30 minuter innan Ams öppnar sina portar gick vi hemifrån och ställde oss troget (skamset?) och köade in. Strax innan öppning kom en stor buss från Sandviken, förmodligen, och lämpade av resten av folket som även de var hungriga på jobb. Själv var jag också ganska hungrig, dock på mat eftersom jag inte ätit nog med frukost.
Alla stod i sina startblock och morrade åt varandra. Man hörde Ennio Morricones theme i bakgrunden och alla tittade mordlystet på varandra. Försten in vinner! När dörrarna slås upp känns det som om man står mitt i en hord av bufflar i ett valfritt avsnitt av Familjen Macahan. Funderade en stund på vem i familjen jag är. Zeb är ju inte nödvändigtvis snyggast (dagens underdrift) men frågan är om jag inte skulle kunna tvinga fram en anställning från det mest nedläggningshotade företaget någonsin bara genom att kisa med ena ögat och sätta handen på hölstret. Då jävlar blev det nog fart. Å andra sidan skulle det kanske funka bra att se ut som Luke också, då har man ju liksom utseende på sin sida, så att säga.
Att köa in till Ams är som att köa in till en konsert. Skillnaden är att stämningen är nedtryckt (liksom de köande) och man är lika besviken, om inte ännu mer besviken, när man går därifrån som när man gick in. En sån konsert har jag tack och lov aldrig betalat in mig på. Då skulle man ju kunna säga att en positiv sak är att det åtminstone är gratis att gå in på Ams. Men de kanske borde annonsera bättre så fler fick chansen att komma och uppleva den magiska Jobbchansen varje fredag.
Kom och se! Kom och se! Gå in genom denna magiska dörr och känn dig närmare döden än du någonsin gjort förut i ditt liv. Allt utan kostnad. Special price for you, my friend.
Jag lämnade mitt CV hos ett företag som ville ha butikssäljare men problemet är att folk är så smöriga när de ska lämna sina papper. De ska ta i hand och smila som någon jäkla fröken Sverige. Jag ställer mina frågor, är trevlig och lämnar mitt CV. Take it or leave it. Inte fan kommer de ihåg om jag tog i hand eller inte. Det är ju trots att fyrtio personer på en gång som trängs kring bordet. Ingen panik - alla på en gång.
Nu ska vi bara sitta och vänta och hoppas på att de ringer från sambons lärlingsplats med positivt besked. Hoppas, hoppas, hoppas. En promenad blir det också ut till Dollar Store för inköp av en liten pensel så vi kan måla kanterna på väggarna som inte blev så bra. God mat har vi ställt i ordning också, ifall lärlingsplatsen blir klar. Annars har vi en back-up och använder samma mat som tröst-mat. Kyckling i marinad bestående av citron, citronpeppar, olja, salt och vitlök. Sen har man i grädde och ställer in i ugnen och så äter man potatisklyftor till. Mums!
Just nu känner man sig lite så här, eftersom Ams är överstökat. Titta vilken härlig ryss.
Эдуард Хиль - Я очень рад, ведь я, наконец, возвращаюсь домой
Den handlar om att han äntligen kommit hem och att han är så glad. Men man hör ju nästan hur glad han är, eller hur?
-Over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar