Tjugoåttonde januari - dag etthundrasjuttionio

Vår följetong med Försäkringskassan angående bostadsbidrag har ju eskalerat. Vår diskussion om huruvida vi får bidrag eller inte. Vi skickade in i mellandagarna att vi skulle (sambon alltså) ha en inkomst på 49 000 om året - FÖRE SKATT! <- Märk väl. Sedan fick vi veta att hans företag som han är lärling hos ville betala lite till honom eftersom lärlingslönen är så jävla liten. Då skulle han få 5000 extra av dem. Då skickade vi in en ändringsblankett till Försäkringskassan om detta. Häromdagen hade 1100 kronor satts in på sambons konto märkta "Bostadsbidrag". Nu visade det sig att han endast får 4 300 efter skatt vilket blir några tusen om året som går bort från vår inkomst på samlat 109 000 kr om året - FÖRE SKATT!.

Han skickar då ett mejl med frågan - hur gör vi nu? Vi har fått beviljat när vi hade en inkomst på endast 49 000, men ändrat till 109 000 och sen har vi nu en liten ändring igen?

Detta är svaret:

"Hej!

Ni ansökte om bostadbidrag den 20 december och beviljades 1 100 kr/mån från januari. Ni hade då uppgett att ni skulle tjäna 49 060 kr under 2011.

Den 13 januari anmälde ni att ni skulle tjäna 109 060 kr under 2011 och då har in inte rätt till bidraget från februari. Om ni under ett kalenderår tjänar mer än

95 000 kronor är det ingen idé att ni söker."

Man får alltså inte ha en inkomst på mer än 7800 i månaden - FÖRE SKATT! Detta gäller alltså oss båda två, men jag har ju noll i inkomst, vilket innebär att par som har det såhär får parasitera på varandra (eller på den som har någon form av inkomst hur liten den än är).

Kul jul liksom. Ja, ja. Så kan det vara. Problemet är ju bara att de har betalat ut de där jävla 1100 spännen redan, så nu blir vi alltså betalningsskyldiga på dem. Men vafan. Skicka ett inbetalningskort så sätter vi in dem bums, så allt blir klart. Tack och bock.

Nu ska jag skriva ut mitt personliga brev (med ful bild som sambon fick lov att knäppa igår) och lägga i ett par CVn i väskan så jag är ready to go när Jobbchansen börjar vid 10. Eller då står jag där sedan länge och köar in likt en rysk fyra-barnsmamma med matransoneringskort i 1800-talets Ryssland. Большое спасибо!

-Over & out.

Tjugosjunde januari - dag etthundrasjuttioåtta

Vaknade sent idag med. Räknas det om man ändå gick upp 7.30 och ringde till sjukhuset? Nähä. De ringde tillbaka vid 10 och sa att det var klockan 15 jag ska dit idag i alla fall. Skönt att veta.

Idag, eller vad som är kvar av dagen, ska jag försöka hinna med detta, utan inbördes ordning:

• Diska all jävla disk som blir när man bakar.
  
• Betala räkningar
• Besök på sjukhuset
• Läsa ut en ny bok, kallad Opinionsjournalistik. Något roligare än den förra.
  
• Försöka göra en ny maträtt, kallad pastagratäng med bacon. Spännande.
• Knäppa ett någorlunda normalt och seriöst kort som jag kan ha på mitt personliga brev imorgon på Jobbchansen. Ja, jag vet att det låter lite övermaga men det ska vara en tjänst där imorgon som receptionist och det är lika bra man satsar 110 på den.
  

Värt att anmärka är också att jag mejlade till Ams-trams i söndagskväll och har inte hört ett pip från dom. På nästan fyra dagar! Vad fan håller de på med? Nästan så man skulle kunna tro att de är för upptagna med att leta jobb till folk. Skämt åsido, de kanske sitter och läser bloggar som denna på arbetstid. Vem vet?

Sitter också och funderar på om det går att byta tema på min nya mobil, LG T310. Den är jättefin men det finns bara två teman att välja på, ett som ser ut som ett litet barn som ritat, och en som ser ut som iPhone. Hm. Jag väljer barnet så länge..

-Over & out.

Tjugosjätte januari - dag etthundrasjuttiosju, del 2

En arbetslös ungdom filosoferar över livet goda - både bokstavligt och bildligt.

Lyckan som infinner sig när Konsumbiträdet misstar rågrussin för portionsbaguetter och jag blir skyldig endast 6 kronor istället för 10.

-Over & out.

Tjugosjätte januari - dag etthundrasjuttiosju

Coachen smsade igår morse vid 9-tiden (jag skulle vara där kl 10) att han var hemma med sjuka barn. Jahapp. Bakade lite glö'hoppor och läste istället. Sov även en timme mitt på dagen. Så kan man ju göra när man inte har något bättre för sig, menar jag.

Idag skulle jag gå upp tidigt och läsa klart min härliga bok Kritik av kritiken men det blev liksom inte riktigt så. Vaknade när sambon gick till jobbet vid åtta och kände att jag hade ont i hela kroppen. Sov vidare och vaknade vid elva och hade då ont i alla muskler och var typ sjukt stel. Gick upp och drack te och åt macka, vilket inte gjorde likstelheten nämnvärt bättre, men själva själens stelhet släppte lite, kan man ju poetiskt uttrycka sig.

Idag är mitt mål att inte bli mer sjuk än vad jag känner mig, eftersom jag har inplanerat besök på hudmottagningen imorgon på sjukhuset. har även glömt vilken tid jag ska dit (tror det är kl 15) och försökte ringa dit nyss. Det visade sig att de bara har telefontid till 11.30 så jag hoppas få en kallelse i brevlådan idag, annars får jag kliva upp vid åtta och ringa och dubbelkolla tiden imorgon.

Ikväll är det sista delen av Bibliotekstjuven som är så underbar. en av de bättre kortserier jag sett. SVT kan dom!

Nu ska jag försöka uppbåda tillräckligt med intresse och energi att läsa klart de sista 20 sidorna i boken. Läs och begrunda (från Forsers Kritik av kritken sida 143):

Drömmen om utopin är kritiken av det ofullkomliga. Modernismens paradoxer handlar om autonomi och periferi parade med omnipotens och måttlösa pretentioner. I dess föreställningar sker omvärderingar av alla hierarkier och där planläggs rockader mellan centrum och avantgardets marginal.

Mmh. Intressant och tankvärt. Eh.

-Over & out.

Tjugofjärde januari - dag etthundrasjuttiofem, del 3

Inte för att jag påstår mig vara någon expert - jag kan ju varken tigrinja, arabiska eller dari/pashto - men inte fan heter det väl humoren?



Det är ju inte heller så att det kan vara en liten felstavning för de har ju smällt upp ordet två (!) gånger på en så liten annons.

- Cirkus, Stockholm.
- Ja hej, jag tänkte söka jobbet som annonsmakare hos er.
- Jaha? Menar du att det finns en ledig tjänst att söka?
- Ja det tycker jag nog.

-Over & out.

Tjugofjärde januari - dag etthundrasjuttiofem, del 2

Leave me alone!!



-Over & out.

Tjugofjärde januari - dag etthundrasjuttiofem

Yo. Sitter och dricker te och kollar Platsbanken på Ams.se. Jobbchansen var som vanligt en ångestfylld tiominuters-sväng i fredags där kreti och pleti från arbetslöshetens bottenskrap trängdes i en svettig och illaluktande lokal med alldeles för få jobb.

Coachen i onsdags var som det var. Vi lade nya kort (se bild nedan), denna gången kompetenskort. Jippie. Till slut var jag tvungen att säga att "det här är ju precis samma sak som vi gjort sen i vintras? Vad får jag ut av det här? Det blir ju samma jobb och samma egenskaper som jag listar gång på gång!". Då svarar han: "Jaa, det kan ju bli lite enformigt ibland. Nästa gång ska vi kanske börja att kolla på jobb.." . Men jaaaaa! vafan. Ska man behöva be om att få söka lite jobb på det där stället eller?

Annars var det som same procedure as every year, miss Sophie fast utan björnhuvudet på golvet och all sprit. Han gav mig kort, gick därifrån och kom tillbaka 25 minuster efteråt och gav mig ett papper att fylla i korten på.


Titta vad fint jag kan organisera de här härliga kompetenskorten. Kanske jag jag ta med det i mitt CV? Nu när jag har bild och allt på det hela!


Jag ska dit imorgon också och då har jag fått en liten hemläxa som han så moget kallade det. Jag ska skriva ner gånger i mitt yrkes- eller privatliv som jag har bra erfarenheter ifrån och att jag löst problem som funnits. Han förklarade pedagogiskt: "Det behöver inte röra sig om stora saker, utan det kan vara att: 1) Jag hittar inget i min garderob. 2) Jag städar och sortera kläderna. 3) Jag hittar bra i min garderob.

Jag kollade på honom och trodde seriöst att han skämtade med mig. Men icke. Så det ska jag göra ikväll. Inte städa garderoben alltså, utan fylla i sådana värdelösa små anekdoter på pappret.

Man blir ju ändå lite glad när man ser alla jobb som finns på Ams.se. Tyckte att det här verkade som en bra arbetsplats där de verkligen ser kvinnans fulla potential.


På chefsmötet: -Hm, vi skulle behöva en ny brandman som kan hjälpa oss att släcka de värsta bränderna. -Men hörrö, behöver vi verkligen en brandman? Ska vi inte ta och anställa en kvinna istället? Ja för hon kan ju både laga mat, bada barn, baka bröd och stoppa strumpor samtidigt. Fatta vad effektivt vårt arbete skulle bli.

-Over & out.

Artonde januari - dag etthundrasextionio

Ja, ja - I get it!
Börjar inse att jag lade min kraft på helt fel språk när jag studerade in min fil.kand. i väntan på att få jobb.



-Over & out.

Sjuttonde januari - dag etthundrasextioåtta

Har inte mycket att säga. Min coach smsade mig imorse. Han ville ses på onsdag kl. 11. Forget it, I say. Jag skrev att jag skulle till Stockholm då. Jag ska ju det alltså, jag skrev det inte bara för att irritera honom. Då svarar han: "Säg en dag som du kan, gärna förmiddag". Men herregud. Det var ju det jag gjorde förra gången och då dök ju karln inte ens upp. Jag svarade att på torsdag klockan 11, skulle jag kunna tänka mig att ses. Herregud. "Så får vi ta vid där vi slutade", skrev han. Eh? Och vart var det? Jo, ungefär där vid de där jävla korten. f u c k.

Fick mejl idag. Ni vet sånt där trevlig mejl som har ärendet "Här är nya jobb som passar dig!". De har liksom matchat min profil mot lediga jobb, så skickar de dessa jobb till min mejl. Gud vad snällt, va? Det här fick jag idag:



Jag vet seriöst inte om jag ska skratta eller gråta.


-Over & out.

Trettonde januari - dag etthundrasextiofyra, del 2

Glömde ju berätta om igår när vi skulle ändra inkomstuppgifter hos Försäkringskassan. Haha. Jag ringer och pratar med en handläggare och säger att vi just fått beslut om beviljat bostadsbidrag men att vi också precis nu fått en ändrad inkomst och vill då meddela detta så att ett nytt beslut kan tas. Det går bra att meddela en inkomsthöjning per telefon säger hon. Problemet är dock att eftersom det är sambon (som alltså ska få lite lön från sitt lärlingsställe) som har en ändrad inkomst får inte jag ringa om det. Han måste ringa själv. Sagt och gjort, han ringde när han kom hem på kvällen och människan som svarar säger att man måste lämna in en ändringsblankett med benämningen "59lsifjnldsnm" (typ). Så hejdar hon sig och frågar min sambo:

- Det står här att din sambo har 0 kr i inkomst?

- Ja, det stämmer. Hon har bara aktivitetsstöd genom Ams och det är inte ens skattepliktigt, så hon har ingen inkomst alls, nej.

- Har hon inget jobb?!

Men vafan! Vad fan tror de om en egentligen? Om man ansöker om bostadsbidrag och så ifrågasätter de att jag inte har någon inkomst och ställer så in i helvete dumma frågor som om jag "inte har ett jobb?". Det är väl i princip då som man behöver bostadsbidrag!! Jag blir så irriterad. Och inte gick det bra att fylla i ändringen per telefon heller, utan vi måste skriva ut nån jävla blankett och skicka in. Kärring, I say.

En trevlig nyhet är dock att jag ringde till hudmottagningen på sjukhuset eftersom jag fått "84 dagar" på min remiss som väntetid. Simsalabim så fick jag komma nästa fredag! Splendid! Nu ska jag läsa ut min tråkiga bok och sen gå ner på stan och försöka hitta mig ett par jeansleggings till dopet jag ska på. Jag vet, jeansleggings är inte alls jag. Men jag kryper till korset. Eller man ska inte ropa hej ännu för jag har varken hittat eller provat ett par. Men jag är beredd på att älska dom om jag hittar ett par. Om, sa jag.

-Over & out.

Trettonde januari - dag etthundrasextiofyra

I min upprördhet så glömde jag skriva något igår.

Jag vaknade tjugo över nio av att sambon skickade sms. Oops. Skyndade mig att käka frulle och sprang iväg mot coachen som jag skulle till klockan 10.00. Efter halva vägen tänkte jag "Varför stressar jag? han har aldrig någonsin varit där i tid när jag ska ha möte med honom.". Går sedan i sakta mak mot coachen och är ändå där prick tio, trots mina myrsteg. Sitter lite annat löst folk där, speciellt en hög med mekaniker som sitter och diskuterar burnouts på cruisingen i Hedesunda. Intressant. De är som hämtade ur någon parodi. Karikatyrer av sig själva, på något sätt. Jag slår mig ner vid dessa människor, eftersom det är enda stället att sätta sig på.

När klockan blivit 10.25, vänder jag mig om och frågar tjejen som också jobbar som coach där om min coach är där idag? Nej, är svaret. Han är i Sandviken. Jahapp. Då var det bara att traska hemåt. Jävla typ. Visst att man är arbetslös, men nog fan hade jag väl kunnat göra något vettigare än att slösa bort morgonen där i en halvtimme innan någon människa ens kläcker ur sig att karln inte är där. Han har inte hört av sig efter det heller, så vet inte hur det blir. han kanske avsäger sig sitt uppdrag. Who knows.

Fick också brev från Försäkringskassan igår, om ett beslut att jag får ersättning med 136 kr/dag. Det har jag ju redan. Ringer upp Ams och undrar varför jag får ett nytt beslut, eftersom det står på brevet att "Jag från och med den 1 januari går i ett arbetsmarknadspolitiskt program på heltid". Ams fattar nada och säger att det är nog coachen de menar. Nu hör det ju till saken att jag fick min coach i början av december. Märkligt. Hur som helst så är jag glad om jag får mina pengar i alla fall.

Dagen ska ägnas åt att promenera, läsa tråkig bok till kurs, börja läsa ny (rolig?) bok till kurs, försöka komma in på Blackboard som skolan använder, samt försöka bli av med huvudvärken. Jag har börjat kalla den Joaquin Phoenix - för den är "still here".

Nu blir det rågrussin macka och te till frukost! Den arbetslöses godaste frukost, minsann.

-Over & out.

Elfte januari - dag etthundrasextiotvå

För den tredje dagen i rad, vaknade jag med huvudvärk. Och det är inte en sådan huvudvärk som går över efter ett tag, utan den ger sig inte alls. Så i är det också fjärde dagen som jag går och lägger mig med samma huvudvärk. Jippie.

Sambon är duktig och går till jobbet vid åtta och jag, som behöver nån timmes mer sömn (vilket han har räknat ut att jag behöver) går och lägger mig en stund till eller sover vidare helt enkelt.

Idag efter att ha tvättat, åkte jag ut till Valbo för att införskaffa en respektabel dopklädsel. Ej till mitt eget dop. Jag hittade en tunika/klänning men inget att ha under. Har bara ett par blåjeans och det räknas inte som respektabelt, anser min ömma moder. Min far har jag icke frågar om åsikt men gissar att han helt oprovocerat argsint skulle svara: Har jag närt en kommunism vid min barm?! Nej det skulle han inte, men det kändes legitimt att skriva det just där.

Apropå kommunism, så ligger jag och planerar min isolera kommunistvärld om kvällarna när jag inte kan sova. Jag vet inte om jag nämnt den, men det är vad jag ska försöka genomföra i min livstid. En liten isolerad värld där allt är gratis och alla jobbar gratis och allt går ut på att alla är ärliga och får allt gratis. Inget problem med cancerforskning för alla ekonomiska medel skulle ju finnas. Ingen svält eller annat skit heller, för allt skulle bara vara så himla bra. Sen ska jag, efterhand, utse mig själv till ledare och införa iriska som enda språk. Moahaha. Nädå, skämtar bara..

Imorgon är det dax för coachen igen. Jag uppdaterar as soon as I kommer hem. Blir intressant minsann att se vilka kort han kan trolla fram ur rockärmen för mig imorgon. Abrakadabra, simsalabim.

-Over & out.

Tionde januari - dag etthundrasextioett

Dålig uppdatering, men även en arbetslös måste ju få lite välförtjänt vila.

I övermorgon ska jag till coachen igen. Lägga nya kort förmodligen. Inspirerande, I say. Jag måste ju för fan säga till på skarpen om vi inte kommer någon vart. Det är ju min framtid han sitter och lägger patiens med. Bokstavligen. Det är ju inte heller direkt som om han är en stor och farlig person. Människan är ju liten och tunn och har ungefär lika barnslig röst som David Beckham, vars fru till och med har en mörkare stämma. Hur som helst. Jag måste sätta ner foten. Jag får träna hemma innan. Försökte att låtsas idag när jag var ute och gick, medan jag lyssnae på iPoden. Gick sådär. Johnny Cash är väldigt skräckinjagande så jag kunde inte annat än att svara "ja" när han frågade med sin mörka röst om jag "were there when they crucified [his] Lord".

Ams ringde idag också. Nån arbetsgivare som behövde en kontorist. Det lät ju bra, tyckte jag. Sen ju mer hon berättade, ju mer lät det som kundtjänst på något telefonförsäljarbolag. Hur som helst, så sa jag att "ja det gick bra att skicka mina uppgifter till arbetsgivaren så får de välja om de vill ha mig på en intervju". Vad fan förväntade hon sig att jag skulle säga då? Säger jag nej, ryker ju ersättningen. Inte för att hon frågade om jag ville ha jobbet, utan hon sa mest att hon "ringde för att berätta att hon skickat mina uppgifter vidare, så att jag var förberedd om någon ringer och kallar till intervju". Jag bara hoppas och håller tummarna att det är ett bra jobb. Det skulle tydligen börjas med praktik. Of course. Denna jävla praktik. Men men, det är klart, den hjälper ju en i början eftersom man får lära sig lite i sin egen takt.

Ryskan är i alla fall över nu. Har lyckats skrapa ihop 30 hp. Inte illa pinkat egentligen. Men nu får det vara nog. Nu i vår blir det Kulturjournalistik på distans mot Örebro. Ska också önska mig ett cd-rom-spel som heter "Lär dig iriska". Det ska bli min hobby. Det är bara 300 000 stackars krakar som kan språket, så jag kände att jag borde dra mitt strå till stacken. Sen vore det ju tufft att kunna beställa en Guinnes på en pub i Dublin och kunna slänga fram nån Euro-sedel och säga, lite världsvant: tá dúil m'anama agam i seacláid. Nu betyder just denna fras att jag tycker om choklad, vilket kanske skulle förbrylla bartendern, men you get my point.

Nu ska jag kolla igenom min kurslitteratur inför kursen i journalistik och sen börja läsa lite. Ganska intressant med allt nytt som kommit i och med alla sociala medier.

Ikväll kl 20 är det dax för TopModel 15 redan! Shit vilken tur att jag kollade tevetablån idag. Sen nästa söndag är det dax för ny säsong av Solsidan. Splendid. Eller som den irländske bartendern skulle uttryckt sig: tá sin ar fheabhas!

-Over & out.

Andra januari - dag etthundrafemtiotre

Kommer hem efter en jul- och nyårsvecka hos föräldrarna och hittar då en avi från Försäkringskassan med min "lön" för mödan den senaste månaden. 2100 spänn. Oh, tack. Bara för 16 dagar. Då har de alltså bara räknat mig fram till den 3/12 och inte till den 11 som de skulle. Jävla folk. Måste ringa i morgon igen och kolla om de inte fått pappret som vi kompletterade med på Ams precis före jul. Det är ju själva fan att det ska krångla jämt. Dagen före julafton när jag precis ska sätta mig i en bil och åka och fira jul hos päronen får jag ett hotbrev från Försäkringskassan där det står att jag inte fyllt i min blankett ordentligt och därför inte får några pengar mellan den 4/12-11/12. Detta berodde på att jag avslutade min praktik den 3/12 och därför skrev min handledare på för den perioden. Eftersom pappret skulle lämnas in den 11/12 måste alltså Ams fylla i sin namnteckning på ett annat ställe eftersom jag då räknas som om jag haft två olika "anordnare" under min period. Dels praktiken och dels Ams. Ams har då glömt att fylla i sitt lilla datum bredvid sin lilla kråka och därför tror Försäkringskassan att jag försöker smuggla till mig pengar för en längre period än jag haft. Jag ringer till dem och de säger att jag borde ta upp det med Ams, vilket jag gör. Jag springer alltså, klockan 15.05, danföredopparedan mot Ung-Ams som stänger 15.30. Där skriver hon under med (då) dagens datum och frågar om jag vill att hon skickar det vidare till Försäkringskassan. Ja tack. Och nu verkar det alltså som att det ändå inte kommit fram. J ä v l a s k i t.

Min coach ska jag inte träffa förrän den 12/1 nu så jag har en och en halv vecka kvar att vila innan vi (förmodligen) ska fortsätta vår resa genom livet med hjälp av hans härliga kompetenskort och andra liknande inspirerande korthögar. Ironin dryper.

God fortsättning på er!

-Over & out.