Fem dagar kvar till min tvåhundrade dag här på bloggen. Hur ska vi fira det? Eller sörja, kanske.
Just nu känns det lite som att det är dags att boka begravningskaffet med tanke på min framtida karriär. Ams. Ja, jag vet ärligt talat inte hur fan de tänker. Jag har lovat mig själv att masa mig dit på tisdag för att höra vad de har att säga. Hur de tänker gå vidare med min coach-anmälan. Om jag får en ny eller om jag förbrukat min chans till hjälp helt och hållet? Vad menar de att jag ska göra? Är det inte deras jobb att hjälpa mig? Jag förstår seriöst inte riktigt vad de gör? Sambon hävdar bestämt att de bara är Försäkringskassans poliser som ska kolla att alla papper är korrekt ifyllda. Jag är benägen att hålla med.
Var på Jobbchansen i fredags. Hade skrivit ut CV:n och allt. Var det nåt företag där som sökte nån som kunde sköta administrativa grejer? Nej. Jag fick gå hem igen, snopen, i blåsten. Hur fan menar dom att man ska lyckas få ett jobb när det enda de gör är att lura en att gå till Jobbchansen med höga förhoppningar om en lärlingsplats och sen bara stå innanför dörrn och le och säga att "oooh, det finns så många jobb och det har under 30 år aldrig funnits så här många jobb!" och sen inte ha ett enda som jag kan söka? Var någonstans finns tilliten i det?
Jag skickade nyss iväg en ansökan om lärlingsplats till nåt annat ställe, som lite suspekt enligt min mening, har ansökt om lärlingar väääldigt ofta. Hur kommer det sig? Utnyttjande av systemet? Perhaps. Jag sökte ändå. Jag som alla 3000 andra arbetslösa här i stan, antagligen.
Melodfestivalen igår. Ja, vad säger man. Röstade på Walz och det gick ju som det gick. Sambon och jag tyckte annars att Babsans låt var mest sjunga-med-vänlig och det var den enda låt vi kunde sjunga refrängen på idag. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det egentligen.. men.. Ja må ja leva, ge mig en spanjor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar