Nittonde augusti - dag arton (natt)

Ni vet den här roliga lagen som man kallar för Murphy's lag som går ut på att om någonting kan gå åt helvete så gör det det. Ni vet den? Det är fanimej inte så roligt som det låter. Vår fina Samsung teve pajade idag. Fast bara bilden. Men jag vill liksom att det ska vara teve och inte radio. Speciellt när jag betalar dyr tevelicens flera gånger om året. Hur som helst så var garantin på 2 år och reklamation ska göras helst innan 3 år flutit förbi. Då kan man ju undra: hur gammal är då vår fina Samsung? Jo, 3 år och 4 dagar exakt. Eller, fem dagar eftersom klockan just nu står på 23.59 och det här inlägget kommer att bli publicerat imorgon, eller ja, idag som det blir för er. Hur som helst så är det åt helvete. Men! Tur som jag har, har jag en far som skulle kunna reklamera sitt eget barn om det vore så (inte för att han skulle göra det, hoppas jag, men själva poängen som jag vill ha fram är att han är en jäkel på att övertyga människor om att ta tillbaka produkten och ge honom pengarna tillbaka).

Förhoppningsvis kanske bilden återfunnit sig i teven i morgon bitti när vi ska titta på vår dagliga dos av Saltkråkan. Det får vi verkligen hoppas för, jag menar, hur ska det gå för Teddy, Freddy, Johan och Niklas ute på Kattskär när piraterna är där och snor alla de Saltkråkeboendes nät?! Och Pelle som har namnsdag och allt imorgon, kommer han att få någon tårta? Cliffhanger, I tell you.

Imorgon kommer dagen att spenderas med diverse framtidsplaner, så som jobbsökning och iordningställande av eventuella kurser som börjar näst-nästa vecka. Fick ett sms av en klasskompis (känns konstigt att säga så när personen i fråga är över 40) i ryskan som hoppades att vi kunde läsa ihop igen. Känns ju bra att ha någon att skvallra med om lärarn, tyckte hon. Skvallret är dock på svenska eftersom vi bara läst en termin och inte har en ryskt vokabulär som innehåller ord som "inkompetent" och "opedagogisk". Jag tror nog att det räcker att försöka läsa tredje ryskakursen nu i höst samtidigt som jag söker jobb. Blir så jobbigt om jag läser mer och sen får ett jobb och måste sluta mitt i. Men beslutet kan jag berätta imorgon. Cliffhanger, I say. Eller kanske inte.

Satt just ute på Youtube och hittade Arvingarnas underbara 'Eloise' från 1993. Tänk! Då var man 6 år och tyckte att det var bland det bästa man hört, bortsett från '4 sekunder' av Magnus Uggla och klassikern 'Dotter till Näcken' med Vikingarna & Christer Sjögren. "Hahahaa", skrattar ni och tycker att jag är en sån rolig prick som skriver så underhållande. Glöm det, I say, det är fan på riktigt. Min barndoms somrar spenderades i en trång, grön Volvo/alternativt en trång röd Mazda med föräldrar, syster och diverse tremänningar där det enda som hände på den 70-something-mils långa färden ner till mörka Småland var att den lilla systern (jag) satt och sjöng svensk dansband när det är som bäst...eh..värst. Men så sitter man ju här också, mitt i natta, utan arbete och fördriver tiden med Tommy, Kim, Lasse och Casper (Jesper & Jonatan?) som sjunger för fulla halsar. Klippet rekommenderas starkt och går att se på youtube, på följande adress:

http://www.youtube.com/watch?v=tb-gUwAgxWc&feature=PlayList&p=9C4B2EBE25F4A130&index=0&playnext=1

Dock måste jag, med anledning av ovanstående (förhoppningsvis nyss sedda) klipp, här ställa några frågor.
Fråga ett: Varför gav de inte Tommy en tamburin eller något annat lite större än en bjällra att skaka på? Det ser ju mer ut som om han sakta men säkert utvecklar en parkinson som bara eskalerar mer och mer genom låten.
Fråga två:Vem ska hållas ansvarig för koreografin runt minuterna 1.17-1.22? Är det Lasse Holm? I så fall ska han döden dö, för att citera Tjorven.
Fråga tre:Slutet. The ending. The finito, so to speak. Hur fan tänkte dom? "Men grabbar! Vi måste ju försöka få in en hyllning till våra fäder i Flamingokvintetten också. Vart kan detta ske mest passande? Jo men för tusiken, grabbhalvor, i slutposen! Åh, tänk vad stolta dom kommer bli!"

Otroligt att Sverige kom sjua med denna låt. Inte låten i sig, för den är ju strålande, men med det framträdandet. Eller rättare sagt den magnifika utstyrseln. Men övriga Europa lär ju knappast höjt på ögonbrynet ens efter att ha bevittnat både ABBA och Herreys. Och så blir folk irriterade på att Kronprinsessan valde att bära utländska designer på lysningarna inför bröllopet. Ja, jag säger då det.

Morgondagen kommer även att bjuda på stormöte med Lars Ohly i stan. Valstugorna börjar sakta men säkert att öppnas runt om i stan och dagen till ära fick jag både flyers från Vänsterpartiet och Sossarna plus att sambon fick från Moderaterna. Där har de, enligt mig, gjort sig skyldiga till en anmälan då de snott broschen "Rör inte min kompis" och satt dit "statsminister" istället för "kompis". Sambon åtgärdade dock detta snabbt genom att krafsa bort ordet "inte" med en kniv när vi satt och väntade på maten på den lokala pizzerian.

Annars finns det inte mycket att bjuda på. Jag är som en boll i ett flipperspel, som Casper skulle sagt. Men, kontentan av det hela är att, som Lasse Berghagen skulle uttryck sig:

där ute väntar livet
dukat som ett
smörgåsbord

-Over & out.