Trettionde september - dag sextio

Hade sjukt svårt att somna igår. Vet inte hur länge jag låg vaken. Först pratade vi om 3D och 2D. Skillnader i utseendet när man jämför Snövit med Shrek. Jag har alltid svårt att se om något är i 3D eller inte, vilket är lite ironiskt då sambon är utbildad inom 3D-grafik och animering. Hur som helst så vet jag att folk med något fel på ögonen kan ha svårt, eller rent av omöjligt, att se 3D och vi var ju på Shrek-filmen på bio i somras när den gick i 3D för att sambon så gärna ville testa. Visst såg jag en bild genom de ohyggligt fula och obekväma 3D-brillorna, men jag fattade inte vad som var speciellt.

Nu är det så, har jag sedan hört, att om jag just har problem med skelning så kan man oftast inte se 3D. Vem var det som fick glasögon vid typ 2,5 års ålder på grund av att hon kunde se både vad som försiggick åt vänster och åt höger samtidigt inklusive blinda fläcken? Jag. Så efter åratal av problem med att inte se sådana här roliga (enligt alla andra) bilder där allt från början är ett enda sull, men som sedan blir en 3D-bild när man kollat i kors i tio minuter på samma nämnda bild, har jag igår kommit fram till att jag är helt stereoblind. Stereoblind.. Det heter så på riktigt. Det roliga är ju att jag alltid känner som att jag tittar mest med högerögat. Jämt. Jag kanske helt enkelt skulle kunna vara blind på vänster utan att märka det. Vem vet. Men det här med 3D-syn är lätt att kolla tydligen, för jag har en länk här som har ett test där man kan se om man kan se 3D eller inte. Lätt som en plätt. Man ska alltså sätta sitt finger framför en grön prick och sedan fokusera på fingret vilket resulterar i att man ser en varsin prick vid sidan av fingret. Jag ser samma gamla prick i mitten bakom mitt finger. Alltså ingen 3D-syn.

http://www.nyteknik.se/popular_teknik/teknikrevyn/article2475251.ece


När vi pratat om det här en stund, accepterar sambon nu varför jag inte fattar att Aladdin, Abu och prinsessan Jasmine är tecknade medan lavan, och tigerhuvudet i början i öknen, är animerade i 3D. Känns bra att ha något att skylla på också.

En annan sak vi pratade om var Muminmamman. Jag skummande i någon tidning för någon månad sedan och såg att det gjort en undersökning där svenskar fick svara på vilka personer/karaktärer de helst såg som sina föräldrar. Jag hittar tyvärr inte artikeln någonstans nu på nätet, men jag har för mig att Muminmamman var den som fick flest röster på sig. Tror också att Marge Simpson kom någonstans högt upp på mamma-listan. Vem som var bäst som fader, kommer jag inte ihåg dock. Om någon hittar denna undersökning, länka den gärna för jag skulle vilja läsa den lite noggrannare. Hur som helst, Muminmamman. Jag tänkte på det igår att människan som har rösten till Muminmamman, hon borde ju få tonvis med jobb för att läsa in böcker. Fatta vad avslappnande att ha en ljudbok uppläst av Muminmamman i egen hög person! Dock vet jag inte om jag skulle känna mig illa till mods eller inte om jag hörde Muminmamman läsa ur, exempelvis, Lillemor Östlins Hinsehäxan.

I hörnet av Norrlandsgatan och Jakobsbergsgatan stod "gatans garde" på plats. Det var bastanta damer, stora och självsäkra. Det syntes att det var deras gata det här. De hade full kontroll. En av de storväxta damerna klev fram till mig och tog ett stadigt tag i min kappa.
-Hörrö du, din jävla lilla blåslampa, dra iväg härifrån! På den här stritan ska det bara vara gamla, hederliga horor.

Man liksom vill skrika: Neeeeej, muminmamman! Gör det inte! Knark och prostitution är inte något för dig! Fast, nu när jag tänker efter kanske det inte vore så dumt ändå att ha henne läsa alla sådana här verklighetsskildrande berättelser ur slummens värld. Folk skulle ju reagera, det är ett som är säkert. Och tänk er tidningsrubrikerna:

Muminmamman avslöjar: Jag sålde till minderåriga på Plattan.

Hualigen. Nej, nu blir det förberedelser inför tentan som snart kommer att läggas ut på internet. Vi har till på måndag på oss, tack och lov, för jag känner mig inte alls fit for fight för en tenta just nu. Sambon ska mejla till lärlingsmannen och fråga hur det går. Nervöst. Men nu är det faktiskt torsdag, Nu måste de ju bestämma sig snart.

Imorgon är det Jobbchansen igen och jag måste också prata med dem gällande min närvarorapport som ska in den 11/10, alltså samma dag jag börjar praktiken vilket innebär att min handledare på praktiken måste skriva under också. Hur jag nu ska hinna få en underskrift av honom och sedan hinna till Ams och lämna in den innan de stänger klockan fyra den dagen är ju en fråga.

Kanske jag ska ta upp det här med min omförmåga att se 3D. Med Försäkringskassan menar jag. Jag kanske ringer på måndag och sjukanmäler mig. -Ja, hej, jag skulle vilja sjukanmäla mig från och med i dag och resten av livet. Vad jag har för problem? Ja, jag är stereoblind, din känslokalla jävel.
Hm, jag har ju dessutom ett problem med förhöjt bilirubinvärde, något som kallas Gilberts syndrom. Det innebär i princip att man har gulsot fast man är vuxen. Fast det syns väldigt sällan på mig och mest i ögonen. Kul. Det fulaste namnet i världen också satte de på den här åkomman och som om det inte var nog så uttalas det inte som i Lasse Hallströms Gilbert Grape (vilket hade kunnat ingiva någon form av respekt, möjligen) utan som Schyllbäär. Great. Jag ska nog åtminstone höra med Försäkringskassan om man kan få handikapptillstånd till bilen om man både har Gilberts och stereoblindhet. Fast då måste jag ju först skaffa mig en bil. Och får jag ens en bil om jag har en åkomma som innefattar något med ordet "blindhet"? Kanske inte är värt att nämna det där med blindheten ändå..

-Over & out.

Tjugonionde september - dag femtionio

Som ni säkert förstår så ringde ingen idag heller. Hela dagen har vi gått som på nålar känns det som. Dock ringde karln från Lyft-mötet och bekräftade att jag ska börja den 11 oktober. Klockan 8.15. Frågan är bara hur jag tar mig in på bibblan på den arla morgon. De öppnar ju inte förrän nio eller halv tio. Hur som helst, det får jag väl luska ut under nästa vecka.

Dagen har bestått i att jag mejlat läraren om facit till uppgifter som det vore bra om man förstod innan vi får tentan imorgon eftermiddag. Hon har inte svarat. Imorgon kanske. Förhoppningsvis.

Vi var också på CSN och dubbelkollade hur man fyllde i blanketten eftersom vi fått tillbaka den två gånger nu och CSN har nu tagit bort sambons ena kurs så att det står att han bara läser en kurs på halvtid. Suck. Nu hoppas vi på att de fattar denna gången så att han får sin studieförsäkran så att vi har en backup-plan om inte lärlingsplatsen blir av. Sambon börjar tro att vi har jinxat hela grejen i och med att vi sagt att han ska få pizza när vi får veta. Sen erkände han att det kanske var så att han var så sugen på pizza att han bara ville ha den ändå. Kanske vi har jinxat lärlingsplatsen med pizza så då får vi väl käka den imorgon vare sig vi får veta eller inte. Då är det ju överstökat. Å andra sidan kanske vi i och med att vi äter den imorgon, före beskedet, jinxar det ännu mera. Hm. Vi får nog ta oss en funderare på det där.

Jag vaknade också med någon form av mildare ryggskott på vänstersidan av ryggen. Ont speciellt när jag går i trappor upptäckte jag. Lade mig på en het vetekudde på sängen mitt på dagen och somnade. Är inte nämnvärt bättre nu men det var ju skönt att vila en stund på dan.

Såg just ett klipp från Australia's Next Top Model där programledaren säger fel namn på den som vunnit. Alltså inte att hon kallar människan Maria när hon egentligen heter Mary - utan hon säger fel person. Skitpinsamt. Och hon hinner inte rädda situationen förrän båda tjejerna har hållit någon form av tal. Eller rädda och rädda. Det var inte mycket till situation kvar att rädda. Pinsamt, I say, anyhow .

Nu måste jag sätta mig ner och gå igenom uppgifter till imorgon och försöka få till mina kasus. Fattar fortfarande varför det ska vara lokativ på uppgift 5.8. Och vem fan behöver dativ och instrumentalis? Jag har då aldrig känt att "nu skulle det va gött att ha en dativändelse". Men tydligen var det väl något geni på sjuttonhundratalet eller något som tyckte att dativ saknades världen. Den hjärnan skulle man ju vilja se in i.

Bjussar här på ett av de roligaste dolda kamerangrejerna jag sett. Dennis Quaid på Ellen DeGeneres.

Dennis Quaid wants a coffee!

-Over & out.

Tjugoåttonde september - dag femtioåtta, del 2

Har just suttit i skräddarställning under ett helt rysk-seminarium. Aj. Det blir ju så när man liksom sitter i sängen. Man kan ju inte sitta med benen utsträckta för där ligger ju alla viktiga papper och viktigar (?) sig. Hur som helst. Läraren var lite bättre idag efter mitt milslånga mejl om att hon tror att vi är så pass duktiga att vi skulle kunna läsa Dostojevskij på originalspråket. Det roliga är att hon är så himla rakt på. När man säger något, så blir det fel, så svarar hon inte typ "Mmh. Njaee, det var inte riktigt rätt", utan hon säger rakt på "Nej det var fel!". Haha. Idag sa jag något som lät knasigt i hennes ryskmodersmålsöron och då sa hon helt rakt på sak "Nej. Men jaha, det var ju kanske bra i alla fall". Jag höll på att skratta ihjäl mig. Tur att jag tryckte av mikrofonen först.

Så idag upptäckte jag att hon använder ordet "tydligen" jätteofta och jättefel i sammanhang. Det roligaste var när hon hade pratat om tentan vi ska ha på torsdag och att vi nu skulle gå igenom lite repetition inför den. Då säger människan: "Jaha, då ska vi gå igenom lite saker som ni tydligen ska ha på er tenta". Ha! Det lät verkligen så här:

Jaha, skiter väl jag i, men jag har hört någonstans through the grapevine att ni tydligen ska ha en tenta men det bryr väl fan inte jag mig om, men jag säger bara att jag hört det - inget annat.

Inget telefonsamtal idag heller. Kanske imorgon. Förhoppningsvis imorgon. För våra själars skull. Fatta att karln gått omkring i över två veckor snart och bara väntat. Jag skulle gått upp i limningen (eller börjat sniffa lim?) om det hade varit jag. Duktig är han att hålla sig i schack.

Nu blir det lite te och macka! Wish us luck med telefonsamtalet imorgon (för nu har vi ju bestämt att det blir då, eller hur?)!

-Over & out.

Tjugoåttonde september - dag femtioåtta

Vaknade efter att jag drömt en mardröm om en haj i en pool. Hm. Okej. Freud, någon? Kan vi vara så att vi tittat lite mycket på Celebrity rehab med Dr. Drew och att hajen representerar Shelley som jobbar där. Hon är själv f.d missbrukare och jobbar nu med att hjälpa de andra som lägger in sig där. Hon är tuff och tar ingen skit varpå hon fått smeknamnet Shelley the shark. Lite långsökt, I admit, men vem fan har påstått att Freud var klockren?

Hur som helst tog jag mig upp vid klockan tio och har sedan dess ringt och bokat till hos husläkarn och även gjort lite uppgifter till ryskan. Blir lite irriterad på läraren som inte kan vara konsekvent och tydlig. Vi ska typ skriva in rätt tempus i meningarna men det är julite svårt att veta om hon vill ha dåtid eller futurum. Typ, meningen är såhär "Vanligtvis öppnar affären klockan tio, men idag ...... klockan 9.30". Okej. Possibilities:
Dåtid: Vanligtvis öppnar affären klockan tio, men idag öppnade den klockan 9.30.
Futurum: Vanligtvis öppnar affären klockan tio, men idag ska den öppna klockan 9.30.

Och oftast när man påpekar detta för människan när hon sagt att det i facit står "dåtid" så tillägger hon: "Fast det kan ju i och för sig gå med futurum också. Ja, det är också godkänt". Jaha. Då ska man liksom sitta och våndas på tentan och undra om det är hon som är sullig eller jag som är efterbliven.

Nu är det faktiskt tio plusgrader ute (medan det är snö i Dalarna, har jag hört) och sol. En promenad står näst på schemat. Uppdatering angående dagens förehavanden och (icke)telefonringningar (ringningar? samtal menar jag väl) från lärlingsplatser, kommer ikväll.

-Over & out.

Tjugosjunde september - dag femtiosju, del 2

Min coach ringde i eftermiddags. Hon skulle ju ringt för länge sen och sagt hejdå, eftersom vår tid är slut nu. Men men. Hon ringde idag och tipsade om ett hotell som ska öppna på fredag här i stan och sa att de kanske söker folk. Skickade in en intresseanmälan om det, så vi får väl se. Har försökt i alla fall.

Kollat på Ullared också. Ola-Conny och Morgan grillade i lugn och ro. De är ju så sävliga så att en buddhistmunk skulle få ADHD bara av att fika tillsammans med dem i fem minuter. Det var också en läskig trio damer, som var systrar, från Hofors där och handlade. Den ena var sjukt arg och svor hela tiden. Jag blev lite rädd. Hofors är trots allt inte så långt härifrån.

Fortfarande ingenting om lärlingsplatsen. Lärlingsmannen sa att han inte hört någonting från företaget men att de skulle pratas vid den här veckan, så det blir klart åtminstone den här veckan. Nu börjar vi bli otåliga. Haha, sambon sa något idag om att Gud kunde väl vara lite shysst, men att det nog berodde på om han har humor eller inte. Gud alltså. Annars är vi nog rätt körda. Det visar sig så småningom.

Vi var ju hyfsat säkra på att de borde hört av sig idag så vi hade (grattis/tröst)pizzan på lut, men eftersom det blev lite intiklimax så blev det idag (för mig) nyponsoppa med gott bröd som vi köpte idag: osötat lantbröd med havsalt. Jättegott med kalkon och tomat på. Man blir liksom inte så hungrig av att inte göra så mycket om dagarna. Men, man hungrar ju i alla fall inte när det finns mat i kylen och frysen om man så skulle behöva.

Har suttit länge med repetitionsuppgifter till ryskan och tycker att det går hyfsat. Hoppas bara att jag har rätt, eftersom vi inte fått facit till uppgifterna ännu. Kanske har alla fel, vad vet jag. Men det känns hyfsat nu. Det är ju bra.

Nu blir det lite mer ryska innan man knoppar in för natten. Ska dubbelkolla att jag låste dörren. Vill inte ha oväntat besök av Hofors-damen mitt i natta.

-Over & out.

Tjugosjunde september - dag femtiosju, del 1

Fortfarande är telefonen helt död. Ingen ringer. Hm. Vi håller modet uppe och sitter och fipplar med var sin dator och försöker hålla tankarna på andra håll. Jag poppar Christy Moore på Spotify och repeterar saker till seminariet imorgon. Tråkigt och monotont men behövligt.

Jag ska idag skicka iväg ett mejl till ett ställe som ansvarar för flera branschtidningar, där jag hört att de kan behöva folk som skriver kortare krönikor och liknande. Man kan ju alltid kolla om de är intresserade. Får vi se vad det leder till, om det leder till något.

Ikväll är det Ullared så det ser man ju fram emot. Känns alltid bättre att veta att några har det värre än en själv. Haha. Skämtar bara. Tycker att det programmet är underhållande när man inte har annat att titta på. Och det har vi oftast, som bekant aldrig.

Jag var till hälsocentralen imorse och skulle fråga hur man gör för att få tag i en hudspecialist, men de tycker ju såklart att deras läkare är "allmänspecificerade" och att man ska besöka dem, trots att de fan inte har en aning om det man vill veta och att det ändå slutar med att man får remiss upp till sjukhuset. Hur som helst, så står man där och pratar med receptionisten, och tänker att "Ja, då får jag väl boka tid här då hos min husläkare", men se det går inte att göra där på plats! Icke sa nicke. Jag måste först traska hem och ringa till dem. Ringa till samma kärring som jag just pratat med öga mot öga. What? Det är ju helt bisarrt egentligen. Lika var det i Skutskär, men problemet där var att de hade något fel på sina telefoner en dag så jag försökte ringa i flera timmar och kom aldrig fram. Till slut tog jag mig in till centrum och gick in på hälsocentralen och ville boka tid där. Då svarar de: "Nej, det går inte. Du måste boka via telefon." Men herregud. "Era linjer funkar ju inte", sa jag. "Nej det är möjligt, men du måste ändå ringa för att boka tid, för det kan vi inte göra såhär personligen." . Oj oj oj, säger jag bara. Vad är det för fel på personligt kontakt? Är det så rädda att vi ska smitta dem med digerdöd eller något, så de föredrar att prata med oss på smittskyddslångt avstånd via televerkets telefonledningar. Seriöst.


Känner att jag borde skriva sånger om mina encounters med felaktiga (enligt mig själv) behandlingar. Man skulle kanske bilda ett proggband. Anyhow, här är en av mina nya favoritlåtar:

Moving hearts - Hiroshima Nagasaki Russian Roulette


Deep down inside the bunkers of the concrete and the lead,
Einsteins's disciples working steadily ahead.
Making heavy metal power-plants to fire the city lights,
all you can hear in the underground is the humming through the night.
And the walls of tight security, circle all around,
where they spill out their poison and bury it in the ground.

Holed up in the harbours hidden secretely away,
war-heads and submarines await to make their play.
The military masterminds improve on their design,
the soldiers get all doped and stumble through the lines.
While the spills into the rivers get carried out by the tide,
they call this security, I call it suicide.

-Over & out.

Tjugosjätte september - dag femtiosex

Trots att det inte regnade utanför fönstret imorse när jag slog upp ögonen, trots att jag sovit bra hela natten och trots att jag drömde hela natten om att jag hade en lång och djup diskussion på en efterfest med Per Gessle där vi löste alla världens problem, så vaknade jag irriterad.

Hur som helst har vi både cyklat i extrem motvind till Dollar och sedan gått långpromenad. Maten blev inte sådär jättekul idag kanske, men vi är liksom inte på hugget i helgen. Det blev en mannagrynsgröt- och glödhoppa-middag idag. Men det var gott. Sambon är allergisk mot vad allt gröt heter så han åt korv med bröd. Det är hans mat. Jag har inte ätit korv på femton år så jag var inte så himla sugen på det. Inte så konstigt kanske.

Dagen har bestått i att kolla igenom ryskauppgiften och skickat in den. Håller nu på att gå igenom alla seminarier och se vad som jag inte fattar, så man kan ställa frågor om det på tisdag innan vi ska ha tentan nästa vecka. Eller, tenta. Det blir en liten lill-tenta. Hur som helst är det ju bra att vara påläst.

Eftersom lärlingsplatsen inte hört av sig börjar modet tryta snart och även om vi hoppas på ett positivt besked så tappar man modet lite dag för dag. Man tänker liksom, men vad fan, nu ska det väl vara vår tur, för en gångs skull. Bitter, I know, men vad fan. Efter att ha gått arbetslös i två år helt och sambon i ett år efter sin avslutade utbildning, vill vi göra något. Gärna nu. Eller helst igår. Men, you get my point. Imorgon borde de ringa. Då har jag lovat att bjuda på mat (pizza såklart - favoritmaten) hur beskedet än blir. Grattis-mat versus tröst-mat. Så måste man ju tänka.


Nu måste jag återgå till ryska adjektivböjningar och genitivböjningar av possessiva- och demonstrativa pronomen. Jippie. Jag har börjat fatta att jag om två veckor ska börja praktik och vara där hela dagarna. Hur fasen ska man orka med ryskan då? Ja, det visar sig. Förhoppningsvis ringer de från rekryteringsfirman till veckan och säger att de vill ha mig på intervju snart så kanske praktiken är ett minne blott. Men att vara på bibblan låter i alla ganska soft. Gå där i lammullskofta och innedojjor. Nej, jag ska inte bli någon kulturbrosch, tänkte jag. Men vafan, har man chansen skulle man kanske testa? Det är som den där studien i Danmark där ett par tjejer testade hur det var att bära burka och hur annorlunda de sågs på av allmänheten. Kanske jag skulle göra en sån studie? Kulturbroschlamullskofteinneskor-studien. Ska tänka på saken.

Förresten, har ni sett den här? Jag skulle vilja ha en sån där när jag inte kan sova. Helt bedårande. Sömnmedel deluxe.

-Over & out.

Tjugofemte september - dag femtiofem, del 2

Uppdatering klockan 22.20

Kvällens...

Inspiration: cirkus 15%.

Humor: 20%, give or take. Hur dålig eller bra den är kan jag ej svara på. Under tiden som nedanstående film tittades på, kom många mer eller mindre seriösa skämt angående "karln" som tydligen aldrig kan bli förkyld eftersom han envisas med att gå ut utan tröja. Inget som kan återges här, så jag säger som man brukar göra när det egentligen, förmodligen inte var så roligt so man själv tyckte att det var: You just had to be there.

Twilight: 30%. Otroligt, tänker ni. Inte speciellt, säger jag. Efter cirka 2h med ännu en Twilight-film kan man inte annat än höja den procenten för idag. Dock är min recension ännu ett: "Mjaae...". Inte fullt övertygad än.

Trötthet: 10%. Konstigt nog inte mer trött än jag är. Sov länge, målat tre (mindre) väggar vita och det har regnat hela dagen nonstop. Ändå känns det som om jag åtminstone skulle kunna gå en 5km promenad utan att falla död ner.

Soundtrack: 25%. Joni Mitchells Magdalene Laundries fast med Christy Moore och Declan Sinnott. I just love it. Så härligt också att han bara säger "I'll go ahead and you join me later" när Declan måste stämma sin gitarr.


Morgondagen bjuder nog på en heldag med ryska. Vi ska snart ha tenta och jag är inte med på noterna så att säga. Men en gör så gott en kan. Förhoppningsvis regnar det inte, så man kan ta en långpromenad också. Alltså inte på tentan, utan imorgon. Så får man tänka att det åtminstone är en dag mindre till sambons förmodade besked om lärlingsplatsen. Kom igen nu.

-Over & out.

Tjugofemte september - dag femtiofem

Som ni antagligen redan gissat så hörde inte lärlingskarln av sig igår, så vi hoppas på att höra från honom i helgen eller måndag. Kom igen nu, liksom.

Idag spöregnar det här och vi som skulle gå en sväng på stan. Ja, ja. Man kan ju ha paraply med sig. Ska även måla om väggarna vita idag. Får väl se hur det går. Är lite nervös då tapeten från vardagsrummet liksom har släppt vid ingången från hallen, så vi får väl försöka trixa ihop det på något sätt.

Vi låg vakna igår natt och funderade på vem fasen det var som spelade pappan i serien om Nils Karlsson Pyssling. Och mamman, vem var hon? Och jag funderade på vem som spelade mamman i Karlsson på Taket och var helt säker på att det, av någon anledning, var Beatrice Järås. Det var det ju inte. Men hon var ganska lik. Och det mest fascinerande är ju att han som är den störiga ungen, som mobbar lille Lasse (eller vad han nu heter), i Pippi Långstrump faktiskt är storebror Bosse i Karlsson på Taket. Staffan Hallerstam, heter karln. Hans son, Leo Hallerstam är även den som spelar Bertil i Nils Karlsson pyssling. Sonen (Leo alltså, inte Leos son för han är ju född 1986. I och för sig kan man väl ha barn då med, men ni vet vad jag menar..) spelar även Aron i första Beck-filmen med Peter Haber. Den som heter Lockpojken. Sen spelar han även Jack i Beck-filmen Pojken i glaskulan. Så kan det vara. Och så är Tommy och Annikas pappa rösten till Josef Hillman i Beck. Ni vet, tysken som är dubbad. Ja, världen är liten! Alla vägar leder till Beck, it seems.

Har ingen inspiration alls idag, för övrigt, så det blir nog inte mycket kul att läsa här idag. Men man vet ju aldrig, humorn kanske kommer mitt i regnet lite senare. Det är ju liksom då man behöver den som bäst.

-Over & out.

Tjugofjärde september - dag femtiofyra

30 minuter innan Ams öppnar sina portar gick vi hemifrån och ställde oss troget (skamset?) och köade in. Strax innan öppning kom en stor buss från Sandviken, förmodligen, och lämpade av resten av folket som även de var hungriga på jobb. Själv var jag också ganska hungrig, dock på mat eftersom jag inte ätit nog med frukost.

Alla stod i sina startblock och morrade åt varandra. Man hörde Ennio Morricones theme i bakgrunden och alla tittade mordlystet på varandra. Försten in vinner! När dörrarna slås upp känns det som om man står mitt i en hord av bufflar i ett valfritt avsnitt av Familjen Macahan. Funderade en stund på vem i familjen jag är. Zeb är ju inte nödvändigtvis snyggast (dagens underdrift) men frågan är om jag inte skulle kunna tvinga fram en anställning från det mest nedläggningshotade företaget någonsin bara genom att kisa med ena ögat och sätta handen på hölstret. Då jävlar blev det nog fart. Å andra sidan skulle det kanske funka bra att se ut som Luke också, då har man ju liksom utseende på sin sida, så att säga.

Att köa in till Ams är som att köa in till en konsert. Skillnaden är att stämningen är nedtryckt (liksom de köande) och man är lika besviken, om inte ännu mer besviken, när man går därifrån som när man gick in. En sån konsert har jag tack och lov aldrig betalat in mig på. Då skulle man ju kunna säga att en positiv sak är att det åtminstone är gratis att gå in på Ams. Men de kanske borde annonsera bättre så fler fick chansen att komma och uppleva den magiska Jobbchansen varje fredag.

Kom och se! Kom och se! Gå in genom denna magiska dörr och känn dig närmare döden än du någonsin gjort förut i ditt liv. Allt utan kostnad. Special price for you, my friend.

Jag lämnade mitt CV hos ett företag som ville ha butikssäljare men problemet är att folk är så smöriga när de ska lämna sina papper. De ska ta i hand och smila som någon jäkla fröken Sverige. Jag ställer mina frågor, är trevlig och lämnar mitt CV. Take it or leave it. Inte fan kommer de ihåg om jag tog i hand eller inte. Det är ju trots att fyrtio personer på en gång som trängs kring bordet. Ingen panik - alla på en gång.

Nu ska vi bara sitta och vänta och hoppas på att de ringer från sambons lärlingsplats med positivt besked. Hoppas, hoppas, hoppas. En promenad blir det också ut till Dollar Store för inköp av en liten pensel så vi kan måla kanterna på väggarna som inte blev så bra. God mat har vi ställt i ordning också, ifall lärlingsplatsen blir klar. Annars har vi en back-up och använder samma mat som tröst-mat. Kyckling i marinad bestående av citron, citronpeppar, olja, salt och vitlök. Sen har man i grädde och ställer in i ugnen och så äter man potatisklyftor till. Mums!

Just nu känner man sig lite så här, eftersom Ams är överstökat. Titta vilken härlig ryss.

Эдуард Хиль - Я очень рад, ведь я, наконец, возвращаюсь домой

Den handlar om att han äntligen kommit hem och att han är så glad. Men man hör ju nästan hur glad han är, eller hur?


-Over & out.

Tjugotredje september - dag femtiotre, del 2

Så. Nu är det kväller och jag har ont i fingertopparna efter att sambon försökt lära mig att spela en låt på gitarr (Christy Moores City of Chicago, of course. Vad annat?). Jag har kommit fram till följande:

- Jag hatar barréackord
- Jag hatar ackordet C.
- Jag hatar speciellt ackordet C när det föregås av ackordet D. Hur är det tänkt? Ska man inte hinna byta fingersättning innan låtjäkeln är slut?
- På grund av ovanstående redan nämnda anledningar föreslås att alla barréackord samt ackordet C, oavsett om det följer efter eller kommer före D eller vilket annat ackord som helst för den delen, borde förbjudas. Högt straff. Ner i stupstocken bara.

Har även gjort ett riktigt fynd idag. Eller alltså inte fynd som i att man handlat något billigt och bra, utan det gäller en konstig lukt i sovrummet. Ända sedan vi flyttade in för över ett år sedan har jag tyckt att det luktar konstigt på ena sidan, längs golvet, bredvid sängen. Tyvärr är det även min sida så klart. Hur som helst har sambon aldrig känt den här lukten och jag har precis börjat acceptera att jag borde remitteras till cuckoo's nest, när karln äntligen idag känner hur det luktar konstigt! Helt sjukt. Inte lukten alltså (jo den också) - utan att han helt plötsligt är med på noterna om vad jag menat i över 365 dagar. Han kommer även på den smarta orsaken, att det kan vara något rör som ligger under golvet som liksom läcker eller liknande. Det låter ju sunkigt som fan. Då kom jag på den briljanta orsaken att det är mögel eller fukt under golvet eftersom vi bor precis ovanför tvättstugan. Tänk om det är det. Men törs vi säga något till värden? Han kanske inte heller känner lukten och verkligen på fullaste allvar skickar oss till Beckomberga bums! Hua. Vi får nog kanske fråga någon annan först om de känner samma lukt, innan vi vågar oss på att klaga för värden. Han som är så snäll och kommer med färg åt oss, helt gratis.

Angående teven. Helt sicko. Full HD också. Ja, men vi har liksom inga pengar säger vi. Pappan ringer då och säger att han kan köpa teven och så kan vi avbetala till honom istället med 166 kronor i månaden garanterat räntefritt, så blir det lite enklare. Det är snällt. Mycket snällt. Problemet är bara att vi inte vet hur stor inkomst vi har de närmsta månaderna. Har vi båda praktik och lärlingsplats kommer vi exakt att få in till hyran. Inget mer i princip. Då är vi ju tvungna att låna av päronen hur som haver. Alltså kan vi ju inte gärna ta ett lån hos ena päronet och sedan betala tillbaka på det lånet med andra pengar som vi fått av samma päron. Det stämmer ju liksom inte. Nej, en teve är bra att ha men vi har klarat oss utan nu ett bra tag. Vi väntar nog och ser hur framtiden ter sig. Får sambon CSN-lån istället för lärlingsplats, köper vi nog en teve vid nästa bra erbjudande. Annars väntar vi nog.

Mitt nya motto är: Det som inte finns att se på PLAY är förmodligen inte värt att titta på.


Ska man våga sig ut nu i mörkret och gå en kvällspromenad? Kanske. Eller så sitter jag kvar här inne och sniffar på golvet för att övertyga mig själv om att jag inte behöver en enkelbiljett, destination Säter.

-Over & out.

Tjugotredje september - dag femtiotre

Mötet gick väl sådär. Bättre än förväntat kanske. Han kände igen mig när jag kom dit.
Han: Var inte du här förut?
Jag: Jo för några veckor sedan.
Han: Du valde kultur och fritid, va?
Jag: Nej EDV.
Han: Ja just ja. Synd. Den platsen är borta nu.

Jahapp, tänkte jag, då får jag väl stå i tio veckor som mattant på Polhemsskolan eller nåt. Det fick jag inte. Det fanns inga platser som skolmåltidsbiträde. Dock fanns fyra platser på biblioteket där man ska chipmärka om böcker och göra i ordning inför något nytt system. Gymnasiekompetens, läskunnig och IT-kunskap var kriterierna. Yes, sa jag. Så nu ska jag och fyra till förmodligen börja där 11 oktober och vara där till 17 december. 20-21 december ska vi sedan ha jobbsökaraktiviteter uppe på UC (utvecklingscentra) och likadant halva första veckan i januari och hela andra veckan. Spännande. Skriva CV och sådana saker. Borde inte folk redan ha ett CV? Annars är det ju inte så jävla konstigt att de inte får något jobb. Men vem är jag att döma. Jag har ju ett CV och har jag nått jobb? Nä, just det.

Hoppas dock mycket på klädbutiksjobbet just nu. Och på sambons lärlingsplats. Hoppas verkligen att de hör av sig imorgon. Hoppas hoppas.

Nyss ringde vår hyresvärd på och undrade om vi behövde lite färg eftersom vi skrivit och ville ha lite vit färg till hallen. Han sprang ner i källarn och kom upp med både väggfärg och takfärg så i helgen ska här målas. Han är nog säkert en av de bästa värdarna. Trevlig och aldrig några problem.

Blir heller ingen visning ikväll. Skönt. Hon jag skulle åka med hade lite annat att göra och jag stannar gärna hemma och försöker plugga av min ryska lite. Synd bara att lärar-människan inte lägger ut saker i förtid för då skulle man ju kunna ligga ett par veckor framför hela tiden. Men men.

Bara för att jävlas har också MediaMarkt en 40 tums LCD teve för 4990 typ nu. Vi har fan inte råd, men man kunde betala av den på 166 kronor i 30 månader räntefritt. Det är ju ganska soft. Men å andra sidan har det gått förvånansvärt bra utan television, så jag funderar nog på om vi faktiskt ska vänta med att köpa en. I alla fall tills vi vet vad vi har för inkomster i höst/vinter. Känns liksom bäst och mest vuxet.

Nu blir det ryskauppgift och kanske ska man hinna med att läsa lite i en normal bok också. Läser just nu Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten. Har läst några böcker av henne tidiare och så nyligen Kajsas värld som jag tyckte var helt splendid. Gillar Martina Haag-stilen. Inte för att hon var först med den stilen, men hon är den jag läst mest av, därav jämför jag alla med henne.

Idag blir det köttfärssås och spagetti. Sådär lagom kul mat, dock god, men som jag hörde någon som sa: Det duger att skicka til arslet. No further questions.

-Over & out.

Tjugoandra september - dag femtiotvå, del 3

Jaha, då ska man packa väskan och samla ihop alla papper inför morgondagens uppLyftande möte. Höhö. Det är inte hoppet, utan humorn som är det sista som lämnar en..

-Over & out.

Tjugoandra september - dag femtiotvå, del 2

I eftermiddags ringde det från en rekryteringsfirma till mig och undrade om jag fortfarande sökte jobb. Ja, sa jag, för det gör jag ju i allra högsta grad trots att jag typ givit upp och lämnat mig helt i Ams händer. Han berättade då att han hade fått in en kund som ville ha en heltidspersonal (!) som butikssäljare. Me like. Heltid, mitt i centrala Gävle. Vet inte vad än, men vet att de säljer kläder. Han skulle lämna mitt CV till kunden som då ska bestämma om de vill ha mig på intervju eller inte. Jag hoppas. Jag hoppas.

Dock (om Gud däruppe sitter och läser min blogg) så hoppas vi ännu mer på sambons plats då han har svårare att hitta jobb än jag har. Så ge honom lärlingsplatsen istället, jag kan alltid hitta något. Bara någon av oss får ett jobb. Tack, Gud. That was all for now.

-Over & out.

Tjugoandra september - dag femtiotvå

På något konstigt vis har lugnet liksom infunnit sig. Eller ja, kanske lite omedvetet. Eller medvetet. Med tanke på att det har brutit ut munsår i ena mungipan kan man ju tänka att lugnet bara ligger på ytan och inte djupt nere i själen. Som tur är har man ju starka (kuckelimuck)meduciner mot sådana här åkommor, så det ska bort på ett kick. Men man förstår att man kanske ändå inte är så avslappnad som man tyckte man kände sig imorse. Förrädiskt, I say.

Jag klev upp klockan sju för att tvätta och började sedan att baka glö'hoppor eftersom mina smörgåsar var slut. Efter tre och en halv timme hade jag fått ut 40 stycken. Splendid. Det är kanon. Speciellt eftersom det enligt receptet skulle blivit ca 24. Tur man kavlar dom tunt.

Dagen har fortlöpt med promenad och tillbakalämnande av cd-skivor på Musikbiblioteket. Nu är det ryska som gäller och jag börjar känna mig helt vimsig. Igår pratade läraren nästan konstant ryska, vilket det kanske är ca en person som hänger med på. Möjligen två. En har en mamma som är ryska och en är från Polen. Inte mamman alltså, utan eleven i fråga. Jag smsade som vanligt med min ryska-kompis under lektionens gång. Vi klagar och diskuterar. Läraren är som sagt inte världens superpedagog. Men, som sambon sa, hon kan ju ryska. Ja, och vad ska man svara på det. I rest my case.

Imorgon kväll ska jag iväg på det där hudvårdsmötet, eller visning som det heter, så möjligen blir det två inlägg imorgon. Ett efter Lyft-mötet på morgonen och sen ett på kvällen som en recension av den förflutna kvällen. Spännande. Ska dock inte åka dit själv, utan har frågat en kompis. Frågan är bara, antar folk att man tänker lägga ut pengar på något dylikt imorgon kväll? I och för sig är mitt fal ganska enkelt: jag tänker inte köpa något för jag har inga pengar. Haha. Jodå, helt black är jag inte, men jag vill inte spendera dom på något sånt där. Men kanske blir det gratis fika. Då kan jag ju smyga in en tjuga under duken eller på lämpligt ställe, som tack för fikat. Hm. Får fundera på det. Det beror ju på vad det blir för fika i så fall. Torra kakor ger inga stålar. Inga munkar - ingen deg. No wienerbroads - no cash.

Det känns lite sådär att gå på mötet igen imorgon. Tänk om inte platserna finns kvar? Ja, ja. Det visar sig då. Funderar på om jag kanske ska välja gamlingar istället. Lite minnesteknik och sång med Börje-Lennartz eller liknande på torsdagseftermiddagarna. Det kan ju vara gemytligt.

Nu blir det ryska och återigen komparation av adjektiv samt en recension av en film som handlade om en arkitekt som skulle flytta till Tyskland. Tydligen. Jag förstod det inte. Men det står så när man läser om filmen. Jag får väl lita på det då.

Recension av film.
Filmen var dålig. Den handlar om en kille. Han gör inte så mycket om dagarna. Det står att han ska flytta till Tyskland och bli arkitekt. Det tyckte inte jag att filmen handlade om. Det tycker jag är dålig stil att ljuga så. De pratade fort och på ett konstigt språk. Jag förstod inte ett dyft. Vart var textningen?". Tror det lutar åt ett MVG redan där.


-Over & out.

Tjugoförsta september - dag femtioett

Den här dagen har varit kolugn om jag jämför med gårdagens kravaller. Sov till tio och gick sedan upp för att börja trixa inför dagens ryskalektion. Har sedan dess suttit på sängen med musik strömmande ur högtalarna och knåpat med ryska adjektivkomparationer. Låter ju skitkul, tänker ni. Ja, det låter ju roligare än vad det är, replikerar jag. Höhö. Roligare. Så fick jag in en komparation i det hela. Kul. Kulare. Kulast. ?

Mitt i middagslagandet ringde det från ett nummer. Från Ams. Det var människan som jag pratat med om att flytta fram min praktik. Hon frågade om jag hört något från mina sökta Lyft-platser, vilket jag svarade nej på. Hon frågade om jag hört något från Älvkarleby, vilket jag svarade ja på, men sade att jag inte haft råd. Hon frågade sen om jag verkligen ville jobba inom fritids och dagis. Nej, sa jag. Nä, jag tänkte väl det, sa hon. Hon sa sen att jag gärna fick gå på mötet på torsdag klockan 10 och välja en ny plats inom kommunen. Jag vet. Jag ska dit, sa jag. Vad bra, sa hon, och du vet väl att om vi får veta att du får platsen hos Migrationsverket eller Polisen så bryter vi din kommunpraktik om du vill. Eftersom det är där du verkligen vill vara.

Minsann. Jag kanske gjorde ett bra intryck igår när jag gick ut rödgråten från Ams. Eller bra och bra, men ett intryck åtminstone. Jag gick nämligen förbi denna människa, tror jag, på vägen ut. Även om situationen just då kändes ungefär lika upplyftande som tio långa år i Sibirien så kanske det gav intrycket att jag gärna vill ha lite hjälp. Mycket snäll var hon. Men min fråga är, ska man behöva grina inför statligt anställda för att få lite barmhärtighet? Tydligen.

Nu måste jag skynda mig tillbaka till mina komparationer och reflexiva verb. Ni visste väl att man bara använder ändelsen -ся i ryska när det finns ett grammatiskt subjekt. Jag känner mig så enlightened just nu. Upplyst. Uppplystare. Upplystast. Men så har jag heller aldrig påstått att jag fick bra betyg i svensk grammatik.

-Over & out.

Tjugonde september - dag femtio

Egentligen är jag inte i stånd att skriva ett konstruktivt inlägg just nu. Men har det hindrat mig förut?

Dagen började med att jag fick svar från min handläggare att "Upp till 600 sek i månaden får du själv bekosta resor. Allt som överstiger det kan du eventuellt möjligen få ersättning för". What? Jag ville ju bara egentligen höra om jag kunde få någon ersättning för dagens resa, men jag får alltså ingenting om jag skulle börja på praktik där. Busskortet kostar 670:- så jag skulle då kanske, möjligen, eventuellt kunna få ut mina 70 spänn som diffar.

Åkte sedan bussen (betalade resan själv med två skrynkliga tjugolappar) och gick in på mötet där mannen som ringde mig i fredags satt tillsammans med ansvarig på kommunen samt föreståndaren för platsen. De berättar att praktiken (eller Lyfte-platsen som människan på kommunen kallar det. Lyfte. Haha. Och det är inte ens en Lyft-plats utan en praktik) innebär en plats på en typ fritidsgård för yngre barn (åk2 och uppåt) på eftermiddagarna och kvällarna fram till 21, och 22 på fredagarna. De undrar om jag är jätteintresserad av barn för då kan jag ju jobba mellan 8-13 på dagiset bredvid och sen mellan 13-18 typ på fritidsgården och så någon/några kvällar i veckan annars.
Jag: Eh, alltså för att säga det krasst så är jag inte intresserad på det viset utan det var mest att det var det enda som jag tyckte lät intressant av det som fanns. Men det kan säkert bli roligt. Mitt största problem är att jag inte har råd att åka hit till Skutskär eftersom jag får så lite i ersättning och kortet är dyrt.
De: Älvkarleby.
Jag: Va?
De: Älvkarleby. Platsen är i Älvkarleby. Så det blir ju ännu längre än till Skutskär.
Jag: Eh. Jaha. Oj. Ja då blir det ju dyrare också. Hm.

Jag går därifrån och säger att jag ska tala med Ams om detta och se hur de ställer sig till kvällsjobb samt mitt ekonomiska dilemma. De vinkar av mig och säger att jag får köpa den billigaste bussbiljetten hem till Gävle nu då.
Men då kommer ena karln på: Men om du köpte enkelbiljett hit kan du ju åka på den hem! Inom 90 minuter.
Jag: Jo, jag vet. Jag tänkte göra det. Tack för tipset.
Känner mig som en lodis som behöver sjunga eller spela på kam ute på gatan för att skrapa ihop till en enkelbiljett hem.

Trots att jag berättat för dem att jag bott 3 år i Skutskär, ropar de efter mig när jag går iväg:
-Du! Nu måste du gå över gatan och hoppa på bussen om du ska mot Gävle. Andra sidan gatan!

Hm. Jag åker hem. Går till Ams som i vanlig tur skickar mig vidare. Mot UngAms som egentligen inte har öppet idag. Trodde jag i alla fall. Tydligen har de utökat sina öppettider men smart nog inte sagt det till någon. Då kan man ju fika hela dagarna.

Där får jag träffa den kille jag tycker bäst om och som genuint verkar vilja hjälpa en. Han vet inte hur jag ska göra och följer med mig in i ett rum där karln från UGA-informationen sitter och jäser bakom sitt skrivbord.
Jag: Jag har fått en praktikplats. I Älvkarleby. Jag har inte råd att åka dit.
Jäsande Ams-gubbe: Nähä. Och varför inte då?
Jag: För att jag inte har råd att lägga ut över 600 spänn på busskort.
Jäsande Ams-gubbe: Och vad skulle du sagt om det var en arbetsgivare?
Jag: Ja men då hade jag ju fått betalt.
Jäsande Ams-gubbe: Det får du ju nu också för att söka jobb.
Jag: Det jag får räcker inte ens till halva hyran!
Jäsande Ams-gubbe: Har du A-kassa? Soc?
Jag: Nej. Ingenting.
Jäsande Ams-gubbe: Nähä, men hur betalar du då hyran?
Jag: Min sambo tar lån för att betala hyran.
Jäsande Ams-gubbe: Jaha. Gå till soc och be dom om pengar. De kan lägga ut för busskort och dylikt.
Jag: Jag kan väl för helvete inte gå till soc för att få pengar till ett busskort för att åka till en praktikplats i tre månader där jag inte kommer få ett framtida jobb?
Jäsande Ams-gubbe: Så du tycker inte att din sambo ska ha råd att köpa kurslitteratur?
Jag: Han köper ingen litteratur!
Här börjar jag känna mig rejält påhoppad och börjar, i min trötthet över att bli slussad runt överallt och min frustration över att aldrig få ett vettigt svar, grina.
Jäsande Ams-gubbe: Du behöver ju inte bli ledsen!
Jag: Nähä, men gud så bra!

Jag förklarar att det jag vill är inte att gå till soc och kräva pengar för att kunna köpa ett busskort, utan att gå på ett nytt Lyft-kommun-möte och få en plats, som jag ju faktiskt är garanterad bara jag söker den.
Jäsande Ams-gubbe: Jaha, men gör det då.
Jag: Jaha? Är det bara så? När är mötet då?
Snälla Ams-killen: Jag kan gå ut och höra när det är.
Jag: Ja, tack.

Jaha, så var det med det. På torsdag ska jag på nytt möte och välja ny plats. Vet inte om jag ska välja samma eller någon annan. Beror på vad som finns. Men det lutar åt daglig verksamhet med lindrigt funktionshindrade och utvecklingsstörda. Måste bara ringa och berätta till Skutskärsmannen att jag inte kan ta hans praktikplats.

Det känns som om jag ger upp snart. Jag orkar inte bråka mera. Bestäm ni. Jag ska tacka och bocka för det lilla jag får och bara hålla käft. Det är enklast. Jag lämnar walk-over. Jag mot Ams, 0-1.

-Over & out.

Början på fyra nya år..

Jaha. Det var det. Moderaterna och SD. Jävla pack, känns det som nu. Att stå och säga som Centerpartist och andra Alliansmedlemmar att "alla ska behandlas lika" tycker vi här hemma känns lite falskt i och med att människor inte alls behandlas lika. Men som vi också tillägger: Prove us wrong. Gör gärna det. Bevisa att vi i så fall röstade fel. Gör allt bättre, be our guest.

Jag är inte speciellt rädd att SD kommer att få igenom några idéer. Jag är däremot rädd att Moderaternas idéer kommer att förändra mycket. Förstöra mycket.

Vi får se. Nu ska jag försöka sova och upp till en ny dag imorgon. En ny dag med en blå regering. Den första dagen av fyra år. Ettusenfyrahundrasextio dagar. Jag skänker ett lycka till, till alla.

-Over & out.

Nittonde september - dag fyrtionio, del 2

Bara som en liten parentes här mitt i valvakan. Peter Jihde. Måste han vara överallt? Det blir liksom:
-Socialdemokraterna......(dramatisk paus)........ ni sitter säkert. Miljöpartiet........(en ännu, om möjligt, längre dramatisk konstpaus)...................... ni.......... hänger löst.


Sambon och jag var ute och gick idag och såg ett plakat från Kristdemokraterna. Jag tror att de ridit lite på dansbandsvågen. Eller läst min blogg och höll med om att det är för lite Freddie & the Dreamers (se gårdagens länk) i politiken. För här är han ju, mina damer och herrar. Mannen, myten, legenden. Göran Borsch. Stefan Hägglund. You know what I mean.



Åter till valvakan. Man får ju inte missa om Hägglund skulle bjuda upp till dans.

-Over & out.

Nittonde september - dag fyrtionio

Idag är en viktig dag. Kanske den viktigaste i år. Och de närmsta fyra åren. Jag är hoppfull. Rädd. Förväntansfull. Arg. Jag hoppas verkligen att alla har tagit sitt förnuft till fånga och satt sig in i det här valet. Annars kan ni ju alltid få en liten puff här. Jonas Gardell, mina damer och herrar.

Jonas Gardell - Alliansen

Vet inte varför något knepigt har hänt med blogger, men jag kan varken byta typsnitt eller centrera saker här. Eller kan och kan. Det går säkert med nån html-kodning men tror ni jag kan sånt? Jag vill kunna trycka på de här knapparna ovanför inlägget bara. Så fram tills dess att de kommer tillbaka får allt vara vänsterjusterat.

Idag blir det en ryskadag och jag ska försöka göra så mycket som möjligt av tisdagens och kommande uppgifter eftersom man aldrig vet när man ska upp klockan sju och gå till arbetet istället för att snooza till klockan tio. Skämt åsido. Jag vet faktiskt inte hur morgondagens möte i Skutskär ska te sig. Det jag vill veta är: får jag betalt för resorna? Vilka arbetstider gäller? Vad ger det här mig? Vad ger det här dem? Vad leder det här till?

Tror att det kommer bli en sullig dag imorgon med besök på Ams och så förstås mötet på morgonen i Skutskär. Hur som helst kanske de närmsta tio veckorna löser sig imorgon. Det kan ju kanske vara skönt. Att veta vad man ska göra. Det är på två sätt.

Anyhow, nu ska jag sätta igång med ryskan. Update om valet kommer senare ikväll/natt om vi lyckas se vakan på någon PLAY-kanal.

-Over & out.

Artonde september - dag fyrtioåtta, del 2

Var det verkligen bättre förr? Ja, det tror jag tamejfan att det var. Kolla in det här. Freddie & the Dreamers. Vilket brö'gäng.

Hur kommer det sig att inte Mona Sahlin och Bodström och kompani står och lovar att allt ska bli som ett uppträdande med de här grabbarna anno 1965 inför valet? En liten dans skulle ju inte heller skada tycker jag.

Nu blir det, I'm sad to say, andra filmen Twilight. Fast vi är lite trötta. Sambon sa just, gäspande: Vet du, när man gäspar och pratar samtidigt låter man som Will Ferrell. Ja. Vad ska man säga. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Tyvärr är jag fortfarande tvungen att genomlida filmen. Well, it was worth a shot.

-Over & out.

Artonde september - dag fyrtioåtta

Igår kväll tittade vi på Twilight. Den första. Jag hade inte sett den. Sambon hade. Jag tyckte att den var sådär. Liksom lite seg, lite dåliga dialoger och så tar tjejen hela tiden fyra år på sig för att säga någonting. Ja, karln med för den delen. Karln med morgonrufset alltså. Och crazy-ögonen. Inte indianen. Men det är ju i alla fall inte konstigt att karln (crazyögonmorgonrufset) inte är så sugen på tjejen. Jag menar hon ser ju inte direkt ut att innehålla a whole lotta blod.

Innehållsdeklaration Kristen Stewart

% RDI (rekommenderat dagligt intag)

Fett: 0.01% (hon fryser nog säkert ihjäl om vintern så lite underhudsfett som den människan lär ha)
Socker: 10% (hyfsat snygg är hon ju)
Natrium: 5% (hon är ju inte alltid söt. Hon är ganska sur och vrång ibland också. Men det finns ju inget ämne som heter "vrång" så får jämställa detta med salt istället)
Blod: 0.0000000......% (fatta hur blek hon är?!)
Uhumtittaåtsidanochhimlamedögonen: 84,99% (hon kan ju inte svara rakt på en enda jävla fråga utan att typ himla med ögonen och säga "uhum")

Hur som helst. Nu när man sett den första måste man ju fortsätta och se de andra. Bara för att få det gjort, liksom. Känns sådär. Sambon tvingade mig att se Harry Potter. Allihopa. En varje kväll. Jag somnade före slutet på alla. Sen skulle vi gå på bio och se den nya. Den var den enda jag inte somnade på. Det blir en så dyr tupplur när man betalat 110 spänn för filmen.

Annars händer det inte så mycket. Imorse hjälpte vi en kompis att flytta. Nu har jag gjort ryskaläxan och ska börja på nästa veckas grejer. Men först ska vi ta en promenad och sen på vägen hem gå förbi godisaffären. Det får man faktiskt. Det har det stått i någon viktig bok. Eller kanske ett viktigt dokument eller bestämts på något viktigt möte. Paris-fördragen? Warszawapakten? Jag är ganska säker på att jag har NATO på min sida, either way.

Imorgon är det valdax. Spännande. Hoppas innerligt att de kör valvakan på någon PLAY-kanal så vi inte missar hela spänningen. Annars får vi väl sitta och titta på Kanal 5-play och Ullared där Ola-Conny (for real?!) och Morgan ska ut på galej eller något annat lika spännande. Det är ju också ett tidsfördriv. Kanske till och med bättre än att tvingas se SD komma in i riksdagen?

-Over & out.

Sjuttonde september - dag fyrtiosju

Jobbchansen hade inte mycket att erbjuda. Såg att jobbet jag sökte igår kväll var utskrivet och uppsatt på väggen, så nu kommer väl halva Gävle söka det. Men det är ju så det är. Annars fanns det inget nytt under solen. Mycket folk var det som vanligt och sossarna hade dagen till ära ställt sig och delade ut rosor utanför Ams till alla som gick in och ut. Det lättade upp stämningen lite och det kändes lite mindre som att tåga in i Mordor.

Efter det gick vi en sväng på stan och sen hem och sambon ringde lärlingsplatsen. Det lät lovande trots att de lärlingsansvariga på kommunen hade sagt att det kanske redan var kört eftersom han sökte så sent (!). Annonsen kom ut häromdagen, liksom. Hur som helst skulle han höra av sig nästa vecka så vi håller tummarna så de blir blå.

Efter detta blev det en andra sväng på stan där sossarna hade torgmöte och delade ut rosor igen. Vi fick två. Det blir fint att ha på bordet på söndag.

Vi var ute och gick i eftermiddags och då ringer de från Arbetsmarknadsenheten (eller nåt annat) i Skutskär och vill att jag ska komma på en intervju på måndag morgon. De hade hört av Ams att jag sökt praktik som fritidsassistent där (jag sökte det när det inte fanns något annat att söka i somras, även om det inte är det jag är intresserad av) och skulle nu hålla en intervju på måndag med en tjej, så de ville att jag också skulle komma och prata med dem. Problemet är att klockan var ca 16.58 när han ringde och personerna som håller i intervjun på måndag vet alltså inte om att jag kommer, så den här människan som ringde mig skulle försöka få tag i dom på måndag morgon "lååångt före mötet ska äga rum på måndag" (innebär detta typ 04.20 natten mot måndag?) och berätta om detta och så får de bekräfta eller neka om de vill ha mig på intervju. Hoppas bara de hör av sig minst 40 minuter innan utsatt tid eftersom bussen går då.

Mitt största problem nu är om jag får någon ersättning om jag ska behöva pendla mellan Gävle och Skutskär - annars går jag ju back redan första veckan typ. Mejlade min handläggare (why bother egentligen? Hon som aldrig hör av sig varken när jag mejlar eller annars) och frågade hur jag gör för att få reseersättning på måndag för mötet. Detta gjorde jag precis när karln hade ringt, eftersom jag tidigare i somras var på intervju på Arlanda och fick bekosta hela resan (400 spänn tur och retur) själv då jag inte var inskriven i UGAn. Nu måste de väl hjälpa en med reseersättning antar jag? Man vet aldrig. Hur som helst var jag snabb att mejla henne eftersom Ams vid Arlanda-situationen påpekade, när jag kom dit efter intervjun, att jag måste säga till i förväg om jag ska ha reseersättning, trots att jag inte får ersättningen förrän efteråt. Ja herregud. Vi får väl alltid se hur det går. På måndag ska jag ju även få veta om Polismyndighets-platsen är tillsatt så allt kanske löser sig på måndag. Eller så blir jag nekad båda platserna. Men då får jag ju gå på Lyft-möte senare den veckan och bli tilldelad nån härlig plats. Det som är fördelen om jag skulle få i Skutskär är att jag åtminstone valt platsen själv. Dock var det ju i brist på annat, men jag behöver i alla fall inte säga att de tvingade på mig den (vilket händer om jag måste gå på nytt Lyft-möte nästa vecka). Känns lite som Folkpartiet det här. Ni har väl sett deras valaffischer? Tycker det säger allt. Fler lärlingsplatser = inga jobb, inga dyra löner.

Jag tyckte i alla fall att det stod så här, eller? Jag tittade väldigt snabbt, så jag förbehåller mig rätten att ha fel. Tur att Janne i alla fall har det rätta smajlet. Han är den som ser gladast ut på alla affischer och det tycker jag att han ska ha cred för.

Som tur är, har vi sambons lärlingsplats att se fram emot (eller hoppas på i alla fall) vilket gör oss på lite bättre humör. Då passar den här lite käcka låten, tycker jag. Ber om ursäkt för alla irländska låtar, men det är lite min inspiration nu. Mitt i hösten. Hösten känns irländsk. Inte för att jag varit där. Men om någon har en resa över, så åker jag gärna och får mina fördomar krossade eller bekräftade. I vilket fall som helst är det bara att säga till, jag tar nästa flyg. Nemas problemas. En keltiskt trad. som jag förstår det hela. Splendid, either way.

Christy Moore - As I roved out

With me too-ry-ay
Fol-de-diddle-day
Di-re fol-de-diddle
Dai-rie-oh

-Over & out.

Sextonde september - dag fyrtiosex, del 2

När det blir kväll och mörkt och löven virvlar i höstrusket utanför fönstret. Då är det tur man vet att man har irländarna med sig på sin sida.

I'm an ordinary man, nothin' special nothin' grand,

I've had to work for everything I own.

Well I never asked for a lot, I was happy with what I got,

enough to keep my family and my home.

Now they say that times are hard & they've handed me my cards,

they say there's not the work to go aroun.

When the whistle blows the gates will finally close,

tonight they're going to shut this factory down.

Then they'll tear it down.

I never missed a day, nor went on strike for better pay,

for 20 years I served them best I could.

With a handshake and a cheque it seems so easy to forget,

loyalty through the bad times and the good.

The owner says he's sad to see that things have got so bad,

but the Captains of industry won't let him loose.

He still drives a car and smokes a cigar,

And still he takes his family on a cruise.

He'll never lose.

Now it seems to me to be such a cruel irony,

he's richer now ever he was before.

Now my cheque is all spent and I can't afford the rent,

there's one law for the rich, one for the poor.

Every day I've tried to salvage some of my pride,

to find some work so's I might pay my way.

But everywhere I go, the answer is always no,

there's no work for anyone here today.

No work today.

And so condemned I stand, just an ordinary man,

like thousands beside me in the queue.

I watch my darlin' wife tryin' to make the best of life,

God knows what the kids are goin' to do.

Now that we are faced with this human waste,

a generation cast aside.

For as long as I live, I never will forgive,

you've stripped me of my dignity & pride,

You've stripped me bare.

[Christy Moore - Ordinary Man ]

-Over & out.

Sextonde september - dag fyrtiosex

Har egentligen ingenting nytt att berätta. Sambon och jag är alldeles för uppjagade över att han ska söka en lärlingsplats nu imorgon så vi kan knappt berga (vad fan är det för ord egentligen?) oss. Han ringde till företaget idag och tänkte presentera sig och fråga lite frågor men karln skulle precis ha möte så de bestämde att de skulle talas vid imorgon före lunch. Bra bra. Problemet med såna här grejer bara är att man sätter för höga förhoppningar, men nu tycker vi båda att det borde vara vi som ska ha lite tur så vi kör hårt och hoppas på att detta går vägen.

Jag sökte (ännu) ett suspekt jobb idag. I Skutskär. Av alla ställen, tänker ni. Jag tänker mer såhär:

Jaha, man har bott där i tre år men inte förrän man flyttat därifrån behagar de komma med några platsannoner!

Men grejen var att det bara stod att det var butiksjobb och inte vad det handlade om eller vilken butik det var. Men men, kan ju funka. Kan ju bli jävligt bra till och med.

Imorgon är det återigen Jobbchansen på Ams så vi ska väl dra dit en sväng innan vi ska hem och sambon ringa lärlingsplatsen. Kanske kommer de att ringa mig imorgon och berätta att mina Lyft-platser är körda. Jag säger "att" och inte "om" eftersom jag sätter allt mitt hopp till sambons plats och tror inte att man kan önska två saker samtidigt för då blir det lite mindre önskat på den ena. Inte bra.

Annars har min arbetslösa dag bestått av att ha skrivit på min ryskauppgift och sen lånat massa skivor och filmer på Musikbiblioteket. Det kanske inte var skitsmart med tanke på att jag just nu egentligen borde rensa ut i iTunes eftersom fadern ska försöka formatera om hela datorn åt mig snart. Men jag kan ju i alla fall lyssna på skivorna så vet jag om de är bra eller inte. Det blev mest Christy Moore och Dubliners. Jolly good.

Det har regnat av och till hela dagen men nu är det blåhimmel och solen skiner. Ska nog dra med mig sambon ut på promenad snart. Sen blir det kanske lite Doobidoo på SVTPlay. Hittade faktiskt en teve idag som ska säljas på Mediamarkt på lördag för 4444:-, en 42" Samsung. Problemet är bara att det är en plasma och det är inte kanonbra när vi äger både Wii och Playstation då plasma har en förmåga att nöta ut pixlarna vid sådan användning. Nej, vi får snällt vänta till en LCD kommer på rea. Ska kanske få en teve från en bekant till sambons bror. Kanske får vi ner den hit till oss redan i helgen. Valvaka är ju så mycket bättre på teve än på radio, menar jag.

____________

Det här har jag poppat hela dagen idag. Just splendid!

Christy Moore & Declan Sinnott - The city of Chicago

Uppdatering angående Jobbchans och lärlingsplatser kommer imorgon asap.

-Over & out.

------

Det här är så fruktansvärt och förjävligt att jag inte ens har en rubrik till det. Det finns inget som kan beskriva. Man blir bara ledsen och förbannad. Och rädd.

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

-Over & out.

Femtonde september - dag fyrtiofem, del 2

Sammanfattning av resten av dagen:

• Ringde butiken. Han sa att allt i princip var klart redan. Jag tackade för mig. Han sa att han skulle spara ansökningarna. Fet chans.

• Sambon hittade ett perfekt lärlingsjobb på Ams. Problemet är att han sökt CSN och om han hinner få det innan lärlingsansökningarna går ut måste han skriva ut sig ur Ams och inte ta lärlingsplatsen trots att den leder till jobb. Dock har Ams sagt att de kan ge honom uppskov för att se om han får platsen först, för då avbryter han studierna och CSN och tar lärlingsjobbet istället. Då får antingen jag avbryta min UGA och ta CSN-lån på min ryska eller så får vi försöka leva på våra bidrag fram tills att hans lärlingstid går in i anställning. Jaa, det visar sig. Vi hoppas, hoppas, hoppas i alla fall. Skäggfarbrorn där uppe (eller doktor Haka som Galenskaparna & After Shave kallar honom) borde liksom give us a chance, cut us some slack, give us a break nu tycker vi.

• Jag gick till Ams som hittade en jättetrevlig ung tjej (vart tusan brukar de gömma undan dem?) som hjälpte mig direkt med att skicka vidare mina frågor till de ansvariga för mina sökta Lyft-platser hos Polisen och Migrationsverket. Måndag är sista dag dessa personer har på sig att höra av sig till mig och berätta om platserna är tillsatta eller ej. Jippie. Är alla redan tillsatta på måndag, kommer jag bli kallad till nytt info-möte om Lyftet nästa vecka och "välja" ny praktikplats. Splendid. Hrm.

Det här uttrycket att man inte kan köpa lycka för pengar, eller att man inte automatiskt blir lycklig av att ha mycket pengar, är något jag tänker på ibland. Det kanske inte betyder allt, men det är ju ändå lite praktiskt. Jag menar; hyran, maten, kläder osv. Jag tror att min devis från och med nu ska bli (från någon artikel med Youssou N'Dour, dock inte herr N'Dour som yttrade detta):

Money doesn't always bring happiness but at least you can be miserable in comfort!

-Over & out.

Femtonde september - dag fyrtiofem

Har ni läst artikeln i Aftonbladet idag? De verkar ha uppmärksammat att vi inte kan hålla på att "jobba" 40 h/vecka och få svältlön, vi ungdomsarbetslösa.

Jobbar för sexton kronor i timmen

Svenska ungdomar lurades till praktikplatser och jobbar nu för slavlöner.

- Här arbetar vi väldigt, väldigt hårt åtta timmar om dagen, säger Jane Doe, som berättar att hon tjänar sexton kronor i timmen.

En konflikt har seglat upp mellan facken och en svensk statlig förvaltningsmyndighet (som sorterar under Arbetsmarknadsdepartementet och ansvarar för den offtentliga arbetsförmedlingen och dennas arbetsmarknadspolitiska verksamhet, reds. anm.), sedan en grupp svenska ungdomsarbetslösa, som lovades jobb, bara tjänat sexton kronor i timmen.

Felaktig information

Jane Doe berättar för Sydsvenskan att hon en vanlig arbetsdag ledde gymnastiklektioner under åtta timmar. Det gav henne 135 kronor i handen.

-Det är klart att jag aldrig hade gått hit och skrivit in mig om jag hade fått korrekt information om lönerna och om hur hårt arbetet faktiskt är, säger Jane Doe.

Inget kollektivavtal

Facket har sett ett anställningskontrakt där det står att lönen är en minimilön på 24 800 kronor (enligt Lärarnas riksförbund) och att 22 100 kronor ska dras av (av ovan nämnda statliga förvaltningsmyndighet) för administrativa kostnader, som att svara i telefon samt på mejl (vilket egentligen ingår i deras arbetsuppgifter, reds. anm.). Detta avdrag på 80% av lönen är någoting som de unga arbetslösa inte känner till.

Men avtalet som facket godkände har ovan nämnda svenska statliga förvaltningsmyndighet med en annan av Sveriges största statliga myndigheter (som ansvarar för stora delar av de offentliga trygghetssystemen, bland annat föräldrapenning, sjukpenning, bostadsbidrag och aktivitetsstöd, reds. anm). Ungdomarna anställdes dock i ett annat bolag, som saknar allt vad kollektivavtal heter, skriver Sydsvenskan.

___________________

Oj, men ni! Jag läste visst fel. Här är aritkeln länkad. Vilket tok. Jag ber om ursäkt.

___________________

Jaha, jag mejlade min coach igår kväll och frågade om hon kunde göra sista dödsrycket och kolla om det finns några praktikplatser internt på Ams-databas åt mig. Och så frågade jag om hon tyckte jag skulle höra av mig till butiken. Hon har inte svarat. Vår coachperiod kanske tog slut igår, vad vet jag. Ska ju gå och be att få en annan coach från något externt bolag ändå nu.

Imorgon är det en vecka kvar till jag ska välja praktikplats igen. Jag ska gå till Ams idag och höra så att jag vet när mötet är, om det verkligen är på torsdag eller någon annan dag. Jag ser ju inte direkt fram emot att träffa karlfan igen. Men men. Jag behöver ju bara fylla i min lapp och gå därifrån. Gud vad inspirerande.

Nu ringde coachen! Hon hade precis fått in en annons som sökte folk till en butik varannan helg utanför stan. "Ska jag söka det åt dig?", frågade hon. Ja, vad fan tror hon? Inte för att det är det bästa som hänt att få jobba varannan helg (speciellt inte när butiken inte ens vill gå ut med sitt namn - suspekt!) men det är ju alltid något. Det är tydligen måndag som är vår sista coachdag, så hon skulle höra av sig då. Och ta ett tårdrypande farväl, kanske.

Nu ska jag gå iväg till Ams och sen baka lite tror jag. Måste bryta av alla konstiga ryska konjugationer med lite blåbärskakor. Splendid!

Det här poppar jag idag för att hålla skenet uppe

Lady Gaga - Paparazzi

Åkerlund är ett geni och Gagas svenska sådär..

-Over & out.

Fjortonde september - dag fyrtiofyra

Här är debattartikeln jag ska läsa nu...

Vuxnas fel att unga ratar Svenssonjobb

________________

...så nu var jag klar!

Det är Kerstin Bengtsson Norén som skriver att ungdomar idag inte är lata, som Bert Karlsson påstår, utan att det är vuxna som från tidig ålder matat oss med att vi kan bli vad vi vill. Därför drömmer vi om att tjäna pengar på bloggar, bli musiker eller bara rent generellt stjärnor inom någonting. Hon säger att det har med status att göra.

"Om barn itutas att de kan bli vad de vill, vad som för tillfället verkar trendigast, från programledare, rockstjärna, modedesigner till tv-spelskonstruktör, och dessutom tror att det finns ett gratisalternativ i livet via snålskjuts och bidrag: hur kan man då förvänta sig att de ska vilja arbeta med de ofta oglamourösa och monotona jobb de kan få?"

hon fortsätter att säga att "[u]ngdomar är grundlurade och detta av vuxenvärlden och inget annat. De är inte lata: de jobbar hårt med sina drömprojekt och sina individuella statusprojekt."

_____

Jag tror att mycket av detta stämmer, att man kanske har för höga ambitioner, eller ambitioner och ambitioner - men drömmar. Naturligtvis går man Mode/kläder på gymnasiet för att ens högsta dröm är att bli nästa Stella McCartney. Naturligtvis går man natur för att bli näste Einstein. Naturligtvis går man Media för att bli nästa Annie Leibovitz. Eller? Det finns en risk, ja. Däremot, kan man undra, vad vill man bli om man som jag gick Samhällsprogrammet med inriktning samhällsvetenskap? Nästa Adam Smith eller Marx? Då kan jag säga att jag antingen siktat åt fel håll fram tills nu; eller valde fel program på gymnasiet. Den bittra sanningen är ingen mindre än att jag gick samhälle för att jag inte var intresserad av någonting annat än att gå de tre åren och komma ut i arbetslivet och få ett jobb som inte krävde någon större utbildning. Är jag lat då? Kanske. Men jag gick ut med bra betyg och har sedan dess i dessa finanskrisens dagar läst till mig en fil.kand på högskola och fortfarande har jag inget jobb. Är det då fortfarande min lathet som står i vägen för mig?

Bengtsson Norén skriver i slutet att det är drömfabriker som skapat verkligheten som vi ungdomar matas med. Frågan är hur många ungdomar, som just nu går de sista åren på högstadiet, som håller med. Där fick man nog veta att om man lämnade in matteläxan en dag försent skulle man aldrig hinna ikapp de andra och för evigt vara efter. Skrev man inte 15 sidor om Kristallnatten i ett arbete om "Krig och fred", skulle man sabba sina betyg så groteskt att man förmodligen inte skulle ha en chans att ens komma in på gymnasiet. Är detta att måla upp en drömverklighet? Kanske är det som Bengtsson Norén säger, att vi ungdomar blir lurade, men jag tänker på ett annat sätt. Kanske blir vi, på grund av att lärare är efter oss som hökar i mellan- och högstadiet (för att inte tala om gymnasiet), helt bedövade. Vi får ett IG och skiter sen i resten eftersom detta lilla betyg kommer att stämpla oss som förlorare från och med då. Vi kanske ger upp någonstans mellan kemiprovet om ph-värden och nationella provet i svenska. Vi blir lurade att tro att om vi inte gör som vi blir tillsagda kommer vi aldrig att bli någonting. Det känns just då som om det är större chans att misslyckas än att lyckas, så vad gör vi då? Drömmer naturligtvis. Jaha, jag kommer inte bli antagen till det program jag vill gå på gymnasiet - jag får väl helt enkelt hoppa av och bli skribent istället. Eller popidol. Det behöver man ingen utbildning för. Ingen bryr sig om vad jag hade för betyg i idrott och ännu mindre i träslöjd.

Det kanske är fel att sätta ambitionerna för högt, men det kanske är ett sätt för ungdomar idag att ens orka med att gå i skolan. Eller att vara arbetslösa. Det finns två scenarier som jag ser det:

Scenario 1. Man jobbar utav helvete i skolan men når inte ända fram och får inte höga poäng nog att gå gymnasiet på det program man vill gå. Man kommer ut i den riktiga världen, nedslagen i sinnet och känner att allt har gått åt pipsvängen. För att överleva, drömmer man sig bort till en framtid som ny sångare i Black Sabbath eller varför inte som den nya Stieg Larsson. I samma veva hamnar man arbetslös och nedklankad på Ams och får höra att man "är lat och ska ta första bästa jobb och vara tacksam och hålla käft".

Scenario 2. Man jobbar utav helvete i skolan och når ända fram, får höga poäng och kommer in på samhällsprogrammet med inriktning samhällsvetenskap. Kämpar i tre år med strålande betyg som resultat och kommer ut i den riktiga världen, nedslagen i sinnet och tycker att allt verkar gå åt pipsvängen. I samma veva hamnar man arbetslös och nedklankad på Ams och får höra att man "är lat och ska ta första bästa jobb och vara tacksam och hålla käft".

Vad fan kräver ni av oss?

-Over & out.

Trettonde september - dag fyrtiotre

Dagen har bestått i att jag lekt researrangör och bokat resa för ett gäng för att se I hetaste laget på Oscars i Stockholm i höst. Blir nog bra.

Har dock hunnit med att göra lite ryska samt haft påhälsning av syster. Teven fick åka med hem till föräldrarna för lagring och vi ringde till MediaMarkt och undrade vad de hade för slags apparater för en billig penning. Då sambon inte gav sitt medgivande till det som fanns, får vi alltså vänta ytterligare på att få avnjuta både A-ekonomi och Cash Cab. Det ena kanske inger en aning mer abstinens än det andra.

Sökte en lärlingsplats idag som jag tänkt söka länge men som fortfarande satt uppe på Ams i fredags. Skrev ett fint brev och skickade iväg till ansvarig för lärlingsplatserna. Inom 6 minuter fick jag svar. "Platsen har tyvärr blivit tillsatt. Förra veckan när jag hade semester". Kul. Inte nog med att han berättar att nån annan fått platsen - han måste liksom berätta att han haft semester också. Rub my face in your betalda semester eftersom du jobbar heltid, gubbtjyv.

Känner desperationen komma krypande när det snart bara är en vecka kvar innan min tidsfrist går ut och praktiken blir ett måste. Vill verkligen ha ett jobb typ nu!

Såg att butiksjobbet jag sökt i "grannstan" tagits bort från deras hemsida. Kul. Funderar på att ringa dit till butiken imorgon och höra mig för om platsen är tillsatt eller om de gör urval nu av ansökningarna. Kan man göra så? Jag vill ju att de ska veta att jag vill ha jobbet och inte har sökt det bara för att Ams sagt åt mig att göra det liksom. Får se hur jag gör. Man vill ju känna själv också att man gjort allt för att få jobbet. Ska nog ringa ändå.

Läste en intressant debattartikel idag men har inte tid att diskutera den. Det får bli imorgon. Rubriken är i alla fall Vuxnas fel att ungdomar ratar Svenssonjobb. Kan bli intressant. Nu måste jag tillbaka till reseplanerandet och ryskan. Ett varmt bad är också välbehövligt. Har ont i axlarna och i huvudet. Jolly good.

Bara för att jag har ont i huvudet måste jag se något roligt, så här får ni! Känsliga personer varnas. Detta är alltså komikern Sarah Silverman som är gäst hos sin pojkvän Jimmy Kimmel och hans "tonight show". Kimmel brukar alltid "påa" Matt Damon men sedan i slutet av programmet säga typ "Sorry, we're out of time" så han fick aldrig vara med.

I'm fu*****g Matt Damon - Sarah Silverman

Jimmy Kimmel svarade då sin (ex)-flickvän och gjorde en egen video och sång tillsammans med Matt Damons bästis Ben Affleck. Enjoy. Notera FedEx-karln. Och alla andra kändisar förstås.

I'm fu****g Ben Affleck - Jimmy Kimmel

-Over & out.

Tolfte september - dag fyrtiotvå

Veckan som kommer ska väl inte bli så annorlunda från de veckor som varit utan det blir ryska, söka jobb, Jobbchansen på fredag. Har bara en och en halv vecka på mig innan jag blir påtvingad en praktikplats igen. Vet inte om jag kanske ska be om en ny jobbcoach eller hur jag ska göra. Det känns ju lite värdelöst det här. Coachen lät väldigt motvillig när hon sa "Jaha, då får det bli så", om att jag inte ska börja praktiken imorgon. Det är ju naturligtvis för att hon inte får skriva in mig i sin statistik över icke-arbetslösa som hon alltså fixat jobb åt. Nähädu, så enkelt ska det inte vara; du har inte givit mig någonting förutom ett tips på tre månader. Det ska jag också säga till henne när hon ringer i veckan för att utvärdera. Det jag ville ha ut av min coachtid var "kontakter". Det skrev jag på ett papper man skulle ha med sig på första mötet. Det var det jag behövde. Inte hjälp med CV eller brev. K o n t a k t e r. Har jag fått det? Nej. har de här månaderna varit värdelösa ur den synpunkten? Ja. tråkigt men sant. Jag hoppas verkligen att några folk blir hjälpta av coacherna, för jag har då inte blivit det. Jag har tagit all min tid och försökt göra det hon inte lyckats med. Hitills vet jag inte hur det gått, men jag vet iallafall att jag banne mig försökt så gott jag kunnat.

Dålig uppdatering av bloggen i helgen, men det är så det blir ibland. Känner inte någon inspiration just nu och skulle helst vilja lägga mig under täcket och inte gå upp förrän det är sommar igen. Fortfarande inte fått något svar av jobbet jag sökte i butik, men fick dock svar från ett annat idag om att de "tillsatt tjänsten, men tackar för visat intresse". Kul.

Jag är inne i en irriterad era då jag blir förbannad på folk som gnäller och gnäller eller säger att de vill saker och sen inte gör ett jävla skit åt det. Det är precis som när man gick på högstadiet och alla klagade som fan på att det inte fanns något att göra. Var det någon av dessa som försökte göra något åt saken? Nej. Jag gick med i gårdsstyrelsen på ungdomsgården där vi kunde planera filmkvällar, karaoke och andra saker men folk klagade ändå. Men gör något själva då! Mycket snack men jävligt lite verkstad. Det är som med valet. Folk klagar på hur det är, men när man frågar om de ska rösta säger de att "nej, för jag är inte intresserad av politik". Nähä, ditt jävla pucko sitt inne på ditt rum och mögla då och gnäll på att världen inte förändras till det bättre. Om alla liksom drog sitt strå till stacken kanske någonting kunde ändras.

Vissa är så himla förvånade eller misstänksamma på att Olof Palme var född överklass men blev statsminister och ordförande för socialdemokraterna och att han bland annat sen sa till på skarpen då Nixon och kompani bombade Hanoi julen '72 trots att Sverige skulle vara Amerikavänligt. Det som en sån här så kallad "motsägelsefull" politik bevisar är ju i så fall att en riktig politiker går emot de traditionella vägarna och följer sina egna ideologier och åsikter oavsett om man i regel generellt ska tycka på ett sätt. Man ska tycka om USA, så har det varit, men gör de sig skyldiga till massmord kan man ju för i helvete inte sitta där och nicka och rulla tummarna. Palmes tal om fördomar 1965 (länk nedan) är ett tal som man borde ha som morgonbön i riksdagen. Talet är 45 år gammalt men lika aktuellt idag och han vrider sig förmodligen i sin grav nu när SD spås en vågmästarroll i valet. Det gör ont i mig när man läser människor som skriver att "denne adelsman bara försökte plocka politiska poäng med sitt orerande" och att "frälsaren kom 28/2 1986". Vet de inte vad han gjorde för befrielsen och kampen mot apartheid eller är det bara av ren illvilja de häver ur sig såna ord? Jag har läst otaliga böcker om och av Olof Palme och man blir lika förvånad varje gång hur många saker den karln uträttade både i och utanför Sverige. Självklart håller man inte med om allt - långt ifrån - men det kan man inte heller begära. Men som sagt, alla måste dra sitt strå till stacken och ingen kan ensam förändra världen. Men man kan ta sitt ansvar och försöka.

Jaha, det här blev ju ett glättigt inlägg. Ibland behövs den bittra sanningen, so take it or leave it.

Palme om Hanoibombningarna

Palme - Radioanförande om invandrarna 1965

Kiss - A World Without Heroes

-Over & out.

Tionde september - dag fyrtio

Varit på Jobbchansen. Det är otroligt med svenskars sätt att bilda kö. De öppnar inte förrän 10 och alla som kommer dit innan ställer sig liksom på rad, så när de öppnar är det en lång kö som ringlar fram över hela trottoaren. Alla skyndar på sina steg, och trängs lite, som boskap på väg till utfodring.

Sambon hörde två handläggare på Ams stå och säga: "Ja gud vad mycket jobb vi har fått in nu. Nu går det bra!". Jaha, och vart var de jobben? De jobb jag såg inkluderade "Strömmingsstekare", "Hästintresserad" och "Eventpersonal torsdag-lördag". När ni hittar drygt 2000 jobb så alla ungdomar som ligger inne i UGAn just nu har fått ett varsitt - då kan ni snacka om "mycket jobb".

Jag hittade en handläggare att fråga om min närvarorapport till Försäkringskassan. Jag hade fyllt i allt rätt som tur var. Så nu väntar man på storkovan.. Hrmpf.

Nä, nu får ni tre roliga klipp såhär på fredagsförmiddagen. Little Britain, it is. Any och Lou. Splendid.

Andy & Lou i djuraffären
You said that all serpents had an aura of evil

Andy & Lou hyr Jane Austen

Andy & Lou på bilioteket
The word "library" is derived from the Latin "librus", meaning "shhhhh!"

Man kanske skulle typ ställa sig i kö för att presentera sig för sjuksköterskejobb eller liknande fast man inte har någon utbildning, bara för att se hur det går.
Dom: Vill du verkligen jobba inom vården?
Jag: Ja!
Dom: Men har inte du alltid sagt att du tycker att vården inte är något för dig, och att det är tur att det finns personer som klarar av (ibland) mycket magstarka arbetsuppgifter eftersom de passar inom vården och inte du?
Jag: Yeah I know.
Dom: Men då kanske du skulle hitta ett annat jobb då?
Jag: Jag vill jobba inom vården!
Dom: Ja, ja. Varsågod. Du kan börja på Sahlgrenska på måndag.
Jag: Yeah I know.

Måndag

Jag: I don't like it.

-Over & out.

Nionde september - dag trettionio

Idag är det dag 104 som inskriven hos Ams. Inte mycket har hänt. Men jag är ju i alla fall inte ensam. Läste just i Arbetarbladet är det i slutet av juni i år var 2119 ungdomar som var inskrivna i Ungdomgarantin i Gävle. 883 ungdomar är utan jobb bara i Sandviken och Hofors. Gävleborg har den absolut högsta ungdomsarbetslösheten (inskrivna i UGAn) i landet. Vi ligger trea över högst arbetslöshet generellt. Min fråga är då egentligen: Varför i helvete bor vi kvar?

Jo, för att vi trivs. Vi trivs så bra på ett ställe fast vi snart går på socialbidrag hela bunten. Det måste väl ändå sägas till kommunens försvar? En eloge till gata/park-förvaltningen kanske? Jag vet inte. Kanske skulle man bott kvar i Skutskär något år till, eftersom man då inte skulle räknats till Gävleborg. Men det känns ju ändå lite som hyckleri.

Men jag undrar faktiskt var alla dessa 2000 ungdomar är någonstans i detta nu. När jag var på mötet i måndags, presenterades kanske 25 platser inom kommunen. Var håller de andra 1975 personerna hus? Det här håller ju inte, det måste de (regeringen, kommunen, Ams, bröderna Bronett - you name it) ju förstå.

Läste också på Sveriges Radios hemsidan att Försvaret var i Gävle i maj och försökte värva unga arbetslösa. Jag drar genast paralleler till Michael Moores dokumentär Fahrenheit 9/11 där han åker till sin hemstad Flint, Michigan, som vid filmens inspelning hade typ 90% arbetslöshet, och kan se hur militären försöker locka med sig ungdomar med argument som:

• Gillar du sport? Här kan du vara med i ett football-lag.
  
• Tycker du om att resa? Om du går med i militären får du se hela världen. Gratis!

och kanske framförallt:

• Har du inget jobb och inga pengar? Gå med i militären och få ett meningsfullt jobb och tjäna bra.

Att dessa ungdomar sedan skickas till Afganistan och dör på kuppen är det vääääldigt lite information om. Nu säger jag verkligen inte att det var detta som Försvaret ville göra i Gävle för det är ju helt två olika världar, men jag drar bara paralleller till hur desperata folk kan bli. Många undgomar värvades av militären och blev utstationerade i Afganistan och fick titt som tätt tränga sig in i folks bostäder för att göra någon slags räd och hota folk med k-pistar. De hade även ihjäl många civila, berättade de, samtidigt som de spelade någon sjuk krigsmusik i mp3-spelaren på högsta volym i öronen. De fattade inte att det var på riktigt. De trodde seriöst att de spelade World of Warcraft när de kunde trycka på Alt+F4 för att tvångsavsluta när man kände för det. Allt för att de blev lovade guld och gröna skogar, samt inte direkt hade något annat val eller skäl att stanna i sin hemstad där de i princip levde på svältgränsen. Förstå vilket liv!

Nu känns det övermäktigt att börja prata om sin egen vardag, men det tänker jag göra ändå. Jag sökte ett jobb imorse i en grannkommun. Blev ju erbjuden ett jobb i skobutik där förra året men tjänsten var bara på 16 h/vecka och min restid tur och retur till jobbet skulle i princip vara dubbelt så lång som den tid jag arbetade på plats. Jag skulle gå back så att säga. Nu var det här jobbet jag sökte nu på mellan 50- och 75% så det verkade mer lovande.

Jo! Träffade ju aloe vera-tjejen idag. Vi satte oss på ett fik och hon började sin rektytering. Det är alltså att man ska typ ha home partyn och sälja produkter för provision, men man får välja helt själv hur mycket eller lite tid och kraft man vill lägga ner. Mycket tid = mer pengar, lite tid = mindre pengar. Hur som helst känns det inte aktuellt, men jag hoppas verkligen att det går bra för henne, för hon tänker alltså satsa på detta som ett heltidsjobb. Jag försökte säga att jag "ska verkligen fundera på det här", men hon tog det som ett "Ja! Låt oss börja direkt" och gav mig massa prover och dylikt. Jag sa att jag kan komma på någon visning av produkterna när de har det och sen bestämma mig. Vet bara inte vad jag ska ange som skäl? "Jag har inga vänner som vill köpa några produkter", låter ju lite för eremit-aktigt. Får fundera ut något bra.

Imorgon bitti är det Jobbchansen på Ams igen. De uppdaterar inte sin hemsida något vidare så jag vet inte vilka företag som kommer vara där, men det är alltid intressant att se vad som erbjuds. Jag kan ju alltid söka praktikplatser som det kommit upp något nytt på The wall of shame som jag börjat kalla den. Alla som står där ser nämligen ut som om de precis blivit ertappade med att leta pant-burkar i någon offentlig soptunna. Men det är väl lite så också, hur prestigefyllt är det att typ vara 57 år och stå och kolla på praktikplatser där kvalifikationerna är så låga att de själva skulle kunna driva företaget. Jag lider med dem.

Anyhow, nu är klockan mycket och vi har inte ens käkat middag än. Och promenadrundan ska vi gå. Och massa ryska måste göras. Oj oj oj. Det tar sån tid att vara arbetslös att man knappt hinner söka några jobb.

Håll till godo med detta fantastiska klipp. Lillbrorsan blöder i mungipan och storebror försöker hjälpa. Alla skrattar. Snacka om att ha alla emot sig. Stackars barn. Men för livet.

Bloodah!

-Over & out.

Åttonde september - dag trettioåtta

Sagan fortsätter. Kapitel trettioåtta: Ams ger mig magsår.
Min coach ringer idag och hör hur det gått med allt och säger då också att hon pratat med personen som är ansvarig för Lyftet och att denne har lämnat in alla intresselappar om Polisen men att hon inte visste om jag var med. Nähä? Coachen gav henne mina uppgifter. Coachen kan inte heller se om jag är registrerad på Migrationsverket. Hon säger då att hon tycker att jag ska börja på min praktikplats på måndag och söka ny plats under tiden. Jag berättar då att vi ska ju jobba 40 h/vecka och att jag inte vet när tusiken jag ska ha tid till det.
Coach: Va? Det är ju på 75%!
Jag: Nej. Han sa klart och tydligt att vi, i princip, ska strunta i att söka jobb under tio veckor och sen söka utav helvete i 10 dagar efteråt.
Coach: Nej nu förstår jag inte. Jag blir förbannad. Såhär ska det ju inte vara! Jag ringer upp dig snart.

När hon sen ringer upp visar det sig som jag förut sa att vi inte får den "lyxen" att ha tid avsatt för jobbsök. Dock, säger coachen, "får du om arbetsplatsen tillåter, och har dator och telefon, söka jobb på arbetstid". What? Jag kan väl inte stövla in där och kräva att få sitta med deras kontorsutrustning och söka andra jobb? Ja herregud. Sen säger hon att hon inte tror jag kommer få mina platser ändå för det är så många som sökt så hon tycker att jag ska börja på måndag som först var bestämt. Jaha. Kul att ha någon som tror på en. Då var klockan halv tre och jag skulle få tag i Ams-människan som igår bestämde sig för att skjuta upp min praktik och be henne ta tillbaka det, plus ringa karln från mötet i måndags och sen ringa arbetsgivaren och fråga hur allt ska gå till. Ams-människan var borta, fick prata med en annan som helt sonika säger att hon tycker att jag bör göra som jag och gårdagsmänniskan kom överens om. Alltså vänta till 23 september. Happ. Då säger vi väl så då. Ett magsår på köpet är ju ingen big deal, son Ronald McDonald säkert skulle uttryckt det.

En intressant aspekt är ju det här att iv bara får söka en plats i taget.
Jag frågade min coach idag: Hur vet jag om platserna blivit tillsatta?.
Då svarade hon: Ja det blir dom.
Jag: Ja det förstår jag väl, men hur ska jag veta när en plats är tillsatt och att jag inte fick den och kan söka en ny?
Coachen: Jaaa... jag vet inte.
De bestämmer liksom att vi inte får söka en ny plats förrän vi fått avslag på den andra, men de tänker inte ge några avslag utan bara skita i att höra av sig om han inte får platsen. Hm. Kan bli lite problem där.

Hur som helst. Jag hoppas som fan på butiksjobbet och att de nu gärna ringer innan 23/9. Annars tar jag med glädje emot praktikplatsen på dagsverksamheten. Problemet är ju att den platsen kan vara tagen då och jag får hålla till godo med en plats som gympaläraren på lågstadiet. Inspirerande, is the word.

Har i alla fall lyckats förtidsrösta idag samt gått promenadrundan och storstädat. Tyvärr så lossnade liksom färgen på ena vita väggen (inte den vi målade) när jag tog lite målartvätt eftersom det var så skitig. Har mejlat hyresvärden och frågat om vi kan få lite färg så vi kan måla om allt det vita i hallen för det är nog inte gjort sedan Erlander ledde riket. Kanske till och med på Per-Albins tid. Skitigt var tapeten, either way.

Nu ska jag försöka ta tag i ryskan som jag just nu inte förstår mycket av. Ska hoppa förbi gårdagens uppgifter och börja på nästa veckas istället så kan man kolla tillbaka på de förra uppgifterna när man får tid. Imorgon bitti kommer de och kollar vår internetuppkoppling eftersom den lägger av hela tiden så jag hoppas de hittar något fel. Sen på eftermiddagen ska jag ju på fikadejt med tjejen från mötet i måndags. Spännande. Ännu mer spännande är att jag sprang in på nått Aroma Therapy-ställe när vi var på stan idag och hade röstat. Jag köpte någon ansiktsrengöringsmojs från Rosenserien, på stående fot. Har hört bra om den och hon rekommenderade den det första hon gjorde. Betalade. Kom hem. Tittar på flaskan. Aloe vera. Splendid! Varför ska jag alltid glömma att kolla det?! Jag ska dock testa ändå, för det var ju x antal år sedan jag fick den där allergiska reaktionen och det kan ju alltid ha varit något annat ämne i den produkten. Jag hoppas på det bästa. Det vill säga, inte ett uppsvullnat ansikte by tomorrow morning. Och hur ska jag kunna försvara mig mot tjejen imorgon om jag inte längre är allergisk mot aloe vera? Dagens cliffhanger...

Idag känns allt som en parodi på en dålig film. Därför får ni hålla tillgodo med dessa fabulösa parodier (tyvärr är de kanske roligare när man sett hela filmen Join the Flumeride):

Pierre Gaffel - Detta gäller samtliga (alla och en var)

Vi gick en stund i Halmstad, det var juli, det var trångt.
Vi hamnade i Varberg för vi hade gått för långt..

Pincette - Give me your time
Give me your tajajajam - and I'll give mine to you.

Vill man se hur skrämmande likt eller kanske olikt de ovan länkade klippen är kan man gott kolla in Här kommer alla känslorna (på en och samma gång) och Fading like a flower . Dock reserverar jag mig för mothugg om att originalen icke är bättre.

-Over & out.