Tionde januari - dag etthundrasextioett

Dålig uppdatering, men även en arbetslös måste ju få lite välförtjänt vila.

I övermorgon ska jag till coachen igen. Lägga nya kort förmodligen. Inspirerande, I say. Jag måste ju för fan säga till på skarpen om vi inte kommer någon vart. Det är ju min framtid han sitter och lägger patiens med. Bokstavligen. Det är ju inte heller direkt som om han är en stor och farlig person. Människan är ju liten och tunn och har ungefär lika barnslig röst som David Beckham, vars fru till och med har en mörkare stämma. Hur som helst. Jag måste sätta ner foten. Jag får träna hemma innan. Försökte att låtsas idag när jag var ute och gick, medan jag lyssnae på iPoden. Gick sådär. Johnny Cash är väldigt skräckinjagande så jag kunde inte annat än att svara "ja" när han frågade med sin mörka röst om jag "were there when they crucified [his] Lord".

Ams ringde idag också. Nån arbetsgivare som behövde en kontorist. Det lät ju bra, tyckte jag. Sen ju mer hon berättade, ju mer lät det som kundtjänst på något telefonförsäljarbolag. Hur som helst, så sa jag att "ja det gick bra att skicka mina uppgifter till arbetsgivaren så får de välja om de vill ha mig på en intervju". Vad fan förväntade hon sig att jag skulle säga då? Säger jag nej, ryker ju ersättningen. Inte för att hon frågade om jag ville ha jobbet, utan hon sa mest att hon "ringde för att berätta att hon skickat mina uppgifter vidare, så att jag var förberedd om någon ringer och kallar till intervju". Jag bara hoppas och håller tummarna att det är ett bra jobb. Det skulle tydligen börjas med praktik. Of course. Denna jävla praktik. Men men, det är klart, den hjälper ju en i början eftersom man får lära sig lite i sin egen takt.

Ryskan är i alla fall över nu. Har lyckats skrapa ihop 30 hp. Inte illa pinkat egentligen. Men nu får det vara nog. Nu i vår blir det Kulturjournalistik på distans mot Örebro. Ska också önska mig ett cd-rom-spel som heter "Lär dig iriska". Det ska bli min hobby. Det är bara 300 000 stackars krakar som kan språket, så jag kände att jag borde dra mitt strå till stacken. Sen vore det ju tufft att kunna beställa en Guinnes på en pub i Dublin och kunna slänga fram nån Euro-sedel och säga, lite världsvant: tá dúil m'anama agam i seacláid. Nu betyder just denna fras att jag tycker om choklad, vilket kanske skulle förbrylla bartendern, men you get my point.

Nu ska jag kolla igenom min kurslitteratur inför kursen i journalistik och sen börja läsa lite. Ganska intressant med allt nytt som kommit i och med alla sociala medier.

Ikväll kl 20 är det dax för TopModel 15 redan! Shit vilken tur att jag kollade tevetablån idag. Sen nästa söndag är det dax för ny säsong av Solsidan. Splendid. Eller som den irländske bartendern skulle uttryckt sig: tá sin ar fheabhas!

-Over & out.