lördag 30 oktober 2010

Trettionde oktober - dag nittio, del 2

Löser Melodikrysset på Sr.se och känner mig som multitaskingens geni när jag samtidigt översätter ryska. Sen att jag råkar översätta "Östen Warnebring" och "Ingmar Nordström" till ryska mitt i texten, det behöver man ju inte prata om.

Lodrätt 3, lodrätt 5: Синатра, Му вау. (Och, nej, jag har inte skrivit fel. Det finns inga v:n i ryskan, utan man har B:n istället. )

-Over & out.

Trettionde oktober - dag nittio

Idag är det den etthundra femtiosjätte dagen som inskriven hos Ams om jag inte räknat fel. Vilket härlig tid dessa dagar har varit. Ja herregud. Igår på Jobbchansen bjöds det inte på mycket matnyttigt så vi gick hem igen. Sen blev det en fika på stan med en gammal kollega. Jag åt på Goûter, som är det nya Subway här. Helt värdo egentligen. Subway var verkligen det bästa stället. Jahapp, nu har jag ätit på detta Goûter två gånger och jag måste säga att jag inte är imponderad. Första gången fick vi brosk i kycklingen och igår var alla brödsorter slut utom det ljusa, plus att jag inte fick köpa en liten dricka (de har liten, lagom och större) eftersom de var slut, så jag fick gott hosta upp fem spänn extra och ta en lagom stor dricka. Jävla typer. Och hur ska man seriöst kunna vara allvarlig och handla på det stället när man inte ens vet hur fan det ska uttalas? /Gau'ter/ /Goj'ter/ /Gotäää'r/? I don't know.

Resten av dagen gick vi och handlade, gick en liten promenad, gjorde ryska och tittade på Scary movie 1. Jag somnade mitt i och sov till halv ett då jag vaknade till Scream Awards 2010. Alexander Skarsgård vann för bästa horror actor. Nice. Vi gick och la oss efter två och var således jävligt trötta imorse. Men men. Idag blir det massa ryska (musikteori för sambon) och en promenad ska man nog hinna med. Idag annars är det ju inte mycket som händer, men en sväng på Ams.se kanske det blir för att gotta sig i alla nya jobb som vill ha just mig som anställd. Det är ju nästan så att man måste sålla i alla ansökningarna för att inte behöva skicka till alla. Hrmp.

Hörde också av min praktikkollega att då hon får extrajobb runt jul nu kanske så kommer de att bryta hennes Lyft-praktik helt, och sen kommer alla Lyft-platser att försvinna vid årsskiftet, förutom de som redan har en plats som ska vara kvar där tills kontraktet går ut. Så jaha. Då kommer jag förmodligen bli allena på Kronis i jul ändå. Två pers slutar nu i slutet av nästa vecka, sen hon med extrajobbet slutar väl så fort hon vet att extrajobbet är kirrat, en slutar i början av december och en annan precis vid jul. Jaha, då är det bara jag kvar då. Splendid. Vi får se hur det artar sig. Kanske kommer de bryta min plats då också, eftersom några veckor mer eller mindre inte direkt spelar någon roll, speciellt då jag vet att jag inte blir anställd. Men Ams brukar ju vara motvilliga att bryta platser så där, men man kan ju ha tur. Har ingen direkt lust att gå där alldeles solo i flera veckor när pappren hopar sig.

Nu blir det ryska. Jag ska skriva om fördomar och stereotyper. Alla ryskor heter Olga. Alla ser ut som om de är diskuskastare och har två meter breda axlar. De dricker vodka till frukost och sköljer ner med lite pelmeni. Alla ryssar är KGB-spioner. Ja men se där, det var ju inte så svårt! Nu är det bara att köra det i Google Translate så är vi klara med dagens arbete.

-Over & out.

torsdag 28 oktober 2010

Tjugoåttonde oktober - dag åttioåtta

Snabba ryck. Eller ryck i alla fall. Har ont i händerna, eller fingrarna, så det rycker lite ofrivilligt sådär. Kul. För tankarna ofrivilligt till M J Fox som helt plötsligt upptäckte att hans lillfinger började rycka och så vips tjugo år senare kan karln varkan sitta, stå eller ligga still. För alla som tyckte att det var konstigt att Deputy Mayor Michael Flaherty i princip alltid tuggade tuggummi - not so konstigt anymore. Om man ändå ser ut som om man tuggar tuggummi kan man ju lika gärna stoppa in ett i munnen så man inte tas för nån som rymt från Beckomberga.

Jobbet gick bra idag. Fick beröm av "chefen" som tyckte vi jobbat på bra. Jovars, det har vi. Mycket har vi jobbat och som det ser ut nu så kanske jag blir ensam där lagom till jul om de inte tar in någon annan. Kul värre. Får väl gå där och julmysa med en glögg vid niofikat. Vi får väl se.

Fick idag en "förfrågan" från fyrans Förkväll då de tydligen har något arbetstema nästa vecka. Berättade lite om min situation men det skulle komma någon annan gäst till studion. Det var tur det, för det går ju så där att vara lagomt anonym med den här bloggen om man syns i nationell teve. Men men, trevligt att det verkar gå att komma fram till den här bloggen från alla håll och kanter.

Nu ska jag läsa lite ryska, koka te och göra i ordning macka. Ska också skriva ut några CVn att ha med imorgon på Jobbchansen. Såg inte ut att vara några intressanta företag där men man vet ju aldrig. Ska försöka söka Tingsrättssekreterarjobbet ikväll också, annars får det bli imorgon. Det är ju trots allt imorgon som är min officiella jobbsökardag.

Ska fika med ex.kollegan också. Eller luncha, eftersom det är på hennes lunch vi ska träffas. Mycket trevligt. Det ses fram emot.

Vi håller på att titta på Celebrity Rehab's uppföljare Sober House, men det var ju sådär lagomt passande att vi igår såg på Expressen eller Aftonbladet att Andy Dick som är med och verkar hur foglig och villig att vara nykter som helst tydligen har relapsat. Jojo. Då vet man ju att allt bara är ett spel för gallerierna.

Hur som helst, uppdaterar väl här imorgon med utförlig deskription över förehavandena på Jobbchansen. Oooh, vilken cliffhanger, I tell you.

-Over & out.

onsdag 27 oktober 2010

Tjugosjunde oktober - dag åttiosju, del 2

Glömde säga att en till av mina Lyft-praktikant-vänner på Kronis idag fick jobb. Hon kom förra måndagen och idag ringde de från ett ställe där hon varit och lämnat in CV och vill att hon extrajobbar till jul och nyår. Joråsåattmennärå. Inte är jag bitter inte. Hoppas bara att jag inte blir själv kvar i mellandagarna för det blir ju lite ensamt. Och jävligt mycket att göra till råga på allt. Nä, nu får mina jobbansökningar börja ge någonting också. Helst inte ett nej. Ett ja vore bra. Det ska väl inte vara så svårt. Det är ju till och med lättare och latare att skriva ja istället för nej. J-A. Två bokstäver. N-E-J. Tre bokstäver. Jo, jo. Det märks att man har en pappa som varit mattelärare. Sen kunde jag också svara på vad 7 gånger 8 var, när jag var tre år. Men som sagt, det kanske inte är något att skryta med när man inte direkt kommit något längre i den utvecklingen sedan dess. Vet dock fortfarande att det är 56. Poäng till mig? Ett litet i alla fall tycker jag att jag är värd. Bara för att muntra upp mig själv.

-Over & out.

Tjugosjunde oktober - dag åttiosju

Trött och ont i händerna. Lederna känns liksom svullna nästan. Men så blir det om man trilskas med tusentals mappar i några dagar. Hua. Imorgon har jag dock jobbat in så jag ska sluta redan vid lunch. Nice. Kanske blir lite sovmorgon på fredag också. Eller typ tio minuter längre i alla fall.

Vi hade en intressant diskussion idag när en av oss sa att ordet katt i plural är kattor, medan någon annan sa att det inte alls heter kattor utan katter. Jag slog upp det när jag kom hem och insåg att ordet kattor är plural av ordet katta som innebär honkatt. Böjningen blir således som följer: katta, kattan, kattor. Jämför med ordet katt: katt, katten, katter. Nu när man läst ordet flera gånger börjar man ju till och med undra om det verkligen heter katt. Katt? Nä, det låter helt obegripligt.

Apropå obegripligt; undrar om det bara är jag som känner mig som en idiot när jag ska tugga tuggummi? Det är alltså inte själva tuggandet som är problemet, vilket man kanske kan tro då somliga "inte kan tugga bubbelgum och gå på en gång" (vet ni vilken låt det är?). Det är själva förpackningen som jag går bet på. De där med zip-låsen alltså. Jag drar vid markeringen för att öppna och komma åt ziplåset, men jag drar alltid av för mycket av plasten så att jag inte får något tag i själva påsen utan bara håller i låset vilket gör det nästintill omöjligt att öppna. Börjar seriöst att tvivla på mina skills inom jobbsökeriet. Vad kan man möjligen vara behjälplig med om man inte ens kan öppna en påse tuggummi med ziplås? Worthless, I say.

Är lite seg ikväll och känner att jag skulle behövt Helge Skoog som speaker (a la Halv åtta hos mig) i mitt liv just nu för att hålla tempot uppe. Hon går från soffan till skrivbordet. Sätter hon sig ner? Ja, det gör hon! Blir det till att ta upp ryskaböckerna ikväll månne? Jajamänsan, så ska det se ut! Snyggt! Ikväll har jag dock sökt ett jobb (på högskolan?!) och sen ska jag söka ett till som ligger i Hudiksvall. Ja, ja. Man får väl pendla. Om man nu får jobbet. Let's hope att anställningsintervjun inte går ut på att bjussa någon på tuggummi. Ska göra lite ryska ikväll också för jag tänkte hinna med att göra allt inför nästa seminarium innan helgen, så man får vara riktigt ledig. Känna på hur folk som arbetar på veckorna har det. När man pluggar är man ju aldrig ledig. Jag menar, aldrig. Alltid finns det något att göra inför nästa uppgift eller lektion. It sucks big time, I tell you. Men men, smart blir man ju. Tyvärr ingår intehögskolepoängskursen Wrigley's Extra Melon Flavoured sugarfree gum 100hp i min fil.kand. examen. Ska sluta att obsessa över detta tuggummi, men vad fan, man blir ju förbannad. Man säger: "Jaha, och hur är det tänkt att gamla skröppliga tanter och farbröder ska få upp en sån här förpackning?", som om man egentligen bryr sig. Jag vill ju bara ha ett tuggummi själv och lyckas inte ens med det. Går och tar en macka istället. Nyttigare. Och godare. Och... äh, vem fan försöker jag lura? Jag klippte upp tuggummipåsen.


-Over & out.

tisdag 26 oktober 2010

Tjugosjätte oktober - dag åttiosex

Idag har vi jobbat så djävulskt mycket på Kronis. Vi arkiverade papper så fingrarna är helt sönderskurna just nu. Hade plåster på två fingrar och resten ser ut som om Sweeney Todd varit i farten. Stannade en timme längre än nödvändigt idag och ska nog stanna minst lika länge imorgon så kan jag gå hem före lunch på torsdag och baka och städa inför helgen. Trevligt.

Har nyss haft rysklektion. Haha. Det är roligt när hon säger "honor" när hon pratar om något "feminint". Men man kan ju inte gärna skratta. Inte fan vet jag hur jag skulle beskrivit samma sak på ryska, så vi är väl even nu. En rolig sak var ju också att ordet bistro, alltså typ restaurant som ofta har en bar, kommer från ryskan egentligen. För det var när ryssarna kom till Frankrike och skrek "быстро, быстро!" (alltså, "fort, fort!") när de ville ha käk, som fransoserna tog ordet, som fonetiskt typ skulle kunna se ut så här /bwistrå/ med betoning på i:et, och gjorde om det med lite härlig fransk accent på sista vokalen bistro. I Ryssland har man idag det här ordet för en restaurant fast man uttalar det nu inte med betoning på i:et utan på o:et. Kul fakta vad. Kanske inte. Men jag har ju inget liv, det har vi ju redan konstaterat.

Nu ska jag skriva ut nya schemat för ryskan, betala räkningar, kolla upp hur man gör imperativ av verbformer, söka jobb, crosstraina samt kolla på Desperate Housewives. Har också tagit fyra tabletter av den härliga (?) mirakelmedicinen som min årtonhundratalsläkare skrev ut åt mig igår. Har varit väldigt noga med att räkna timmarna mellan jag tar tabletterna och dricker choklad på jobbet. Höhö. Drack däremot massa choklad på eftermiddagen idag för jag frös. Men man måste ju kompensera. Upptäckte just att mackorna jag har här hemma (rustikt lantbröd med havssalt) inte innehåller någon slags mjölk/kalcium whatsoever, vilket gör att jag kan käka mackor hur mycket jag vill efter jag tagit pillren. Hallelujah.

Nu måste jag ta och sätta igång med min att-göra-lista om jag ska bli klar ikväll. Just nu skulle jag hellre ta tåget hem till Hälsingland och hälsa på bästa vännen med tillhörande bäbis. Aw. Men snart åker vi väl upp igen! <3

Här kommer the soundtrack of my evening. Splendid. Hallelujah moment.

Christy Moore & Declan Sinnott - Wise & Holy Woman


-Over & out.

måndag 25 oktober 2010

Tjugofemte oktober - dag åttiofem

Ny vecka. Helgen har varit den bästa på länge. Har myst med bäbis och träffat bästaste vännen. Ätit gott och sovit ut. Härligt med andra ord. Imorse var jag sjukt trött men det försvinner så fort jag kommer upp vilket är skönt. Idag var jag på jobbet tjugo över sju redan. En av tjejerna som också har praktik där fick jobb idag. Eller lärlingsplats. Som redovisningsekonom. Hon sökte platsen i fredags och de ringde idag och hon fick komma på intervju. Sen ringde de efter fem minuter och sa att hon fick platsen. Jag sökte också lärlingsplats hos dem fast i receptionen men antar att det inte bara är jag som sökt så det blir nog inget. Men men. Sökt har jag i alla fall.

Var till läkarn idag, fick antibiotika till min hy. Trevligt. Dock visade det sig att jag inte får äta någonting med kalcium, järn, mineraler eller någon sorts mjölkprodukter i samband med tabletterna som ska tas fyra stycken per dag. Tre timmar måste det gå emellan om jag ätit eller druckit något med mjölk i. Läbbigt. Vad händer annars liksom? Växer det ut nya mjölktänder? Kommer tandfen och trakasserar mig? Hur som helst, trevligt med att jag äntligen kanske kan få lite hjälp. Läkarn var också mycket trevlig, trots att hon har ett namn som förmodligen ingen döpts till sedan mitten på 1800-talet (nämner inga namn, men kan köra lite cheerleading-stuk på det så blir det inte lika uppenbart: E-to the-L- to the-N-to the A). Hon såg dock yngre ut än så. Men är man läkare kan man säkert smussla med sig formaldehyd hem och konservera sig själv på kvällarna. Tänk vad praktiskt. Kanske man skulle testat. Med en fader som var kemilärare borde man kunnat påbörja den behandlingen redan som femåring. Då kanske jag bara skulle se ut som tolv idag. Tyvärr tog han inte med sådana starka grejer hem. Men det var praktiskt när man ville testa på att låta som smurfarna när man hade något barnkalas. Helium i alla ära, men lite botox hade kanske hjälpt mer i den här världen där de börjat retuschera skolfotona på småbarn till och med. Sicko, I say.

Har gjort ryskan inför imorgon och ska nu snart titta på veckans Top Model samt Ullared. Nice. Ska jobba lite längre imorgon och på onsdag så kan jag gå hem nån timme tidigare på torsdag och baka. Måste baka en ny ranson glö'hoppor. I helgen är det Halloween också. En mycket uppskattad amerikansk högtid i vårt lilla hem. Tända ljus, upp med fejk-spindelväven och fejk-spindlarna i dörröppningarna och sedan massa godis och mys. Och så klart titta på så många av Halloween-filmerna man hinner med. Ska också försöka baka muffins eller något i helgen. Det är gott. Eller det verkar gott. Jag har aldrig liksom lyckats baka muffins successfully. Försöker också boka in en lunch/fika med min gamla kollega eftersom vi inte setts på typ ett år. Eller jo vi ses ju då och då i och med att hon jobbar helger på Clas Ohlsson, men man träffas ju inte på riktigt då. Man vill ju träffas och skvallra och så. Prata skit om folk och sådär. Höhö.

Fick brev från Ams i fredags om att jag ska vara på Kronofogdemyndigheten. Nähä, är det sant? Snacka om att skövla regnskog i onödan genom att skicka ut sådana onödiga informationslappar. Idag fick jag ett nytt brev om att jag och Ams uppdaterat min handlingsplan. Märkligt tycker jag eftersom de inte sagt ett knyst om någon uppdatering till mig. Så, korrekt borde vara att de uppdaterat handlingsplanen åt mig. Där stod det att jag är på Stadsbibblan till 12 januari. Suck. Fick mejla och kolla så att min praktikplats ändras på alla ställen för det verkar ju inte gå automatiskt. Verkar också som att jag fått en ny kontaktperson som heter Göran. Happ. Bara rakt av sådär. När jag ville byta från den människa jag haft nu till en annan tjej så var det ju väldigt krångligt och en stor process, men nu helt plötsligt gick det helt smärtfritt att byta till denne Göran utan att jag ens fått veta något. Suspekt. Vem är denne Göran och vem ligger han med för att få sin vilja fram?

Nu blir det Top Model och säsongsavslutning på Ullared! Det är så man gråter lite inombords av att man måste vänta x antal månader innan man får återse vår käre Morgan och Ola-Conny igen. Eh. Jag har inget liv - okej?! Men det har inte de heller, å andra sidan, så vi kanske kompletterar varandra bra. Plus minus noll, kind of.

På återseende!

-Over & out.

torsdag 21 oktober 2010

Tjugoförsta oktober - dag åttioett

Oj, orkar nog inte förklara allt vad sambon fick göra för att få ett positivt besked hos Ams/CSN/Försäkringskassan häromdagen. Men det är i alla fall konstigt att han måste vara arbetslös i 18 månader innan han får komma in i Jobb- och utvecklingsgarantin. Tre personer påstod 18 månader men det står inte uttryckt någonstans. Inte någonstans tydligen. Skumt. Det stod bara "under en längre tid", vilket tydligen något geni räknat ut att det betyder 18 månader. Det kanske är som pi. Det är helt enkelt bara 3,14 - och i detta fallet är det helt enkelt bara 18 månader. Punkt. Men i alla fall så kommer det här bli bra känner jag. Han får bidraget från CSN nu fram till januari och då går han in i garantin och får sin ersättning plus att Ams kanske hjälper till med något att göra. De har ju inte gjort ett skit hittills.

Jag har ont i händerna, typ svullen, efter att ha stått och dragit ut och tryckt tillbaka tusentals mappar i arkivet i drygt en vecka nu. Men det är soft faktiskt. Går upp tio i sju, cyklar dit och är där tjugoöver, jobbar till nio, fikar, jobbar till tolv, lunchar, jobbar till två, fikar, går hem halv tre. Imorgon ska jag dit halv åtta till halv elva för då ska vi ju på Jobbchansen sen. Plus att det är frukost med hela jobbet klockan halv nio. Nice. Har drömt om ett bröd jag åt förra veckan. Skitgott. Nåt med russin och aprikoser. Jag längtar till i morgon bitti. Och till eftermiddagen för då får jag träffa lillbäsen för första gången sen den kom till världen förra veckan. Aw. Mysigt ska det bli, indeed. Och sen blir det god middag med mamman och pappan och sambon. Gött.


Imorse var det fyra minusgrader här i Gävle. Härligt när man cyklade iväg imorse. Friskt och skönt. Dock är det punka på min cykel så fick leda cykelhelvetet hem. Och teknisk som man är så tänker jag inte ens ge mig på att laga däcket. Får väl köpa ny slang och be nån förälder komma till undsättning. Hilfe, hilfe, liksom.

Apropå gröt så tycker jag att det är fint att Alliansen kallar det jag nu antagligen ingår i, för Arbetslinjen. Jag menar, det låter ju flott med ett arbete. Ja tack, säger jag. Det är ju verkligen det man får också. Arbeta. Ingen lön, men jobb finns det att utföra. Tycker de borde kalla det föringenlönlinjen istället. Var ärliga och säg som det är. Jobba får du göra, men vi tänker fan inte ge dig betalt. Det är lite som med blomflugor. De som kommer från blomjorden heter inte blomflugor, för blomflugor har tydligen gula ränder. De heter egentligen sorgmyggor. Fint va? Eller tragiskt. Men, man blir ju lite ledsen. Vad sörjer de för? För att jag ska ha ihjäl dem med mitt medel som jag köpte idag på Plantagen? Höhö. 69 spänn kostar döden. Jag skulle också vara ledsen om det vore så billigt att ha ihjäl mig. Men men. Sorgmyggor, it is, alltså - inte blomflugor.

Förresten. reklamen för MQ. Haha. Jag garvar ihjäl mig. Jag tänkte just skriva att "har ni tänkt på vad lik Ari Behn karln i reklamen är?". Så söker jag på internet för att hitta en bild att länka till - så står det att det ju är han! Stört. Jag vet inte vad som är stördast (den här grammatiska böjningen kanske?): jag eller MQ som vill ha honom med i reklamen. Tänk om vi skulle ha typ Erica Patzek som gör reklam för BikBok eller nåt. Nu kan man ju tänka att det kanske inte vore ett så smart drag eftersom hon för det första inte kanske är så känd. För det andra förmodligen rätt uråldrig när hon är född 1911 (om hon ens lever fortfarande). Men egentligen är ju hon lika mycket kunga-material som Ari Behn, för hon var ju faktiskt gift i fyra år med prins Sigvard Oscar Fredrik Bernadotte af Wisborg. Det ni. Och Märtha Louise har ju avsagt sig titeln och det var ju Sigvard också tvungen till att göra när han ville pola med en icke kunglig tyska så där hipp som happ. Icke korrekt beteende ansedde royalisterna. Men nu kan ju de blåblodiga avla barn med kreti och pleti (läs Ockelbo-bor) så nu skulle det nog bara anses som hippt.

Nu ska jag lyssna på Aerosmith och Due (Looks like a lady), apropå kungahuset och prinsar som ser ut som kärringar. Höhö. Nädå, men tjusig är han ju inte, Carl-Philip. Nä, tacka vet jag Prins Charles. Där har vi en karlakarl. Nej, nu tycker jag att vi konstaterar att mycket kan gå i arv, men tjusigheten verkar inte vara en dominant gen hos kungahusen i världen. Tur är väl det, för då vore det inte prinsarnas flickvänner som, innan de börjar ägna sig åt välgörenhet, viker ut sig i nån härligt tidning - utan prinsarna och prinsessorna själva. Och då vore ju Sigge B och Ericas äktenskap inte ens något att höja på ögonbrynet åt.


-Over & out.

tisdag 19 oktober 2010

Nittonde oktober - dag sjuttionio

Mycket har hänt.

-Började på Kronis förra onsdagen. Där är det bra. Vi har flex och ska jobba typ 29 h på 75% eftersom en timme är friskvård i veckan. Jag har hittills jobbat 7.30-15.30 och sen tre timmar på fredagen. Det blir nog bra.

-Sambon har försökt hitta en ny lösning eftersom hans lärlingsplats inte blev av.

-Sambon hittade lösningen i att han i januari (efter 18 månader) går in i jobb- och utvecklingsgarantin och därmed blir berättigad ersättning. Dock bara 3400:- i månaden, men med mina små slantar kommer vi att klara oss. Han ringde även till CSN och sa ifrån lånet imorse så nu får han bara bidraget. Kanon.

Ni ska få höra om hans resa igår på Ams och Försäkringskassan. Det var inte bara att få ett svar där inte. Som vanligt. Man ska ha tur. Tur om man träffar på rätt person. Eller tredje personen. Eller någon person som överhuvudtaget vill svara på ens frågor. Både in real life och på virtuellt sätt (via internet, of course). Jag orkar inte skriva om det nu för det krävs lite mer tid. Och nu är det Desperate Housewives och te som gäller.

До свидания /da svidanija/

-Over & out.

tisdag 12 oktober 2010

Tolfte oktober - dag sjuttiotvå

Gick upp tidigt (ja, sju är tidigt enligt mig) och cyklade iväg och fick med mig praktikpappret därifrån. Jag får börja imorgon klockan åtta. Eller "runt åtta, före eller efter, som du vill", sa hon. Vet inte om hon ville vara snäll första dagen eller om det är lite flex-arbetstider. Vi får väl se.

Jag cyklade hem. Gick och lade mig och sov någon timma till eftersom både jag och sambon var helt slut i huvudena igår kväll. Gick upp igen, gick till Ung-Ams och skulle träffa Charlotta, så som hon sagt. Jag kommer dit, frågar efter henne, men blir påstressad av yngre manlig arbetsförmedlare som så gärna (nja..) kan ta mitt papper istället. Jag skriver på det sista och frågar hur det funkar med Lyft-platser med läkartider (eftersom jag har en inbokad nästnästa vecka) och jobbchansen-ledigt. Han tror att man får ledigt bara man pratar med handledaren. Det är ju på 75% så jag ska ju ha en dag ledigt i veckan att ha jobbsök på. Jag får väl höra med dem imorgon vad de säger och om jag får välja dag själv. Förhoppningsvis får jag väl det.

Alldeles nyss ringde de från rekryteringsfirman som kontaktade mig för några veckor sedan. Jag mejlade imorse och frågade om de hade anställt något redan på det jobbet. Han ringde och berättade att "kunden gått vidare med annan sökande" men hade å andra sidan inte stängt dörrarna för de andra (det vill säga mig). Men det låter ju som att det redan är klart, så det är bara att bryta ihop och gå vidare i livet. Känns ju jävligt sugigt eftersom det var det enda seriösa jobbet jag hade på lut nu. Eller seriöst och seriöst, det var det enda, till och med. Skit, rent ut sagt.

Inte har jag sökt några kurser till våren heller än. Hittar inga. Jo, en har jag hittat som handlar om hur man skriver små krönikor eller texter på beställning. Det var bara 7,5 hp. Vi har sagt nu att om inte sambon får lärlingsplatsen och jag inte har något till efter jul så lär vi ansöka hos soc. Det är ju fan samma pengar som går runt runt ändå och man kan ju inte ta studielån hela livet bara för att kunna leva. Det är ju sjukt. Men. Ja. Så har vi gjort hittills och det har ju funkat bra, men när man börjar bli så desperat efter CSN att man tänker söka kursen Harry Potter och hans världar när man inte ens gillar Harry Potter, då har det fan gått för långt anser jag. Skulle dock kunna tänka mig att läsa Krimininologi på 30 hp. Han den gamla riskpolischefen (överkammaren, ni vet!) som sitter och snackar med Hasse Aro på Efterlyst - han borde väl gå i pension snart även från det eller trilla av pinn eller så. Då kan jag sitta där och spekulera. TV3. Det är nog bra betalt där. Och kändis blir man liksom på köpet så man får gå på premiärer och sådant där det finns snittar och gratis champagne. Man lär ju inte svälta eller törsta till döds direkt. (Bindefeldt: call me later). Kanske man får lite gratis kläder också. Inte skulle jag dö av en ny stass varje helg. (Lars Wallin: call me later).

Nä, men om man kanske skulle ta och gå ut i solen då. Kallt men soligt är det och det vore bra att få tankarna på annat håll. Har ont i magen som vanligt, men det är ju liksom en tradition vid det här laget. Vissa har MS, PMS eller ADHD - jag kallar min åkomma AMS. (Dr Åsa: call me later).


-Over & out.

måndag 11 oktober 2010

Elfte oktober - dag sjuttioett

Ja, vad säger man. Jag gick dit imorse. Vi hade möte med lite information. Blev bjussade på fika, men fick "inte ta det dyraste". Haha. Jag tog te och en halv macka. Blev väl säkert för dyrt. Who cares. Jag var hungrig. Vi fick en rundvandring vilken inte var så nödvändig för mig kanske (förutom i arkivet och uppe på kontoren) men en av killarna som var där hade inte satt sin fot på biblioteket sedan Adam gick i kolt, så han var helt imponerad. Haha.

När vi fått testa på hur det är att fixa det nya chipsystemet fick vi lunch redan halv tolv och jag fick en underskrift av ena handledaren innan jag sprang iväg på Ams och lämnade in min närvarorapport. Precis när jag stiger innanför dörren på Ams ringer det. Från Ams. De ringde och berättade att jag såklart skulle byta till det andra Lyft-stället om jag trodde att det var bättre för mig. Jaha? Men herregud, kunde de inte sagt det i fredags så hade jag inte behövt börja imorse. Men men. Jag fick ringa och kolla att jag fortfarande var välkommen på det andra stället och det var jag. Ska dit imorgon bitti och skriva på papper. Som det lät på Ams kan jag börja direkt. Jag håller tummarna. På arbetsmiljö och kollegor. Jag fick helt enkelt gå tillbaka till bibblan och säga att jag måste sluta. Lämna in nycklarna jag kvitterat ut redan en halvtimme tidigare. Ja, ja. Så kan det gå.

Nu blir det TopModel och sen Ullared. Härlig avkoppling. Vi hörs imorgon!

-Over & out.

söndag 10 oktober 2010

Tionde oktober - dag sjuttio

Inte nog med att man skriver sin inlämningsuppgift som om man vore född i farstun, det låter dessutom som om man inte tagit sig därifrån efter födseln heller. Som om man helt enkelt legat kvar där på dörrmattan sedan man drog sina första andetag utanför livmodern. Som om man inte ens gjort sig besvär med att tillskansa sig ett uns av det svenska språket samt tillhörande grammatiska regler. Å andra sidan så skriver jag ju på ryska, så det kanske inte är så konstigt att mitt språkbruk är som en människas som blivit uppfostrad av mårddjur (vilket mardrömsscenario). Jag kan ju inte ryska. Det är det som är poängen. Då måste man skriva så här: (Mäh, tänker ni. Det här ser ju ut som svenska! Ja, naturligtvis. Jag har jag ju översatt min text till svenska för annars skulle ju inte ni se vad det stod.)

"Hon kliver upp klockan 7 och duschar. Efter det äter hon frukost: juice och smörgåsar eller gröt. Efter detta borstar hon tänderna och klär sig. Sedan är hon redo att åka till jobbet. Hon går till fots till busstationen eller tar bilen till tunnelbanan. När hon kommer till tunnelbanan går hon på en vagn. Hon åker nio stationer och kliver av. Sedan går hon till fots till jobbet i åtta minuter."

Det är ju strålande. Mario Vargas Llosa och Tranströmer - känn er besegrade. Om ganska precis ett år står Peter Englund där och uttrycker sin ära att få meddela att ingen mindre än jag ska mottaga nästa års Nobelpris i litteratur med mina skildringar av vardagslivet - med hjälp av det ryska språket. Eller kanske inte.

Jag har faktiskt suttit hela dagen (eller från elva när jag klev upp) med denna jäkla uppgift. Det är inte bara det här inte. Dativ, genitiv, lokativ och instrumentalis ska in på rätt ställen och gärna fästas på rätt ord.

Det är ett ganska bra sätt att få tankarna på annat håll i alla fall. Ska försöka ta en promenad senare också, och försöka att inte somna den här gången. Det är däremot svårt att inte somna just nu när sambon sitter med sin kurs i musiklära och visslar på visor för att höra om det är en dominant i basen eller inte.

Idag måste jag även välja kurser till våren. Usch. Finns absolut ingenting jag är intresserad av att läsa. Jag vill inte lära mig något mer. Och till er som tänker: men då kanske du skulle bli lärare? Nej. Jag vill inte lära mig något mer och inte heller lära någon annan någonting. Jag vill bara vara. Dock är det ju svårt att betala hyran med sin existens. Jag har inte riktigt kommit på hur det skulle kunna funktionera rent praktiskt. Men om jag gör det, tror jag att jag även kan inhämta ett Nobelpris i kemi eller fysik också år 2011. För att inte sätta kraven så högt tror jag att jag siktar in mig på åtminstone ett, nu till en början, så får vi se hur det utvecklar sig.


-Over & out.

lördag 9 oktober 2010

Nionde oktober - dag sextionio, del 2

Just när man tycker att allt står på ruinens brant. Då kapas min Hotmail. Kul. Loggar in på mejlen och det panik-poppar upp nya mejl med meddelandet "Delivery status failed". Jag hade tvåhundra kontakter i min lista. Till alla dessa har det nu skickats suspekta mejl med konstiga internetladresser. Jippie. Jag har nu sorterat och rensat kontakterna så jag bara har 48 kvar. De mest nödvändiga liksom.

Vet inte hur det går till med såna här hackergrejer, men obehagligt tycker jag att det är. Som om någon stulit något. Även om allt bara går automatiskt via nätet. Usch och fy.

Nu ska jag bara göra lite mer ryska och gå och lägga mig. Känns inte som att livet har så mycket mer att erbjuda en kväll som denna.

Sov gott världen så hörs vi imorgon.

-Over & out.

Nionde oktober - dag sextionio

Jag är så trött att jag höll på att somna när vi var ute och gick. Seriöst. Helt sjukt trött. Min sambo fick bokstavligen skjuta mig uppför uppförsbackarna. Och då menar jag även de backar som var uppförs för de som vi mötte. Ehm. Ja.

Var till Valbo och kollade efter skor till mig och jacka till sambon. Skor fick vi tag i, men ingen jacka. Ja, ja.

Nu måste jag verkligen göra ryska, så jag kan inte skriva något mer. Kul blogg, tänker ni. Kul liv, tänker jag. Men, ja, imorgon kanske det blir något lite längre inlägg. Jag hinner och orkar inget mer idag.

Den här låten tycker jag är bra, helt otippat eftersom det finns färre låtar med MJ som jag gillar än låtar jag gillar med Vikingarna. Eller ja, det kanske var att ta i. Men, you get the point. Men den här är bra! Lagomt spejsad video också.

Jackson - Leave me alone



-Over & out.

fredag 8 oktober 2010

Åttonde oktober - dag sextioåtta, del 2

Sitter framför Livet är en schlager och före dess har vi sett första Indiana Jones. Den var väl sådär tyckte jag. Men Schlagern är ju kanon.

Så. Jag ringde fem gånger till tjejen jag skulle försöka få tag i men hon svarade inte. När klockan var fem i fem så smsade jag till numret och berättade som det var. Ungefär klockan 18 ringde hon tillbaka och sa att det gick bra att jag kontaktar henne på måndag med beskedet. Just nu sitter jag med magsår över hur fan jag ska bära mig åt på måndag. Jag måste gå till bibblan 8.15 och vara där och någon gång försöka smyga till mig en underskrift på närvarorapporten och sedan försöka få till att gå bort till Ams och lämna in nämnda rapport och försöka få tag i människorna som har hand om Lyft-beskedet. Gah.

Man kan fatta att sådant här inte är för mig. Så som Ams-karln sade idag "Det är för kort varsel!". Det är fan mitt motto i livet. Allt om inte meddelas minst två månader i förväg är för kort varsel för mig. Tror de att jag tycker det är skitkul att slussas hit och dit utan besked? Att knappt veta vad man ska göra dagen efter, eller var man ska vara. Jag köper julklapparna klart i september. Med andra ord tycker jag inte om att inte veta på fredagen vad som händer på måndan.

Det blev ingen ryska alls idag. Heller. Jag har ingen ork. Ingen lust. Сейчас, я не нравится изучать русский язык. Not at all. Njet liksom.


-Over & out.

Åttonde oktober - dag sextioåtta

Jahapp. Då var man där igen. Mitt i allt. Lämnade in mitt CV till myndigheten som jag skrev igår skulle vara på plats på jobbchansen och de ringde femtio minuter senare och ville att jag skulle komma och skriva på papper. Det är en Lyft-plats det också, så jag var ju tvungen att säga att jag måste prata med min handläggare först så att det är okej att jag bryter bibblan-platsen. Men eftersom denna praktik är lite mer specifik och ger mig erfarenhet av arkivering och sådär känns det mer nödvändigt att få den här platsen. Dock fick jag inte tag i min handläggare för hon var sjuk. Även människan jag brukar prata med angående Lyftet var sjuk. När de på tredje försöket kopplade mig till någon annan tog mina pengar på mobilen slut efter 2 minuters väntetid. Lyckat.

Jag sprang ner på Ams, där de som ringt mig från myndigheten stod kvar, och pratade med dem angående att jag inte fått tag i någon att fråga. Vi högg tag i första bästa arbetsförmedlare där på plats, men hon visste inte hur man gjorde. Hon hämtade i sin tur en annan arbetsförmedlare som inte heller direkt visste. Han tyckte ju dock att det ju var större chans för mig att få fortsatt jobb på denna plats än på bibblan. Han hänvisade mig då vidare till Ung-Ams. Sprang dit, där det bara var en karl som jobbade (eftersom de andra ju var sjuka - tydligen hela bunten) och han kunde då rakt inte svara på mina frågor eftersom de som kunde det där med Lyftet, ja som sagt, var sjuka. Jag sa att det ju brann lite i knutarna eftersom de vill ha besked idag och min bibblanplats börjar på måndag, men se det kunde han inte göra något åt. Jag får börja på min plats på måndag på bibblan, försöka ringa till tjejen på myndigheten idag och förklara mig att det till veckan kan tas ett beslut om jag får bryta bibblanplatsen mot deras. Jaha. Kul.

Kul 1: Att ringa till någon som brådskande behöver någon, och som vill att jag ska börja där, och säga att Ams har strulat till det och att jag inte får något besked förrän till veckan. För förvänta mig ett nej och att de väljer någon annan eftersom jag inte kan ge ett positivt besked idag som de vill.

Kul 2: Att mejla till Kommun-karln som har hand om Lyftet och ännu en gång säga att jag förmodligen inte ska fortsätta på den plats han hänvisat mig till.

Kul 3: Att börja på Bibblan på måndag och lära mig nya saker och sen när dagen är slut typ säga att "Jahapp, tack för idag men imorgon kommer nog förmodligen inte jag".

Ja vad säger man. Jävla regler.

Har försökt att nå tjejen och berätta om att jag inte fått något besked, men hon svarar inte på telefon. Hoppas jag får tag i henne snart. Kan inte koncentrera mig på ryskan när det är massa knas runtomkring. Ska cykla på Willys och handla lite dricka och gott till ikväll. Funderar på att se Indiana Jones som jag av någon outgrundlig anledning inte sett ännu. Ingen av dem.

Och Mario Vargas Llosa vinner Nobelpriset i litteratur och säger "Jag som trodde att jag var bortglömd". Då säger jag, att för att vara bortglömd måste man i första hand någon gång varit icke-bortglömd, det vill säga känd. Så möjligheten att Maro Vargas Llosa nu skulle vara bortglömd är ganska liten då det bara är, som sig bör vid litteraturpriset, endast 0,8% av befolkningen som hört talas om författaren. ÄNTLIGEN!


-Over & out.

torsdag 7 oktober 2010

Sjunde oktober - dag sextiosju

Fick brev idag från Ams som påminde mig om att jag ska börja på Lyftet på måndag. Vilken tur! Det hade jag ju glömt! Eh?Problemet är att adressen som stod var en helt annat än där Bibblan ligger. I alla fall senast när jag tittade till biblioteket i eftermiddags. För då låg det kvar. Tanken att det kanske ska förflyttas till den adress jag har på mitt papper under helgen känns väl inte sådär troligt, varpå jag försökte nå min handledare. Första gången jag slog numret hamnade jag hos Socialen. Hon lät inte särskilt övertygad när jag försökte berätta att jag slagit fel nummer. Jag hade en vag tanke om att hon säkert var i maskopi med Ams-jäveln som tyckte att socialen var mitt enda alternativ. Men så var icke fallet. Min handledare svarade dock inte heller när jag slog rätt nummer. Får testa imorgon.

Sitter i soffan med mina ryskapapper strödda kring mig. Suck. Ska försöka göra det mesta till nästa veckas seminarium och försöka göra inlämningsuppgiften också, eller åtminstone börja på den.

Imorgon är det Jobbchansen. Spännande. Såg att Kronofogden sökte praktikanter. Låter ännu mera spännande. Eller inte. Jag vet inte faktiskt. Men kan vara intressant. Ska skriva ut något CV i alla fall, så får vi se om de vill ha det.

Idag har varit en mycket trevlig dag i mitt annars så händelselösa liv. Det regnade, tyvärr, men jag hade en mycket mysig dag på stan och hemma här i lägenheten med min bardomskompis som kom på besök. Vi handlade lite, men bara bra saker. Jag köpte en kofta på rea och hon köpte bland annat en jättefin overall till lillbäsen som beräknas komma om fyra veckor. Spännande! Det ska bli så mysigt! Vi försökte också köpa Pyrex eller liknande mot blomflugorna här hemma, men de ville pracka på mig nåt medel som kostade 199 spänn! Forget it, I said. Men det är väldigt drygt, sa hon. Det är du med, ville jag säga. Så illa är det inte med flugorna. Vi kanske kan komma överens. Bara de fäller ner toalocket och torkar upp vattnet nedanför badkaret när de duschat klart.

Justja, missa inte Lyxfällan ikväll, hörrni! Finns inget bättre än att se folk göra bort sig i teve och grina över antika golfklubbor, skotrar och gamla modelltåg. Höhö. Jag vet, jag är ond. Men det gör inget. Jag är snäll och låter min blomflugor leva. Det borde väl gå plus minus noll då?

-Over & out.

onsdag 6 oktober 2010

Sjätte oktober - dag sextiosex

Hade grymt ont i knäet inatt och sov lika bekvämt som en hord lejon i en Toyota Yaris. Och ni som aldrig har suttit i en Toyota Yaris någongång: det funkar bra när man är 1,60 men kanske inte 1,85 om jag säger så. Jodå, det gör det visst. Den ser liten ut men är som en stor Cheva-van när man öppnar dörren och kliver in.

Trodde att jag skulle stanna inne hela dagen men masade mig iväg till Ö&B för att kolla om de hade Pyrex till blomflugorna. Gud, vad omtänksamt tänker ni nu. Att hon går och handlar till sina blomflugor. Nu är det alltså så att Pyrex ska ta död på dom, inget annat. Korrekt skrivet kanske i så fall vore: Pyrex mot blomflugorna. Tyvärr hade de inget. Inte ens på Interflora ville de veta av det. De envisades med att jag nog hade bananflugor från ett fruktfat. Jaha, sa jag. Det är ju jävligt märkligt eftersom jag varken äger fruktfat eller tillhörande frukt. Sambon kom sedan på den ljusblå idén att flugorna kanske tror att vårt pengaträd (ja, växten heter så) är ett bananträd. Så små som dom är är det ju inte konstigt om de inte har intelligens nog att vara medlem i Mensa direkt.

Sedan har min dag bestått i att skriva ut nya papper till ryskan plus att jag sov en timme också. Trodde att knät kanske skulle gilla det, men med tanke på hur det känns just nu gjorde det varken till eller från.

Nu ska jag försöka göra lite ryska för morgondagen ska spenderas med en barndomsvän som kommer på besök. Trevligt!
Strax kommer också sambons bror som ska övernatta här på väg till Stockholm. Trevligt. Igen.

Jag ska nog ta mig i kragen och kolla på Halv åtta hos mig som jag inte ser annars än om teven råkar stå på och jag inte ska titta. Men Helge Skoog är ju så jävla rolig. Hans speakerröst gör ju verkligen hela programmet! Eller ja, det är ju hela programmet, i och för sig.

Imorgon måste jag ringa handledaren och höra vart vi ska mötas på måndag. Spännande. Hoppas han är trevlig. Annars får jag nog fasen köra på mitt kulturbroschlammullskofte-experiment och skjuta ner glasögonen på nästan och se allmänt sur och snipig ut. Det låter bra. Det är ju som man i barndomen föreställde sig bibliotekarier. Sura och ohjälpsamma. Sen kan det ha något att göra med att jag, av en bibliotekarie, blev beskylld för att ha osunt inflytande på dennes dotter då hon valde att inte konfirmera sig. Jahapp. I och för sig vad det ju inte bibliotekarie-yrkets fel, utan problemet hon förmodligen hade i sin encephalon. Det betyder hjärna på grekiska. Men det kanske har givit mig men för livet. Dock har jag nu en vän som utbildar sig till bibliotekarie som är trevlig. Kanske kan detta bota mig? Jag hoppas på det. Dr. Drew säger att det inte är bra för hälsan och psyket att gå och bära på sådana här gamla trauman. Annars får jag väl ta saken i egna händer och vifta mitt lånekort som vit flagg.

-Over & out.

tisdag 5 oktober 2010

Femte oktober - dag sextiofem, del 5

Alltså. Läs och kom ihåg, för det här är nog en av de få gånger jag kommer att ha fem inlägg på samma dag.

Alltså. Igen. Jag har fått visst mothugg. Eller jag och jag, men vi som inte direkt är SD-sympatisörer, om jag säger så. Det finns många som tycker att i en demokrati som Sverige så ska alla få tycka vad de vill och säga vad de vill. Att man bara ska få tycka "rätt" och att de som tycker "fel" har rätt att trakasseras. På A svarar jag nej och på B svarar jag nej.

Så här är det. I ett demokratiskt statskick, som Sverige, finns något som kallas yttrandefrihet. Det innebär att man utan straff ska få säga och sprida sina åsikter. Dock finns vissa restriktioner. Egentliga brott mot yttrandefriheten. Bland annat något som kallas Hets mot folkgrupp. För att jag inte ska få skit för att jag beskriver det här fel, så skriver jag istället vad som står i National Encyklopedin:

"hets mot folkgrupp, ett brott mot allmän ordning. Brottet begås av den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Straff: fängelse i högst 2 år, vid ringa brott böter; vid grovt brott fängelse i lägst 6 månader och högst 4 år."


När man säger att det tydligen är okej att trakassera SD och inte acceptera dem och ställa dem likvärdiga bredvid Moderaterna eller Kristdemokraterna är det såhär: det finns en viss skillnad i politik. Den politik som Moderaterna för, det vill säga egenintressen så som skattesänkningar och liknande, eller den politik som Socialdemokraterna för, det vill säga ett motstånd mot privatisering av sjukvård och skola, går inte att jämföra med det brott som SD utför. För det är ett brott. Ett brott mot yttrandefriheten - hets mot folkgrupp. Sen får Justitiekanslern säga vad han vill om att deras reklamfilm var "magstark" men inte hets mot folkgrupp. Varför tror ni att Åkesson meddelade i januari att om de kom till makten så skulle de avskaffa lagen om, ja just det, hets mot folkgrupp. Man ska naturligtvis inte "trakassera" SD genom att förstöra partilokaler eller liknande, det är bara barnsligt. Man ska kämpa mot dem och ja, enligt lagen om yttrandefrihet, kanske anmäla?

Det går inte att säga att alla ska få tycka och säga vad de vill, för det som pågår är ett brott. Sedan att dessa personer blivit invalda i Riksdag och Regering är bara att beklaga. Men man kan inte påstå att bara för att dessa människor blivit framröstade av vissa personer i ett val, per automatik ska accepteras och behandlas med samma respekt som de andra partierna. För er som har lite svårt att hänga med, här kommer en rejäl jämförelse (magstark skulle JK förmodligen kallat det): bara för att man (vi kan säga ett parti) tyckte någon gång i början av 40-talet att det var hemskt mycket konstigt folk i några länder i Centraleuropa och att nog världen skulle vara en bättre värld utan dem - så legitimeras inte deras handlingar bara för att de tyckte så och att vissa människor höll med.

Ursäkta utspelet, men jag blir mäkta irriterad över folk som verkar tro att politik har med en dag att göra och att man kan gå vidare i livet efter att valresultatet blivit officiellt. Det man gör i en demokrati är att kämpa för rättvisor, inte en dag om året, utan tills det inte finns några orättvisor att kämpa mot längre.


-Over & out.

Femte oktober - dag sextiofem, del 4

Har grymt ont i vänstra knät. Det går knappt att böja på och inte att ta på för det gör så ont. Hm. Vad säger man nu? Med tanke på föregående inlägg (angående toasted skin) så kanske det inte är så grammatiskt korrekt att uttrycka sig att: nu är det kokta fläsket stekt. För det var det ju redan. Stekt menar jag. Eller rostat. Ja ni förstår.

Apropå toast så gick vi idag igenom på ryskan hur man håller tal. Det känns väl inte sådär fruktansvärt matnyttigt kanske. Men det är klart, vem vet om jag i dagarna blir bekant med en rysk människa som kanske ska gifta sig alldeles nu snart och bjuder mig till Piter (St. Petersburg) för att vara toastmaster på deras bröllop. Då jävlar kommer denna information väl till pass, kan jag säga.

Just det, apropå väl till pass. Åkesson har nu bett Kungen om ursäkt för sitt beteende imorse. Vad bra! Då vet han ju i alla fall att han har Kungens röst i nästa val. Men vänta nu.. Kungen brukar väl ha som princip att inte rösta? Attans då. Helt i onödan, Åkesson!

Men om Kungen nu ändå skulle tycka att Åkessons ursäkt är en fin gest mot det demokratiska samhället och kanske blir bjuden till samme Åkesson när denne kanske ingår äktenskap (med en helt och hållet arisk människa, förslagsvis kvinna - för homosexualitet är väl förmodligen inte heller det godkänt inom SD) och kanske till och med blir utsedd toastmaster, så skulle Kungen kunna säga, ungefär såhär:

Я хочу предложить тост за моего лучшего друга в целом мире - Джимми Окессон

Kör den meningen genom Google-translate eller Ordlista.se får ni se.

-Over & out.

Femte oktober - dag sextiofem, del 3

Ja, det kanske inte märks att jag är stressad när det här är tredje inlägget på en halvtimme typ. Haha. Jag har gjort allt som jag ska inför seminariet men det känns ändå inte bra. Fick tillbaka en uppgift och tentan jag lämnade in igår. Så klart var alla rörelseverben fel (inte alla, men flera) och det är ju inte så lätt när läraren själv erkänner att hon tycker att det är svårt och vet att hon är inkonsekvent med reglerna på lektionerna. Suck.

Jag skulle äta pyttipanna idag, men nu är jag less och då bestämde jag att vi ska köpa pizza. Ska testa ett nytt ställe att beställa från. Återkommer om det var bu eller bä. Eller ja.. Ja eller nej. Nej or jej. Bra eller dåligt, helt enkelt.

Har ni sett reklamen med Lasse Holm förresten? Om att han trodde det var sångtexten som kom med posten när det egentligen var en pizzalista vilket därmed resulterade i Canneloni macaroni. Precis när man börjat acceptera att ja, han är en avdankad kändis, så gör han något så klockrent. Självdistans, I say.

-Over & out.

Femte oktober - dag sextiofem, del 2

Aftonbladet has lost it.

Här, ifall ni missade det första gången.



Och om man inte förstod att "pappa för tredje gången" nödvändigtvis genererar att han "har två barn sedan tidigare". Tur att de tagit två bilder från olika vinklar också, så att man verkligen kan se att det är Noel Gallagher.


-Over & out.

Femte oktober - dag sextiofem

Sitter och följer cirkusen i Storkyrkan och Riksdagen. Aftonbladet meddelade förut att Åkesson kommit iklädd sverigedräkt för att visa sin respekt mot Sverige och Kungafamiljen. Nästan alla ministrar kom i kostym utom Lars Ohly som enligt Aftonbladet kom "i vad som ser ut som en grön myströja". Haha. Han är skön Ohly.

Nyss läste jag att alla SD:are hade rest sig och gått ut ur kyrkan i protest när biskopen pratade om allas lika värde. Grattis. Felicitationes. Поздравления. Gefeliciteerd. Congratulations, you have now shown your true colors! Inför hela svenska folket och kungafamiljen. Släta över det om ni kan. Jävla ägg.

Läste igår på någon internettidning, Aftonbladet eller Expressen, att det finns flera fall där folk fått brännskador på benen av att ha datorn i knät en längre tid. Denna åkomma har nu fått det croque-monsiuer-inspirerade namnet toasted skin syndrome. Är det inte härligt? Jag har dock inte fått detta av min dator (som i och för sig ofta ligger i knät, men med en bok eller liknande som underlag) utan av min vetekudde. Det är sant. Jag var fruktansvärt sjuk för ett och ett halvt år sedan och hade sån värk att jag i princip levde med en het vetekudde mellan knäna. Det ni. Toasted skin syndrome. Eller kanske hellre toasted leg syndrome. Och då snackar jag inte några små fjuttiga chicken nuggets utan ett helt kycklinglår.

Tycker efter detta avslöjande att jag borde få Nobelpriset inom något. Inte nog med att jag har Gilbert's syndrom och är stereoblind - jag har rostat mina ben också. Vem tar emot nomineringarna inför Nobelpriset 2011?

-Over & out.

måndag 4 oktober 2010

Fjärde oktober - dag sextiofyra

Sitter framför teven (gud vad längesen man kunde säga så) och tittar på Vem vet mest? samtidigt som jag håller på och förbereder inför morgondagens seminarium. Hr gjort klart tentan också, men förstår fortfarande inte när vilket rörelseverb ska användas. Fick mejl från läraren att hon som till och med har ryska som modersmål har svårt för det där. Jahapp. Det känns ju jävligt legitimt att vi ska kunna det då. Super!

Sambon mejlade till lärlingsansvarige idag och fick svar att han på företaget börjat med småintervjuer. Jahapp. Då mejlade han till företagsmänniskan och sa som det var. Att om han får sitt besked från CSN som skall skickas in för att han ska få pengarna den här veckan så kommer han kanske att vara tvungen att skicka in det på en gång för att inte missa sin chans till studiemedel. Så fort han skickar in det pappret är han inte längre berättigad att söka lärlingsplatsen. Och lärlingsmänniskan svarade att han tyvärr inte kan ge något besked förrän i slutet av nästa vecka. Nästa vecka. I slutet. Han skulle tydligen sätta sig ner på måndag och gå igenom allt. Hallå, det har ju gått en månad! Han borde väl hunnit göra det by now, känns det som. Men men, nu vet vi i alla fall när beskedet kommer och det är ju bara att hoppas att CSN kan vara lite sega nu de här närmsta två veckorna. Han fick ju ett brev idag igen från CSN att de inte hade alla uppgifter, trots att han skickat in samma jäkla papper tre gånger nu. Men, nu hoppas vi ju som sagt att de kan ta det lite lugnt innan han får veta om lärlingsplatsen. Ja det är inte konstigt om man känner sig lite stressad.

Vi firade även kanelbullens dag idag. Jag åt ett hallonwienerbröd och sambon åt en chokladboll. Så grattis då, kanelbullen!

Imorgon är det tisdag och den sista tisdagen jag är ledig på länge. Känns sådär. Men men, bara att inte tänka på det.

Igår såg vi dokumentären Ångrarna som handlade om två svenska karlar som bytt kön men som ångrat sig. Den var sjukt intressant för de hade så olika historier och tankar. Se den! Den finns nog på SVT-Play skulle jag tippa. Sen tittade jag på Agenda också där de pratade om surrogatmammor. Herregud. Herregud. Herregud. Man blir ju mörkrädd för mindre. En tjej hade fått cancer och frös ner sina ägg eftersom hennes chans att få barn efter cellgiftsbehandling var mindre än annars. Nu får hon veta att om hon blir gravid så kan cancern komma tillbaka. Hennes svägerska vill vara surrogatmamma och äggen finns klara. Men så får man inte göra säger lagen. För det är oetiskt.
De debatterade i studion om varför det inte var lagligt. Då säger en människa från regeringen att "det är hemskt att svenska par utnyttjar utländska kvinnor som inte har något att säga till om och som blir utnyttjade i sin tur av någon som tar pengarna för själva tjänsten". Då säger killen som var där i egenskap av ordförande i surrogatföreningen (eller något liknande) att om det var lagligt i Sverige så behövde man ju inte betala utländska kvinnor som man inte vet om de gör det frivilligt eller ej. Men regeringsmänniskan kunde tamejfan inte svara på varför det inte skulle vara lagligt i Sverige. Till slut säger hon: Men jag har inte känt att det funnit så stort intresse av det. Vilket jäkla ägg. Han som dagligen har kontakt både med människor som behöver surrogatmammor och som vill vara surrogatmammor, flinade ju bara. Man blir ju mörkrädd. Hur i helsicke kan det vara oetiskt att vilja hjälpa någon annan på det viset? Det går ju tillbaka till att man själv ska få göra vad man vill och bestämma över sin egen kropp.

Efter detta satt jag och var irriterad i soffan och blev ju inte mindre irriterad när jag ser att Moderaterna valt något ljushuvud som för x antal år sedan uttryckt sig att "stockholmare är smartare än lantisar". Det är ju som ett skämt! Sen att David Batra är gift med människan gör det ju inte mindre humoristiskt. Ja herregud. Vart är världen på väg?

Nu ska jag skynda mig att göra lite ryska innan det är dags att kolla in vad Ola-Conny och Morgan har för sig under semestern i Ullared. Jag skulle bara vilja veta vad moderat-Batra skulle säga om dem. Jag är ganska säker på att hon inte skulle kallat dem stockholmare i alla fall..

-Over & out.

söndag 3 oktober 2010

Tredje oktober - dag sextiotre

Känner att jag just i denna stund vill lägga in ett veto mot huvudvärken som tyckte att det var lägligt att komma och tränga sig på. Man tycker att man borde bli van, då jag hade konstant huvudvärk i över ett halvår, för två år sedan, utan någon diagnos - men icke. Den är lika jävla irriterande när den kommer.

Vi klev inte upp förrän elva idag. Jag gick och lade mig tidigt igår och läste Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten men somnade efter ett par kapitel medan sambon satt som ett ljus och spelade tevespel i vardagsrummet.

Idag har jag försökt gjort klart min tentan och kollat igenom gamla papper från de andra två kurserna men inte blivit det minsta klokare. Som tur var fick jag sms från min klasskompis som hade samma problem som mig. Ni som inte har hjärnan full med ryska reflexiv-ändelser kanske förstår detta:

Man använder verben ходить och ездить när man pratar om något man gör ofta. Till exempel åker till stan eller åker till en kompis. Man använder dem när man berättar om en vana. Likt förbannat har människan, på en träningsuppgift, skrivit en mening som lyder "Jag åker alltid tunnelbana till universitetet" och använt verbet ехать istället som inte alls ska användas när man pratar om något som händer ofta. Jag anser mig inte vara något geni men nog fan tycker jag att "alltid" visar på en vana, något man gör ofta. Jag svalde min stolthet och mejlade nyss till läraren om detta, men jag antar att hon inte tänker svara innan tentan är inlämnad. Men, men. Bara jag någon gång får veta hur fasen man ska välja verb korrekt så blir jag nöjd.

Idag har det varit ganska kallt och blåsigt, men soligt och fint ändå. Man känner att hösten är här. Det är märkligt egentligen hur man bara liksom flyter med i alla ändringar. Vädret går från 30 minus till 30 plus och vi ba: Jodå, nog är det så allt. Kanske är det dags att vi gör uppror? Jag skulle gärna ha 10 grader varmt och sol ända till första december då det gärna fick komma 2 dm snö och temperaturen kunde väl ligga på tolv-fjorton minus fram till sista februari då snön kunde smälta över natten och vi kunde vakna upp första mars till ett soligt väder med 10 plusgrader igen. Sen kunde sommarvärmen komma i slutet av april, början på maj, så man hinner känna av den. Det är inte rättvist att det ska vara kallt tio månader av tolv, tycker jag. Jag vägrar. Och när jag i vanliga fall vägrar, så brukar jag skriva en insändare. Jag ska skriva en insändare. Vem ska jag adressera den till? John Pohlman? Han den rolige karln på TV4 som jämt kastar upp den där lilla manicken i luften efter varje prognos? Eller är det någon som vet hur man får tag i Zeus. Tror att han faktiskt var ansvarig för vädret, då när det begav sig. Alternativt den nordiska väderguden Njord. Men tycker inte det känns så himla seriöst att lägga en motion om väderändring hos en gud vars hela namn osar ambivalens.

-Fixa vädret nu!
-Njoo..

Ja, ja hur som haver så är det måndag imorgon. Förhoppningsvis (ja, jag vet att jag sagt så i tre veckor nu) så kommer väl lärlingsplatsen att höra av sig. Jag ska försöka hitta lite fler jobb att söka (ha, ha, ha - vart skulle jag hitta dom?) och hoppas på att jag inte behöver ha praktik ända till jul. Jag vet att jag ska vara glad över att jag har någonstans att gå och får någonting att sätta på CV:t, men vad tusan ska man ens skriva på CV:t sen? "Praktikant på Biblioteket". Jojo. Det låter finfint det. Fint som snus. Det jag oroar mig mest över är att jag kommer att vara så trött alla dagar att mitt jobbsökeri kommer att komma i andra hand. Eller, jag vet ju i princip att det kommer att vara så. Törs man förresten fråga handledaren första dagen hur det funkar med mobiltelefoner på praktiken? Jag menar, om någon vill boka en intervju med mig så ringer de ju dagtid. Tål att tänkas på. Kanske man skulle skaffa sig en sådan där personsökare (Note to self: köp en personsökare) som de har i alla sjukhusserier. Det är tufft. Man kan liksom fästa den lite sådär snyggt i bältet (Note to self: köp ett bälte) och sedan när någon vill en något så tittar man lite proffsigt ner på displayen och säger: "Ow, excuse me. An emergency. I am needed in the OR". Hm. Note to self: Sök jobb på ett ställe, preferably ett sjukhus, så du verkligen kan komma att behövas i operationsrummet.

Kanske kan Zeus/Njord hjälpa mig även med detta?

-Over & out.

lördag 2 oktober 2010

Andra oktober - dag sextiotvå, del 2

Som ett litet minne av Martin Ljung kommer här, en version av Fingal Olsson:

-Men är det inte Fingal Nilsson som sitter därborta?
-Nä men Fingal Olsson. Som rör på sig.

Och restaurantversionen:

-Men är det inte Fingal Olsson som sitter därborta?
-Det där är inte ditt bord.
-Får jag tala med källarmästarn.
-Han är död.
-Får jag tala med hovmästaren.
-Han rör på sig.
-Men vem fan ska jag tala med?
-Du kan ju tala med Fingal Olsson, för han sitter ju därborta.

-Over & out.

Andra oktober - dag sextiotvå

Har sovit illa och varit trött. Jag blir irriterad på alla ryska kasus som finns. Och pronomen. Kan man inte bara peka istället på personen i fråga man vill berätta något om? Hon där borta liksom. Tycker just nu att kroppsspråket definitivt är underskattat.

Dagen har ändå varit mycket trevlig. Sambons föräldrar och bror kom hit med en gammal tjock-teve som vi ska få låna. Vi köpte en fjärrkontroll men det går inte att kanalsöka på teven, så vi fick trixa så att vi ser teve genom dvdn just nu och på så vis får in kanalerna. Splendid. Ikväll blir det Cash Cab, I tell you.

Orkar över huvud taget inte skriva så mycket mer. Jag sitter i vardagsrummet som just nu känns lite rymligare (eftersom sambons skrivbord inte längre står kant i kant med vardagsrumsbordet) men ändå lite trängre (eftersom tjockteven är tjock). Jag är mycket nöjd i alla fall att vi efter tre år med en plattis blivit på tjocken. Man riktigt ser rubrikerna på morgondagens löpsedlar:

Babylycka för ungt par efter tre platta år:
Vi har blivit på (med?) tjocken

Ska nu återgå till min tentan och sätta på mig min tänkarhjälm. Jag köpte den idag. Det är en vit toppluva med svart text (i stil med Bad Hair Day-mössorna) som säger "what?". Känns väldigt aktuellt nu. Eller som man säger på ryska: Что? Tack och bock, MVG till mig, jag skriver autografer borta i köket senare ikväll.

-Over & out.

fredag 1 oktober 2010

Första oktober - dag sextioett

När vi cyklade hem från Willys såg vi en polisbil mitt i vägen vid rödlysena och den hade saftblandarna på. Oj! tänker man. Vad kan nu ha hänt? Var det inte en svart Cheva-van som kastat ut ett mycket suspekt föremål mitt på vägen? Ett vapen? Jo, minsann, det måste det nog vara. Varför skulle annars polisen stå med bilen mitt vid rödlyset och blinka? Var det inte en Smith & Wesson med .347 Magnum kaliber? Och var den inte omisskänneligt lik den revolver som sköt (mot) makarna Palme en kylig februarinatt för snart tjugofem år sedan? Jo, banne mej på min ära.

kunde det ju varit, menar jag. Det var dock helt enkelt så att det var en bil som fått soppatorsk eller av annan okänd anledning (förmodligen ingenting som har med Mockfjärdsrevolvern eller något annat vapen att göra) stannat mitt vid rödlysena. Så kan det vara. Men lite spänning måste man väl få unna sig en sådan här fredag?

Jobbchansen var som vanligt snabbt avklarad trots att jag smilade in mig hos någon på ett kontorsmöbel-varuhus och lämnade mitt CV där. Frågade också om mina papper till försäkringskassan, och jag behöver inte be han på bibblan att skriva på dem första dagen. Skönt.

Sambon frågade även lärlingspersonen som stod där idag (inte samma karl han pratat med nyligen dock) och han påstod att lärlingsplatsen bara fått ett tiotal sökande. Jaha. Först var det liksom "Uj, uj, uj, du kommer aaaaldrig att ha en chans, eftersom det är så många som har sökt". Men ja, ja. Tyvärr har de inte hört av sig idag heller. Trots detta ska vi gå och köpa pizza nu strax. Jag menar, att köpa hem pizza är ju inte att gå ut och äta. Därför kan man göra så, har vi kommit fram till.

-Over & out.