Var till min coach imorse. Kom dit två minuter i elva - hade avtalad tid klockan elva, prick. Efter gårdagens syrliga kommentar om att jag var tidigt så tänkte jag att jag fan skulle knacka på dörren precis på sekunden. Tyvärr hade jag glömt numret till fröken Ur och kom därför min två minuter för tidigt. Där inne satt redan en pojkspoling och jag fick slå mig ner bredvid honom då min coach var ute på ärenden. Minutrarna gick och en tjej kom in, som även hon hade avtalad tid med coachen, och hon fick också slå sig ner att vänta. När han väl traskar in, ca tio minuter över elva så får jag komma in först eftersom "det här kommer att gå fortast", som han uttryckte det. Jag lämnade in min lapp och han tittade på den. Hm:ade lite. Han tittar där jag kryssat i "Jag vill inte flytta" och tittar upp på mig och säger:" Jag tänker inte tvinga dig att flytta". Eh, nähä. Vad bra, tänker jag. Som om jags kulle säga upp min lägenhet bara för att en brat till coach skulle säga det till mig.
Jag sa att det främsta jag behöver hjälp med är att skapa kontakter, eller att få kontakter.
-När jag hade min coach på Ams så sa jag att jag ville få kontakter, varpå hon svarade att hon tyvärr inte var från Gävle och därför inte hade några kontakter, säger jag för att lätta på stämningen lite.
-Jaha, då är det väl min tur att späda på då, säger han och fortsätter, jag är inte heller härifrån.
Nä'men dåså. Känns ju lyckat. Vi ska sätta igång på måndag med "det hårda arbetet". Eh.
Var på lite dåligt humör idag efter det, men man bli ju liksom lite gladare i hågen när man ställer sig i kön till Konsum för att lämna in Lotto och farbrorn framför ber en att ställa sig före så att jag hinner lämna in mitt Lotto. Inte för att det var bråttom, men ändå. Han var snäll och frågade vad jag skulle göra med trettio miljoner om jag skulle vinna. Jag skulle skänka bort pengar och sen resa lite kanske, sa jag klyschigt. Han tittade på mig storögt och sa: Har'u ingen kåk? Jag ska rusta kåken om jag vinner, inte fan skulle jag ge bort några pengar. Jag hälsade honom lycka till med sina Sverigelotter och gick iväg. Inne på ett annat Konsum när jag skulle köpa julfrimärken (som anmärkningsvärt kostar 5,50:- men eftersom det inte finns några 50-öringar blir man ju lurad och får hosta upp sex spänn) var det en kärring som stod bakom mig och var så krånglig. Man vill liksom bara harkla sig och himla med ögonen åt henne. Men så tappade hon sin tygkasse på golvet och böjde sig ner, och hennes kundkorg snuddade min jackfåll, varpå hon sedan ställer sig upp och utbrister: "Oj, förlåt jag hoppas jag inte skadade dig!". Åh. Man kan ju inte vara arg på en sådan liten gumma heller. Jag log stort och sa att det hade hon inte alls gjort.
När jag sen var påväg hem igen höll en annan liten gumma med rollator på att bli överkörd av en buss som körde mot rött. Jag ringde kommunen och klagade på att rödlysena tydligen inte fungerar eftersom det alltid kör bilar rakt på fast de borde ha rött. De hänvisade mig till rätt person som faktiskt kunde intyga att bilarna kör mot rött eftersom han själv stått och kontrollerat att trafikljusen fungerade utmärkt. Vad gör man då? Jo man skriver en insändare. Hoppas den kommer med imorgon.
Sen med min tur så har ju den telefonen jag vill ha tagit slut i lager och de vet inte när den ska komma in igen heller. Great. Jolly good. Ska man beställa och hoppas på att den kommer in snart, eller ska man vänta och hoppas på att den kommer in fort eller att man hittar en ny under tiden? Dagens i-landsproblem, I know.
-Over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar