Trettioförsta augusti - dag trettio, del 2

Ja herregud. Idag fick man verkligen veta att man lever. Eller är arbetslös. Då vi arbetslösa inte gör så många knop om dagen får man verkligen känna på hur det känns att ha ett normalt liv - en dag som denna. Har pluggat ryska mestadels av dagen, gått och fixat en 60-års present till sambons fader, lånat kulörpappersprover (på en sån där snurra) från Colorama, gått promenad, lämnat tillbaka proverna, samt haft 1,5 h lektion som mest handlade om att vi elever tyckte att det ekade i mikrofonen - något som är sjukt störande när läraren ska läsa en lång text på ryska och vi ska höra hur allt uttalas. Спа-спа-спа-спасибо-о-о-о-о-о!

Hur som helst är första lektionen över, vilket resulterade i att både jag och min 40-åriga klasskompis har skrivit uppmuntrande mejl till läraren då hon var typ helt ny och inte haft distansundervisning i hela sitt liv. Vi tyckte synd om henne på riktigt. Dock pratade hon på i tre minuter helt på ryska och alla som hade webbkamerorna på såg ut som fågelholkar, vilket var jävligt roligt för mig eftersom jag inte har någon webbkamera att skämma ut mig på. Apropå att skämma ut sig på webbkamera, passade en av tjejerna i klassen på att rätta till sitt, väldigt lågtsittande, linne mitt på bästa sändningstid. Höhö.

Nu skall jag brygga en kopp te, vilket låter finare än att säga "trycka på vattenkokaren", och sätta mig framför TV4-play och kolla på "Fångarna på fortet" som idag har några av mina främsta irritationsobjekt med: Pernilla Wahlgren med avkomma. Hua. Men det kan ju alltid bli intressant om de gör illa sig lika mycket som bruden från A-teens gjorde igår. Nej nu var jag elak. Fy vad hemskt. Det var ju synd om bruden från A-teens.

Morgondagen kommer att bjuda på mingel med Socialdemokraterna på kvällen, vilket jag ser fram emot. Har dock inte hunnit läsa igenom alla valpapper ännu men det tänker jag göra nu efter Fort Boyard. Spännande. Ska även gå till en annan färgaffär imorgon (där vi har 20% rabatt på färg) och kanske hittar vi den perfekta mörkgrå färgen hos dem! Kanske blir det också en tripp till Erikshjälpen, då sambon hade sjukt många tröjor i sin garderob och jag kan säkert påträffa en mindre butiks sortiment i tröjor jag med om jag bara lägger manken till. Där har dom för övrigt stans godaste fika! Inte bland mina tröjor i vår garderob - utan på Erikshjälpen! Och billigaste! 15 spänn för ett glas saft och en bautajävlastor kanelbulle med massa pärlsocker på! Annars är ju kladdkakan på Wayne's Coffee min stora last här i livet just nu. Den är dyrare men ack så god. Har försök muta en ur personalen att berätta för mig hur de gör den, men utan framgång. Antagligen får caféerna helfabrikat tillskickade sig, men jag vill ändå veta hur de får kakan så lös som en mousse men ändå så att den sitter ihop! Herregud vad man kan börja babbla om saker som leder till saker som är helt apropå gröt egentligen. Fascinerande, I say!

Innan jag ska ta och vila mig efter dagens slit vill jag också meddela att det idag damp ner ett brev från Ams. Det var en bekräftelse att jag blivit antagen i UGAn och att jag nu är försäkrad. Det känns ju sådär att slå upp pappret och läsa "Försäkran vid dödsfall". Jolly!

Just ja, höll nästan på att glömma Dagens schlager. Här kommer en av mina absoluta favoriter genom tiderna. Det är så härligt att se att fler länder än Sverige skickar iväg mycket tveksamma bidrag ibland. Följande frågeställningar finnes till dagens klipp:

• Är detta konsekvensen av växthuseffekten? Kunde ingen dragit in ett kylaggregat så jäntorna klädde på sig mer. Men vi kan ju inte heller hacka på andra tjejen från vänster. Hon tog på sig en något läskig topp och brallor med trekvarts ben och inte fan blev det bättre. Stylist - anyone?

• Förväntade mig att Bert Karlsson skulle trycka på krysset ungefär vid 1:28 om inte före. Sångcoach - anyone?

• Koreografin. Den återkommande frågan. Förmodligen satt de på rummet hemma hos den rödhåriga tjejen (peruk, or what?) och kom på att de ju hade en lektion aerobics i andra klass som de kanske kunde plagiera rakt av med "höga knän" och "armsving". Susanne Lanefelt röstade kanske på den här, men inte många fler.
  

• Vad gör de vid 2:35?! For real, I say.
  

• Helt fantastiskt nog vet vi vem vi ska beskylla för musiken och nu lämpar det sig faktiskt (once in a lifetime) att säga: Dragan! Det var tamejfan han!*

• Prickskytt - anyone? Anyone at all?
  

XXL - 100% te ljubam

Detta var i Globen efterson Charlotte Nilsson vann året innan med Tusen och en natt. Den här låten kom på 15 plats. Tänk er 15 av 24! Det var alltså nio låtar som fick färre röster! Självklart var det Bröderna Olsen som vann detta år, medan jag personligen tyckte att Roger Pontare var självskriven vinnare. Den kom på 7:e plats ändå. Tack och lov bättre än galenpannorna från FormerYugoslavianRepublicofMacedonia. Jag avslutar som jag började detta inlägg.

Ja herregud.

-Over & out.

* Dragan. Suspekt figur från filmen Mannen på balkongen med Gösta Ekman som Martin Beck. I filmen finns citatet "Dragan? Var det han?", som gärna får citeras i tid och otid med en något mesig röst för att göra den mesiga skådisen - som spelar en mesig, kvinnlig polis vid en sjukhussäng - rättvisa. Denne Dragan har dock inget med den Dragan som skrev musiken till ovan länkade låt. Förmodligen i alla fall. Men vem är jag att döma?

Trettioförsta augusti - dag trettio, del 1

Vaknade, tro det eller ej, åtta och var ganska pigg. Man ska dock inte underskatta att somna om, så det gjorde jag. Men bara till nio. Nu är klockan tjugo i tio och jag ska upp på Konsum och kolla vad två böcker kostar att skicka till Falun. En kille har mejlat om att han vill köpa två av mina gamla kursböcker. Den ena för 70 spänn och den andra för 50, så det är inga stora summor inte. Men förakta inte småslantar. Det kan vara början på en miljon det!

Dagen i övrigt kommer att bestå av ryska-plugg och att försöka repa in lite fraser som vi säkert kommer att behöva ikväll på lektionen. Ska också försöka hinna ner på stan och fråga Colorama vad en burk mörkgrå färg kostar. Tänker någon gång i höst måla om vår fruktansvärda hallvägg som just nu går i en ton jag kallar: Red-light district. Den är mörkröd och de som målade den har liksom tagit så mycket färg att det runnit längs väggen på sina ställen, så det är små klumpar och annat. Sjukt fult. Men där ska jag måla mörkgrått istället! Tjusigt värre!

Eftersom jag envisas med att skriva ett inlägg på morgonen och ett på kvällen ibland, kommer alla schlagerbidrag att sina ut ganska snabbt så jag tänkte att jag bjussar på ett annat klipp nu på morgonen istället. Ur den underbara serien Little Britain. - Meet Linda. Håll till godo!

Martin it's Liiiinda

-Over & out.

Trettionde augusti - dag tjugonio, del 2

Resterande tid av dagen har bestått av promenerande och uppsättande av lappar på högskolan, samt en jävla massa plugg av ryska. Man kan tycka att det inte är så himla krångligt att svara på en enkel fråga som "Hur är vädret idag?" men jag skulle vilja påstå att det är lika svårt som att skriva en avhandling om hur många gånger meteorologerna haft fel om vädret, bara för att jag vill svara "Fint, tack!". Dock har jag tagit mig igenom fyra sidor som behandlar märkliga grammatiska aspekter som till exempel när man använder ett ord för "att heta/kalla" och inte ett annat. Jag ska nu ikväll försöka börja på inlämningsuppgiften som ska vara inne på söndag , så jag ligger bra till. Man vet aldrig hur svårt det blir..

Efter att ha ätit en mycket god kycklingfilé med tzatziki dagen till ära, kände jag att jag förmodligen föddes in i fel nationalitet. Jag skulle naturligtvis blivit född i fetaost och tzatziki- och icke korv-med-mos och ugnspannkaka-nationaliteten.

Dagens andra del av Dagens schlager kan behöva varnas för, då det inte är något för känsliga tittare. Ni som rynkade på nästan, lyfte på ögonbrynet och ursäktade er ur rummet när Lordi vann med sin Hardrock hallelujah kan nu vänta er något än värre. Det här är hårt. Riktig hard-core. Inget man visar när barnbarnen är och hälsar på. Det här bidraget är den låt som hamnade sist med 2 poäng. Det gudsförgätna året var 1977 och Anders Berglund debuterade i Eurovisionsammanhang. Om han ångrade sig? Troligen. Vinnare var Frankrike med låten L'Oiseau et L'Enfant med Marie Myriam. Spänn fast säkerhetsbältena, för här kör vi. Men först...

...några frågeställningar:

• Varför berättade de inte för sångaren vad han skulle göra? Han ser ju ut som om han nyss blivit utknuffad på scenen med en bas kring halsen.
• Vem fan ställde dit Dunderklumpen på uppåttjack vid keyboarden.
• Lever kostymören som valde brallorna? Isåfall, hur är det möjligt?
• Varför har killen men bongotrummor så jävla kul?

och sist men inte minst..

• att skicka ett dansband, med sex stycken tunnhåriga män, till England och sjunga om Beatles - trodde vi verkligen att det här skulle funka?
  

Forbes - Beatles

-Over & out.

Trettionde augusti - dag tjugonio

Skulle gå upp klockan åtta och masa oss iväg på promenad och gå upp till högskolan och sätta upp lappar om böcker som vi inte behöver längre. Vaknade åtta av att det spöregnade på jag trodde att taket skulle falla in. Somnade om. Vaknade elva och gick upp. Har nu suttit och sökt på internet om det finns någon vänlig själv som vill sälja sina ryskaböcker, men tji fick jag. Ingen vill sälja dom. Som tur var mejlade läraren till mig och sa att jag inte behövde den nya grammatikboken eftersom jag köpt en så dyr i våras. Höhö. Plus att den andra läraren tyckte jag skulle vänta med den andra boken också eftersom vi kanske inte behöver den så mycket. Så nu har jag två lärare i ryggen och en klasskompis som kan scanna. Splendid. Men hatar ändå att inte ha böckerna framför mig. Datorer och jag - det är något som hängt med sedan vi i andra klass fick en varsin bärbar dator på min skola. Jag vägrade att använda den och satt och skrev mina berättelser för hand. Jag gillar fortfarande inte att göra anteckningar på dator utan gör det hellre på ett papper bredvid. Men, men, även jag lär väl följa med i utvecklingen.

Nu har jag i alla fall skrivit ut papprena till imorgon och ska försöka sitta och läsa igenom och kolla vad som ska tränas på. Verkar vara lite repetition första gången för den första inlämningsuppgiften vi har verkar bara vara att skriva och berätta lite om oss själva. Låter bra.

Nu ska jag kolla igenom hand-outen till imorgon och skriva ner stödord och översätta det jag inte förstår. Sen blir det promenad och efter det fortsätta att göra uppgifterna till imorgon. Skriver mer ikväll om vi lyckas se "Fångarna på fortet" på TV4-Play. Finns säkert mycket att kommentera där.

Dock får ni idag dubbelt upp av Dagens schlager. Passande nog för idag kommer här anledningen till att jag började läsa ryska för ett år sedan: Анастасия Приходько. Rysk sångerska som var med i den ryska versionen av typ Idol men framförde Mamo 2009 i Moskva. Denna låt hamnade på elfte plats medan gnissel-gutten från Norge vann och vi skickade Malena Ernman.

Анастасия Приходько - Mamo

Kanske något av de snyggaste framträdandena någonsin, med skärmarna och inlevelsen. Och nej, man behöver inte sjunga rakt för att det ska vara fint.

-Over & out.

Tjugonionde augusti - dag tjugoåtta

Något som vi fick höra på debatten i onsdags var att arbetsgivare tycker att vi ungdomar har kassa attityder och att vi kallar många jobb för "skitjobb". Hon som var moderator tyckte att detta var mycket intressant då hon sa att det inte fanns något liknande när hon var ung. Hon tog även upp att Alex Schulman, när han var här i våras, hade frågat så här: "Är arbetslösa ungdomar i Gävle lata eller okunniga?"

Jag vill adressera detta inlägg till dem som hävdar att alla ungdomar idag är lata och vägrar att ta vilket jobb som helst för att få in foten i arbetslivet. Vissa berättar om hur de arbetat med olika extrajobb sedan de var 14 år och nu 4-5 år senare jobbar de på McDonalds och trivs bra och tycker att andra som säger att det är ett så kallat "skitjobb" är lata och bara pratar om jobb men vägrar att göra något åt saken. Så här är det: det finns de, och då menar jag en majoritet, som knappt klarar sig igenom högstadiet och gymnasiet som det är - än mindre då funderar dessa på att skaffa ett extrajobb vid 14 års ålder. Man kan inte kräva av barn, för det tycker jag att man är när man är 14 år, att de ska börjar sin yrkesbana samtidigt som de pluggar glosor till kemiprovet de ska ha på tisdag. Det funkar inte för alla! Att då säga att dessa ungdomar är lata och att de får skylla sig själva när de går ut gymnasiet och inte har varken nätverk för extrajobb eller pengar, är jävla bullshit om jag får uttrycka mig på ren svenska.

Problemet idag med dessa så kallade "skitjobb" är att äldre personer menar att ungdomarna borde vara glada för vad de har och tacka och ta emot när Mackedonken ringer in dem 5 timmar på en torsdagskväll för att be dom moppa toalettgolv och fritera lökringar för 62 kronor i timmen. Grejen är den, att ungdomar idag inte vill ta det jobbet för de vet att de antingen inte klarar av stressen eller att de inte klarar av skolan samtidigt. Är det då deras eget fel? Ja, menar vissa.

En kille på debatten hade en bra förklaring på vad vi ungdomar menar med "skitjobb". Det är ett jobb som man arbetar häcken av sig på, tjänar dåligt, har dåliga arbetsförhållanden och när man kommer hem sent om kvällen har man ingen tid eller kraft över till något annat whatsoever. Bara att lägga sig ner och vakna tidigt nästa morgon och upprepa gårdagens procedur. Nu är det så här, att ringa runt till pensionärer och sälja tvättmedel eller bli utskälld av arga kunder till Bredbandsbolaget eller Felia (oj, förlåt - Telia) kanske passar vissa - men långt ifrån alla.

Dock, finns det en viktig aspekt i detta som man inte får glömma. Det är mycket snack om ungdomars attityder gentemot jobb men väldigt sällan hör man talas om arbetsgivarnas attityder mot ungdomarna. Jag vet av egen erfarenhet att om jag söker ett, i mitt tycke, skitjobb som telefonförsäljare och berättar om mig själv och om mina akademiska meriter, så tittar arbetsgivaren på mig och frågar: Och vad gör du här? Du har en examen på högskola, så varför skulle jag anställa dig? Jag sökte ett jobb i försomras där jag egentligen ville sitta som telefonist i växeln för ett företag, men när jag kom på intervjun hade tjänsten plötsligt förvandlats till en telefonsupporttjänst för olika bredbands-, teve- och telefonibolag. Chefen frågade mig vad jag hade för erfarenhet (svar: butiksvana 2 år) samt högskoleexamen (fil.kand i engelska). Jag berättade vidare att jag även kan lite franska, mer spanska samt lite ryska. Jag fick sitta och försvara min tid på högskolan eftersom arbetsgivaren bara inte ville förstå varför jag satt hos honom och sökte ett - ja just det - skitjobb!

Jag har en vän som är utbildad inom journalistik och som inte heller får några jobb då hon söker som butiksbiträde. Naturligtvis är detta inte vad hon vill göra - hon är ju journalist!- men hon måste ju ändå betala hyran. På intervjuerna undrar de varför de skulle anställa henne eftersom hon har en fin utbildning och ändå inte kommer jobba kvar där mer än två veckor. Det har gått så långt att hon funderar på att ljuga för arbetsgivarna och säga att hon pluggar lite kurser på universitetet och inte alls är utbildad journalist - bara för att de inte ska välja bort henne i rekryteringsprocessen. Att då komma som arbetsgivare och säga att vi ungdomar har dåliga attityder tycker jag är pinsamt. Visst, vi kanske inte vill städa trappuppgångar eller sälja tvättmedel per telefon i hela vårt liv utan har högre ambitioner än så. Men om vi ändå av någon anledning söker dessa skitjobb - låt inte våra ambitioner och vår framtidstro gå ut över oss genom att mata våra CVn genom pappersförstöraren så fort vi gått ut genom dörren.

Så för att svara på Alex Schulmans fråga: Vi arbetslösa ungdomar är varken lata eller okunniga, vi är dock så högt överutbildade för att få de jobb som finns att vi blir tvungna att leva på nudlar och socialbidrag.

_________________________________________________

Now to something completely different. Man blir så förvånad ibland på hur media fördummar oss vanliga dödliga. Jag läste i kändisblaskan "Hänt bild" att Katie Holmes ska ha barn. "Oj, jaha", tänker man då kanske, "vad trevligt för Tom Cruise att bli pappa igen (eh.. eller också tänker man: Men fy fan, stackars sate att få fler barn med den där jävla galningen)". Men inte nog med att de noggrant går igenom alla svaga bevis och indicier (att hon köpt en klänning i en barnbutik som borde vara en storlekt för liten för Suri, eller att hon plötsligt setts äta mer glass än hon vanligen gör) de måste även illustrera det hela! Det är en bild på Katie Holmes i en trekvartslång svart tröja och jeans. Rubriken är "Katie Holmes väntar tvillingar!". Sen har de på Hänt Bild målat en röd ring över magen på Holmes, som för att visa att "här är det!!". Alltså jag är ju bara en enkel arbetslös, men om det står att någon förmodligen väntar barn då är det väl naturligt att ögonen i så fall går till magområdet!? Inte fan skulle man väl titta på bilden och säga: "Men titta Kjell, vilka sneda knäskålar flickan har. Kanske hon är i grosess?" Kanske är det på Hänt Bild man ska söka jobb, för det verkar ju inte vara så betungande.

Nu börjar det mulna på rejält på himlen så vi får nog skynda oss iväg på promenad innan regnet öser ner. Men som lovat kommer här Dagens schlager. Denna gång från det tyska bandet Dschinghis Khan med deras hitlåt Dschinghis Khan som slutade på en fjärdeplats i Israel, 1979 då Israel faktiskt tog hem segern igen med Milk & Honey tillsammans med Gali Atari som framförde den underbara Hallelujah. Glömde berätta igår att Claes-Göran Hederström hamnade på en femteplats 1968 i London då spanska sångerska Massiel vann med La La La. Året då Dschinghis Khan medverkande skickade vi från Sverige Ted Gärdestad med Satellit som hamnade på 17:e plats.

Hoppa ca 60 sek in i klippet om ni inte vill se den underbara, märkliga, lilla vinjetten som alla länder tydligen var tvungna att göra inför sitt bidrag.

Dschinghis Khan med Dschinghis Khan

Ursäkta att bild och ljud är i ungefär samma kvalité som framförandet.

Koreografen här kanske är avlägset släkt med Arvingarnas koreograf!(?)

Om ni är intresserade (läs: inte har någon vidare musiksmak, alternativt vill skratta så ni gråter) kan ni även här lyssna på allas vår Christer Sjögren och Vikingarnas version av samma låt - men på svenska. Dom hojtar, alla hojtar!

-Over & out.

Tjugoåttonde augusti - dag tjugosju

Då det är helg och annonserna på Ams inte direkt flyger in har jag inte mycket att säga om jobbläget idag. Dock kan jag bjuda på en härlig bit av mejlet jag fick igår av den suspekta chefen för företaget jag var på information om i torsdags. Han mejlade igår kväll om rekryteringsprocessen och jag måste säga att det är lite halv-svårt att förstå honom. Nu tänker ni, men gud vilken hemsk människa hon verkar vara som hackar på folk som inte kan stava. Absolut inte. Jag har full förståelse för människor som har svårt att uttrycka sig i skrift av olika anledningar, dock tror jag att dessa inte heller frivilligt tar på sig att skicka ut långa mejl om en tjänst de söker folk till. Åtminstone inte före någon annan person läser igenom och rättar till där det blivit lite luddigt. Det står bland annat att: "Det jag vill av Er är att jag mig 3 förslag på tider". Jag är liiite osäker på vad karln menar, men det kanske är okej om jag svarar något lika luddigt så kanske man inte märker att jag missförstått?

Det här är inte, om ni hittills trott det, en politiskt korrekt blogg. Jag kanske rentav har skottpengar på mig. Det är sådant man får leva med om man vill uttrycka sig om sådant jag skriver om. Irritationen över små och obetydliga saker når ibland inga gränser. Men irritationen över stora och väldigt viktiga saker är ibland mycket värre och...

...apropå det, läste jag häromdagen om SD som uttryckte sig lite väl klumpigt, milt sagt. Då "moskéerna poppar upp som svampar ur jorden" blir de lite rädda för den pågående islamiseringen av Sverige eftersom det är en del av Jihad att migrera till andra länder "för att sprida Sharia". De avslutar med att styrka vad de egentligen håller på med, alltså hets mot folkgrupp enligt mig: "Precis som vi tog kampen mot nazismen och kommunismen måste vi ta kompen mot islam idag". Får man uttrycka sig så på allmän plats? Sen kan man ju diskutera deras valfilm där de burkaklädda invandrarkvinnorna springer förbi den snälla tanten med rollator och snor alla svenskars surt förvärvade skattepengar. Ja det är för jävligt, ska inte tanten få någon pension hon då? Men herregud människor. Man kan inte förbjuda invandring för att man tror att de som invandrar ska ta över hela landet och religionen. Då har man verkligen ingen tro på sig själv. Är man så rädd att bli manipulerad in i islam, kanske man borde fundera över sin egen situation och självförtroende (påminner mycket om homofobin som ofta verkar vara personers osäkerhet på sig själva). Naturligtvis kan man inte säga att alla ska få komma till ett land och leva precis efter de regler och lagar som de hade i sitt hemland - det fungerar inte - men man kan heller inte säga att alla invandrare är kriminella, ökar brottsligheten och våldtar svenska kvinnor. Någon jävla måtta får det väl vara på den här yttrandefriheten.

När jag ändå är inne på det spåret, kan jag tipsa alla om att se musikalen Hairspray från 2007. Det är klart att ni kan se versionen från 1988 också, men den är mycket sämre, så gör inte det. Handlingen utspelas i Baltimore i början av 60-talet och segregationen mellan svarta och vita är vardag. Huvudpersonen är Tracy Turnblad vars högsta önskan är att få bli medverkande i musik- och dansprogrammet The Corny Collins Show, men då hon väger några kilo för mycket har hon inte så stor chans att bli antagen. Stationen som teveprogrammet sänds på har en dag i veckan en så kallad "Negro Day" då alla medverkande som inte är kritvita, äntligen får vara med. Jag och sambon såg denna film på bio när den kom 2007 och jag tycker fortfarande att det är en av de bästa filmer (och musikaler) som någonsin gjorts. Dock är det ju märkligt att när vi var på bion var vi bland de äldsta där. Filmen är barntillåten eftersom den inte behandlar direkt våld eller liknande, men man blev ju lite ledsen för barnens skull som satt och skrattade åt John Travolta i klänning och peruk och inte alls förstod budskapet om rasåtskillnad. Å andra sidan, vem är jag att döma. Jag såg Bröderna Lejonhjärta när jag var liten, men det var inte förrän för ca tre år sedan som jag fattade vad som egentligen hände i början innan de kommer till Nangijala och av vilken anledning de kommer dit.

Tror att det var sambon som av någon anledning sa: Ja, som Jonatan när han hoppar ut ur huset och dör.

Jag: VA?! Dör han? Men vad händer med Skorpan då?

Sambon: Jamen, han dör ju också. Han är ju sjuk. Det är ju därför de hamnar i Nangijala.

Ja, så kan det vara. Kanske är det bättre att se Bröderna Lejonhjärta när man är liten och inte förstår. Kanske är det bättre att se Hairspray och glädjas åt scientologmän i klänning och fat-suit istället för att fundera över hur grym världen kan vara. Hur som helst, se Hairspray, I tell you! Här är trailern!

Dagens promenad fortlöpte mindre dramatiskt än gårdagens eftersom ingen geting gick till attack varken på mig eller sambon. Dagens motionslåtar recenseras som följer:

Silly Really - Per Gessle Ja!

I love it loud - Kiss Absolut!

När morgonen gryr - Gösta Linderholm Haha! Glöm!

Där björkarna susa - Jailbird Singers Totalt oduglig i uppförsbackar!

När vi ändå är inne på finkammade (?!) sjungande pojkar kan man återigen se hur min (smått förvirrade?) uppväxt präglat mig, när jag istället för att sitta och göra bakgrundsbilder på min dator föreställande Twilight-killarna eller Justin Bieber (vem fan är han egentligen?), just nu sitter och kollar på klipp på Youtube med denne stilige herre: Claes-Göran Hederström. Det ni tjejer, det var en riktig karlakarl det! Eller var och var, han är väl still going strong.

Tänkte i och med detta (samt tillsammans med klippet på Arvingarnas framförande av Eloise) starta "Dagens schlager" här på bloggen. Håll till godo!

Notera blåsinstrumenten (trombonerna?) i början av låten som påminner om Lill-Babs' Älskade ängel.

Claes-Göran Hederström - Det börjar verka kärlek, banne mej

-Over & out.

Tjugosjunde augusti - dag tjugosex

Dagen började med en bussresa ut till köpcentret där jobbansökan skulle lämnas in. Hela alltet kunde gått åt helvete i alla fall och vi hade kunnat hamna i Hudiksvall eftersom mitt busskort som var laddat med 255 spänn påstod sig vara tomt. Efter att ha betalat med lite cash fick vi snällt åka med. Väl där, gick jag in i butiken, som för övrigt hade lappar uppsatta om denna tjänst, och fick be om ursäkt för att jag inte mejlar in min ansökan (som det stod på lapparna att man skulle göra). Suck. Man känner sig lite lätt efterbliven om man går in i en butik med flera lappar uppsatta där det står "Mejla ansökan" och man ba: "Hej! Här kommer jag med en ansökan!". Hur som helst gick det bra ändå och han tackade så mycket och frågade om jag kunde börja omgående om det skulle bli aktuellt. "Vi ses på måndag", svarade jag och sprang därifrån. Höhö. Nädå, men det hade varit något det. What a first impression!

Efter detta gick sambon och jag in på alla elektronikaffärer i närheten och frågade dem vad för slags försäkring till teveapparater de hade. Ingen utom MediaMarkt hade en försäkring på 5 år. Vissa hade på 3 andra bara på 2. Det finns ju för fan ingen anledning att köpa en försäkring till en teve på 2 år när reklamationstiden är 3 år och den har man ju gratis! Ring Sverker! Ska det vara så här, va, va, va? Hur som helst vet vi nu var vi ska göra vårt teveköp när det blir aktuellt. Det är bra att vara organiserad och strukturerad.

Efter den lilla bussresan hem igen gick vi in på Jobbchansen som i princip bara bestod av fjällföretag som sökte folk. Vi tog en broschyr från Kläppen bara för att få en kexchokladkaka och sen gick vi ut. Samlade på oss betydligt fler broschyrer bland valstugorna på stan, men tyvärr inehöll ingen av dessa några platsannonser för jobb. Imorgon blir det till att sätta sig ner och läsa igenom allt och försöka skapa sig en uppfattning inför valet. Inte för att man är helt clueless men det är ju mycket som händer på några år, så vissa saker kan ju ha förändrats.

(Stycket som följer här under kan gott användas som avskräckande exempel på allt ointressant som människor år 2010 skriver i sina bloggar när de är arbetslösa).

När vi senare skulle ut på promenad blev sambon attackerad (!) av en geting som stack honom mitt i pannan, när vi gått ca 50 m hemifrån dörren, så vi var tvungna att retirera för att badda med alsolsprit. Medan sambon låg och feberyrade (nej, det gjorde han inte. Han blev lite svullen och sen tog han tillfället i akt att sova lite när det ändå var så synd om honom) gjorde jag ett andra försök till promenad. Denna gång lyckades jag med hela 5 km rundan, men jag måste säga att det var tungt på vissa ställen. Inte beroende på de geografiska skillnaderna i höjd och liknande, utan på musiken i iPoden. När man som jag, född när det förbannade åttiotalet bara hade tre år kvar, har föräldrar som lyssnar på Beatles, Tages, Lalla Hansson och BWO, en syster som i sin ungdom var kär i Lasse Åberg men lyssnade på både Gyllene Tider, Pearl Jam och Wilson Pickett, samt vuxit upp under en tid då musikvideo-programmet Voxpop var veckans musikaliska höjdpunkt (ofta med Backstreet Boys eller Hanson som vinnare) blir man lite..låt mig säga.. musikaliskt schizofren. Att lyssna på Ricky Martin's officiella VM-låt till 1998 års fotbolls VM i Frankrike La copa de la vida visar sig mycket peppande i uppförsbackar medan Gösta Linderholms När morgonen gryr inte riktigt håller samma standard i motionssammanhang. Dock kom jag att tänka på de stackare som missade alla låtar som jag under min uppväxt spelade in från bland annat Voxpop på mina bland-VHS-kasetter. Därför ger jag er här nu en lista på låtar som präglat mitt liv och som kanske också kan beskyllas för att jag idag sitter här utan vare sig något till frisyr eller arbete. Detta backas upp av min mor som ofta säger: klipp dig och skaffa ett jobb!".

Här kommer nu listan som gjort mig till den jag, (förstört mitt liv, if you will). Dessa är alla Voxpops säsongsvinnare mellan '96 och '02, som kanske är mest kritiska perioden i en människas liv (mellan 9 och 15 år).

• Wannabe - Spice Girls
• Anywhere for you -Backstreet Boys
• I will come to you -Hanson
• My heart will go on - Celine Dion
• Pretty fly (for a white guy) -The Offspring
• I want it that way -Backstreet Boys
• The bad touch - Bloodhound gang
• Stan -Eminem feat. Dido
• Teenage dirtbag -Wheatus
• Jag orkar inte mer -Markoolio

Det var väl kanske inte så illa, tänker ni? Men det är inte slut här. Andra musikaliska underverk som spelades flitigt både på NRJ och på närradion (när man ringde och önskade låtar till sig själv) var under samma tid: Dr. Bombay med Girlie, girlie, Aqua med Barbie girl och Paradisio med Bailando. Jag menar, Dr. Bombay! Kolla på det här:

Dr. Bombay - Calcutta
http://www.youtube.com/watch?v=kICykjXfqTU&feature=related

Så nu vet ni. Skyll inte på mig. Skyll på Dr. Bombay. Eller möjligen Tjernobylolyckan 1986. Jag föddes i april 1987, so you go figure. Tyvärr för Dr. Bombay har inte han samma möjlighet att skylla på Tjernobyl. Undrar om jag kan begära handikapptillstånd eller betalt från Försäkringskassan om man skickar med en cd-skiva med all den här skiten på och säger att man fått men för livet. Tål att tänkas på.

-Over & out.

Tjugosjätte augusti - dag tjugo fem, del 2 å en halv

Apropå att handledarna idag för UGA-mötet hela tiden betonade att mötet om Lyftplatserna var "redan nu på måndag" då det egentligen var veckan efter, så mejlade jag det ena av ljushuvudena som svarade:

"Hej. Bra att du är uppmärksam. Den 6/9 ska det naturligtvis vara."

Jaa, säger jag, det förstår jag att det inte är lätt för dom att vara vakna och ha huvudet på skaft när de störs av att telefonen ringer dagarna i ända. Titta och njut av denna underbara gestaltning.

Galenskaparna & After Shave's Sysselsättningsförmedlingen

http://www.youtube.com/watch?v=MPIdOZ3koGQ

-Over & out.

Tjugosjätte augusti - dag tjugofem, del 2

Ajm bäck! Har just sorterat ur massa struntpapper från Ams och gamla skolgrejer från i våras. Nu finns det plats för alla papper till ryskan i min plastfickemapp och allt från Ams ligger i en annan mapp. Men, nu till dagens mystiska möte på Ams!

Kommer dit 17 över 14 och det står redan tre pers utanför dörren och det är helt becksvart där inne i rummet. Vi börjar småprata lite och två tjejer som står där börjar prata som om de har full koll på vad tjänsten går ut på. Jag tittar storögt och nickar instämmande. Gubben som håller i allt kommer fem över halv (vi skulle börjat halv) och efter honom går vi alla 35 som sökt tjänsterna. Den första kvarten står karln och försöker få i en sån där liten kontakt till datorn som ska sättas i en kontakt från projektorn. Det går väl sådär. Eller låt mig säga såhär: han lyckas inte. Det han sedan berättar om företaget (utan hjälp från sin, säkert fina, Power-pointpresentation) kan sammanfattas i korta punkter:

• Företaget som heter som en stor del av Svea rike som ligger geografisk, ska vi säga, motsats till Skåne och sedan en synonym till en stor dörr, har tagit företagsnamnet från ett redan befintligt företag som dock inte längre finns som aktiebolag. Detta medför att folk redan känner igen namnet vilket underlättar, påstår karln.
  
• Företaget ska konkurrera ut Ams genom att göra "allt som inte Ams gör. Och bra!".
• Ord som sociala nätverk, bloggar och facebook förekommer över huvud taget inte första timmen (trots att rubriken på tjänsten innehållt all dessa ord) och jag undrar om jag verkligen gått på rätt information. Istället pratar karln om att vi ska hjälpa arbetslösa till jobb (!?).
• När samme karl försöker förklara att det är två olika rekryterare som sköter anställningsintervjuerna säger han: "Det är för att det inte ska bli liksom att jag är gay och kanske tycker att du (pekar på en kille som sitter bredvid sin flickvän) är jättesnygg och har förtrollande ögon och anställer dig därför". Eh. Vad är det för problem med att bara säga att man vill ha två opartiska intervjuer?

Jag förstår ännu mindre av vad företaget vill, nu när jag varit på mötet och det var ju inte heller upplyftande när han berättade att han startat upp det för tre (!!!) veckor sedan och var orolig för hur utslaget ska bli i valet då han är beroende av bidrag som Alliansregeringen basar över och som kanske försvinner i och med en Socialdemokratisk seger. Hm.

Då rubriken handlade om sociala medier och att skriva trodde jag åtminstone att det var något sådant med i bilden. At the end, nämnde han att man ska göra reklam för hans egna, nya arbetsförmedling via olika medier. Okej? Jag vill skriva, inte sitta och göra någon form av fejk-annonser i min blogg. Hm. Vänta nu. Är det inte just precis det jag gör nu? Har jag blivit lurad? Har jag gått rakt i fällan? Får jag betalt för detta?

Hur som helst är det svårt att ta en arbetsgivare på allvar när han upprepade gånger, och då menar jag upprepade gånger (ca 15 ggr under 1 timme och 30 minuter) säger "interjuver". Inter j u v er. En vad? Jahaa, en interjuv! Alltså mjölkorganet hos vissa däggdjur? Eller egentligen inte mjölkorganet eftersom det heter "inte(r)"juv. For real! Jag höll på att räcka upp handen och liksom vara så där jävla störig som vissa kan vara och rätta honom. Jag nöjer mig dock med att göra det här på bloggen i min anonymitet. Dock satt det så klart en tjej framför, en sådan som vi här hemma kallar Kulturbrosch. Det kan vara en tjej eller kvinna i valfri ålder som klär sig lite kulturaktigt och som Henrik Schyffert skulle uttryck sig "drömmer sig tillbaka till den där drejarkursen 1968". Så, en Kulturbrosch satt det framför mig idag. Hon var kanske bara mellan 25 och 30 år och satt och nickade och hummade så där högt och instämmande till allt karln sa. Fruktansvärt irriterande, när man försöker somna..

Är mycket spänd på min träff med butikschefen imorgon. Inte för att vi bestämt träff men han skulle tydligen vara där på morgonen, så åker nog dit till de öppnar så man är säker att man inte är seg och att man har gått på lunch eller tagit en tidig helg. Efter detta blir det Jobbchansen på Ams som imorgon innebär Fjällmässa, vilket är något som inte intresserad mig ett dugg. Vill inte jobba som liftvärd i Åre eller som skidvallare i Kläppen. Men dit ska vi. Inte till Kläppen utan till Jobbchansen! Dock sa de på UGA-mötet imorse att vi egentligen borde komma tidigare, vi ungdomar, för "det är så många 50-taggare som går omkring med cykelhjälm och snor godis och gratis små-pennor här". Det börjar 10 imorgon men håller på ändå till 14 så vi hinner nog dit efter vi varit till det potentiella jobbet. Eller nog, och nog. Vi måste hinna. Där finns ju gratis godis och pennor!

Dagens fundering: Om Dédé fortfarande jobbar som dvärg på Fortet. Vart är då Alain? Kanske har Muffe det inte lika ensamt längre..

-Over & out.

Tjugosjätte augusti - dag tjugofem, del 1

Mötet imorse innebar flera högtidliga hot om avstängning om vi inte kommer på träffar, men även lite information - hör och häpna! Vi fick (läs: var tvungna att) välja mellan fyra alternativ och skulle kryssa för de två som vi vill ha (läs: är tvungna att ha) som aktivitet. Detta fanns att välja mellan:
1. Lyftet. Praktik inom kommunen i 10 veckor + 2 veckors coachning.
2. Saga. Hade någonting att göra med "att lära känna sig själv" och "stressreducering" och "attityder". Hrmp.
3. Studievägledning. Om man vill börja plugga igen.
4. Praktik hos företag man ordnat själv med. 3 månader.

Jag kryssade i Lyftet och ledarna sa att det redan nu på måndag är ett informationsmöte där vi blir tilldelade en praktikplats inom kommunen. Kom hem och tittade på lappen vi fått. 6 september står det på den. Det är inte nu på måndag. Suck.

Det verkade inte heller som om handledarna hade den blekaste aning om att det ska vara ett informationsmöte om något jobb där i eftermiddag, så det blir ju spännande att se om det verkligen blir något möte.

Tro det eller ej så ringde min jobbcoach upp alldeles nyss med ett jobbtips! Glory day, liksom. Ett butiksjobb, inte i stan, men ett lärliggande köpcentrum kan man säga. Skulle inte vara heltid men två tjänster på olika procent, så jag ska åka dit imorgon bitti och prata med chefen och lämna in mina papper så får vi väl alltid se. De kanske redan har hittat någon.

Nu ska jag rafsa ihop mina ansökningspapper och lägga ner allt i väskan så det bara är att traska iväg om 1,5 timme. Uppdatering kommer i kväll, om inte computern says no.

http://www.youtube.com/watch?v=0ZAoMv_QnAU

-Over & out.

Tjugofemte augusti - dag tjugofyra

Oj, vilken dag! Mötet hos Ams angående UGAn handlade ju överraskande nog inte om UGAn utan om hur viktigt det är att ha ett CV, ett bra personligt brev samt att inte ha ett mobilsvar som säger "Ja hej det är Nisse...håll käft!!" eller en mejladress som heter något i stil med Mrsexy55@hotmail.com. Det var även de sedvanliga hoten om indragen ersättning om vi inte gör som vi ska. Det jag vill veta är ju tamejfan inte vad som händer om jag inte gör som jag ska utan vad som egentligen händer när jag gör som jag ska. Jag är ju där för min egen skull! Det är jag som vill ha ett jobb! Sen körde han också med: "Ja, hur många har hört att 'Jag har aldrig fått ett jobb av Ams'? Det kan jag säga er att det kommer ni inte heller få! Vi ger inga jobb, det gör arbetsgivare. Vi kan hjälpa och stötta er innan ni får ett jobb. Men ni kan inte tro att ni kan lägga er på sofflocket och vänta på att en arbetsgivare ringer. För det gör han inte."

Suck. Vi fick även högtidligt skriva under UGA-papper som förbinder oss att vi nu vill vara med och ska följa reglerna. Sen fick vi med oss papper från Försäkringskassan som ska fyllas i. Han sa också: "Ni kanske också får såna där kuvert hem i brevlådan runt den 25? Och betalt vill dom ha. Då kan det ju vara bra att ha pengar då. Ni ska fylla i papprena den 11 varje månad för då får ni pengar runt 25:e så ni kan betala hyran." Det jag ville fråga gubbfan var: "Vart fan bor du och kan jag få numret till din hyresvärd om du lyckas med konststycket att betala din hyra med 2700 spänn!". Jag tycker att det rent ut sagt är förjävligt. Och eftersom vi börjar räkna från måndag får vi bara två veckors utbetalning i september. Grattis. 1350:- typ. Innan vi gick därifrån fick vi också en kallelse till nytt möte. Imorgon bitti kl 09.00. Jag hoppas verkligen att detta möte tar upp vad vi som arbetslösa kan kräva från denna UGA. Jag vill väl också ha någonting för allt mitt jobb med att rapportera in mina sökta jobb och komma på alla möten i tid. Inte bara ett "Tack för mejlet" som jag fick senast jag mejlade in min rapport om alla 40 sökta jobb.

I eftermiddags var det fikabuffé och politisk debatt med ungdomspartierna. Helt bisarrt. Högerpartierna satt och var översittare och försökte göra sig lustiga över allt möjligt. Kul. Kanske i tredje klass. Lite roligt var det ju när LUF säger att man inte ska få jobba typ 50% eller 75% och stämpla resten, eftersom det har skett så mycket fiffel med sådant av folk som blir erbjudna heltidsjobb men som hellre vill lata sig och tar ett 70% jobb och stämplar resten. Miljöpartiet säger: Så kan man väl inte göra. Det är ju kollektiv bestraffning.

Ca 25 minuter fortskrider och annat pratas om, tills..

LUF säger att det är förjävligt att Sossarna vill införa "rätt till heltidsjobb" eftersom många arbetsgivare då skulle behöva sparka massa folk eftersom de inte har råd att anställa alla på 100%. Sossarna förtydligar det som vi andra redan förstått av namnet, att det är rätt till heltidsjobb inte skyldighet. LUF replikerar då och säger: "Men tänk om man inte vill jobba 100%, utan bara 50% då? Hur gör ni då?

Eh? Var det inte LUF som just sa att man inte borde få arbeta deltid och stämpla resten? Jag blir förvirrad och förbannad på allt skitsnack.

Jag betalar gärna 40% i skatt så att jag vet att om jag blir sjuk så finns det sjukvård, när jag blir 65 finns det pengar sparade till pension och när jag blir skröpplig finns det folk som tar hand om mig. Svårare än så är det inte. Men för att ens betala någon jävla skatt måste jag ju först ha ett jobb. Jag tycker tamejfan inte att det är rimligt att jag ska utföra samma jobb som andra, mellan åtta och fem, fem dagar i veckan och endast få en lön som är en bråkdel (2700 spänn) av vad en normal lön är! MUF påstod att vissa arbetsgivare inte känner sig uppskattade, men hur tror de att vi som arbetslösa känner oss? Inte fan känner man sig uppskattad om man får jobba för en slavlön.

Hur som helst. Nu till några mycket trevligare funderingar. Det finns vissa stunder i Astrid Lindgrens underbara värld när man undrar, vad ända in i baljan hände? Jag tänker nu belysa två av dessa, och uppmanar er läsare att komma med fler förslag på liknande fantastiska saker:

1. Rädda Muffe - död eller levande? Ni vet, pudeln i Saltkråkan som ägs av den störiga tjejen som vill riva Snickargårn och bygga en b u n g a l å o u där istället. När Tjorven hämtar Båtsman så skrämmer han iväg den lilla hunden och sen blir tjejen nerdränkt i vatten när Johan sprutar ner henne med vattenslangen. Hon går till sin pappa och grinar och sen går de iväg och hon säger bara helt apropå: "och så skrämde de iväg Muffe", varpå pappan säger något ointresserat i stil med "Nä'men vad säger du...". I något avsnitt senare, när Tjorven och Pelle har letat upp tant Sjöblom för att köpa loss Snickargårn för en krona, kommer samma pappa och tjej dit. Ingen Muffe! Vartfan tar han vägen?! Det är sådant här som håller mig vaken om natten.

2. Krumelurpillren i Pippi Långstrump. De ser ut som ärtor men är egentligen piller som gör att man inte växer upp. Tommy och Annika vill inte bli stora och Pippi vet bot. Hon öppnar sitt skafferi som förmodligen var dåtidens Kronans Droghandel och plockar fram några Krumelurpiller. Dom ska man äta, i mörkret, och säga "Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur". Redan här börjar man ana oråd. Replikerna som följer, späder på misstankarna att dessa små, gröna piller egentligen är något suspekt amfetaminpreparat eller dylikt då Pippi säger något i stil med att: "Imorgon ska vi testa att gå på vattnet". Jodå minsann. 60-talets första barnfilmatiserade LSD-tripp, right in the Villa Villerkulla starring Pippi-coco, A-punk and Tommy the junkie.

Morgondagen består av UGA-möte på Ams följt av informationsmöte från suspekt arbetsgivare, även det på Ams. Nu ska jag lägga mig på sofflocket, som en riktig arbetslös, drömma mig tillbaka till barndomen och titta på Fångarna på Fortet på TV4-play. Patrik Sjöberg sade i förrgårdagens (?) avsnitt när han blev sur för att hans lag inte vann. "Ja, men ja.. Det här laget dom vann ju och om de nu vinner och kommer till final så kan man ju säga att vi var ju med. Så vi hade ju också kunnat komma till final". Eh? Låter lite bittert, tycker jag, och lika logiskt som att säga: "Jag var i Stockholm när Kronprinsessan och Daniel gifte sig, så när de gifte sig så kan man ju i princip säga att det kunde varit jag som gifte mig."

Avslutar nu dagens inlägg med ett av de klokaste citaten från Saltkråkan. Det är Stina och Pelle som sitter på bryggan och tittar på Pelles flöte när han metar. Tjorven rultar fram till dem och är sur för att hon inte gillar Stina. Hon försöker förgäves få bort henne och säger till slut.
"Du får inte vara på bryggan!"
varpå Stina svarar: "Då får inte du heller vara på bryggan!"
Tjorven säger irriterat: "Men det är ju skillnad mellan dig och mig."
Stina säger lite eftertänksamt: "Ja det tycker jag, särskilt mellan dig."

-Over & out.

Tjugotredje augusti - dag tjugotvå

I min vrede och besvikelse börjar jag att berätta om min dag i okronologisk ordning. Nyss lade jag på Skype där jag pratat med pappa som suttit och chattat med en Samsung-expert från utlandet. Han säger att det kan vara allt möjligt fel på teven. Dessutom kläcker han ur sig att kondensatorerna i vår modell har haft för vana att pajja strömförsörjningen. What? Det är alltså ett konstruktionsfel, eller vad? Han sade även att de nya enheterna i teveapparater nuförtiden har en livslängd på mellan 18 månader och 3 år. What? Vad trevligt om man vetat detta i den stund man valde bort 5 års-försäkringen på skrället. Jaha. Det var det. Vår förra teve (en tjock-tv) var lånad och av märket Dantax. Ha! Dantax, sa vi sarkastiskt. Ha! Samsung, tänker vi nu med skammen hängande över oss. Såg en teve som är precis som vår Samsung hos MediaMarkt i tidningen idag. 1990 spänn på ett bräde. Av märket Finlux. Det hör man ju på klangen att det är framtidens teve! Den är fin och det är lite luxigt att ha en.

Imorse gick jag iväg till min coach som tagit fel på tiden och stått och väntat i 30 minuter. När vi kom dit berättade jag om fiaskot på provjobbet och sen sökte hon två praktikplatser åt mig via Ams. Sen vänder hon sig allvarligt till mig och säger:
-Nu har vi en månad kvar. Vad vill du ha ut av den här tiden?
(Jag spejar omkring mig och förväntar mig att Hacke Häger från Monopol, Renee Nyberg från Blåsningen eller möjligen Ingvar Oldsberg från Här är ditt liv, ska hoppa fram bakom någon dörr och tjoa att "Där fick vi dig allt!". När ingenting händer, tar jag risken att förödmjuka mig på nationell teve och svarar på den, enligt mig, idiotiska frågan:
-Jaadu. Ett jobb, skulle ju sitta fint.
(Ingenting händer. Bara coachen som skriver ner detta i sitt block. Jag blir lite oroad av att vi haft möten i två månader och hon måste skriva ner i sitt block att det är ett jobb jag vill ha.)
-På vilken skala skulle du säga att du känner dig idag, mellan 1-10? frågar coachen sedan helt gravallvarligt.
-Jaaa.. Femma kanske, säger jag. (Femma för att det snart bara är en månad kvar av det här dravlet, tänker jag).
-Jag tycker nog att du är på en sjua, säger coachen.
Eh? Jaha, men så bra. Hit med jobbet då liksom för fan, tänker jag. Vi bestämde att vi inte skulle träffas nästa gång, utan bara ha mejlkontakt i nästa vecka. För mycket onödig motion att ta mig ner på stan och upp två trappor till henne. Vi får väl se hur det blir. Ska ju på UGA-möte på onsdag och sen på info-möte om jobb på torsdag. Förhoppningsvis har jag ett kneg by Friday. I wish.

Jag lyckades även registrera mig på ryskan idag. Dock upptäckte jag att min bok som jag så fint köpte för 849 spänn i vintras inte är den bok vi ska använda i höst. Min bok heter nummer 1. Vi ska ha nummer 2. Yes! Då kan man ju tro att eftersom ettan var så jävla dyr att producera borde ju alla pengar räckt till att trycka upp alla exemplar av tvåan också - men icke! 890 spänn ska dom jävlarna ha. Jag vägrar och sökte tröst hos min 40-åriga klasskompis som snällt smsade att hon skulle scanna in de sidor vi behöver och mejla mig.

(Meningen som föregår denna parentes och stycke är ett härligt exempel på hur tiderna förändras.
1. Att vägra, var inget man kunde göra på, säg 50-talet. Då fick man allt äta upp sin kornmjölsgröt och hålla käft.
2. Att ha en 40-årig klasskamrat var uteslutet förr i tiden. Dels för att man bara gick i skolan i två år, varannan dag. Dels för att man vid 40 förmodligen kanske redan var död i sviterna efter pest eller möjligen kolera.
3. Begrepp som sms, scanna och mejla var inget som man pratade högt om. I värsta fall kunde man bli skickad i exil till Malung - i bästa fall hamna i stupstocken.

Tillbaka till var jag var. Jo, ryskan och att få boken gratis inscannad! Ibland lönar det sig att gnälla. Höhö. Dock förbyttes känslan att "Gud vad kul det ska bli att börja läsa igen till veckan!" till "Jävaidiotboksjävelssatanshelvetesjävlaskitbonlurkläbbigaskurkynkliga
parasitpottsorksnuskigastorkdinruttnarotdinfullakorkavskumspattigochkrumduärsåjävladum- och så vidare in i oändligheten. Ja, det kanske var att ta i. Men man får vara förbannad. Hm. Kanske ska se efter mitt svordomsförråd och trycka på ctr-alt-delete och byta ut allt till far ända i in i baljan. Låter trevligare.

En annan väldigt trevlig sak (är om man ska leka gömma nyckel och man har tio personer i ett rum och så får en av dem gå ut och så gömmer de andra hans nyckel så inte han kommer in igen*) var att jag ringde till Mecenat och CSN-kortet idag och undrade hur tusiken (förlåt!) hur ända in i baljan det ska gå för mina rabatter när kårobligatoriet har avskaffats. De lugnade mig med att alla kommer få ett Mecenatkort ändå. Med rabatter. I love it!

Har inte kommit på något bra slut ännu på blogginläggen så jag tror att jag får länka till något idag igen. Hm. Tar nog den här som en tribute till Pierre Isacsson som jag igår fick veta dog på Estonia (inte igår, utan då när det begav sig naturligtvis) eftersom han var stand-in till Alf Robertsson som egentligen skulle spela, men som blev sjuk. Här kommer Pierre Isacssons Då går jag ner i min källare , tolkad av ingen mindre än Halmstadsonen Pierre Gaffel himself.

http://www.youtube.com/watch?v=xyes9mLM3TU

-Over & out.

* Ur någon show av Galenskaparna & After Shave, för er som inte känner till detta citat.

Tjugoförsta augusti - dag tjugo

Biofilmen igår måste ha varit mer svårhanterlig för mitt intellekt än jag förstod, för det kändes inte som om jag sovit någonting i morse när klockan ringde. Hur som helst tog vi oss upp och begav oss ner på stan där vi bland annat träffade på en man i rullstol inne på Myrorna. Han ville ha hjälp ut på trottoaren där färdtjänsten skulle plocka upp honom. I och med detta blev vi stående och pratandes med honom och, beroende på hur mycket av det han sa som var sanning, fick veta att han jobbat för SÄPO samt flugit stora flygplan och varit med i Kuwaitkriget. Han berättade om en polis som var med i Palmeutredningen som tog sig en hutt och sen satte sig i polisbilen och åkte iväg. Vi höjde inte på ögonbrynen. Sen berättade han att han köpt en Xbox till sina barnbarn i Skåne och nu varit inne på Myrorna och köpt lite film till den. VHS-filmer. Vi höjde på ögonbrynen.

Dagen i övrigt har bestått av att mejla Linnéuniversitetet om att jag inte vill börja på deras kurs i Interkulturell kommunikation, eller "Intekrulturell kommunikation" som det stod i mejlet. Höhö. Visserligen verkar den mycket intressant, men jag orkar inte med den när jag såg på schemat och litteraturlistan. Jag har däremot mejlat min ryskhandledare och bett henne stryka mig från den ena kursen men att jag ska läggas till på den tredje ryskakursen. Känns bra. Den börjar v.35 så nu på måndag kan jag nog börja registrera mig och få tillgång till alla papper.

Eftersom vår teve fortfarande strejkar blir det till att palla upp min gamla iBook G4 på fyra uppslagsverk (som ändå inte används till något annat) på en stol framför teven så vi kan se på SVT-Play. Idag blev det dokumentären Vikarien om Hallonbergskolan i Stockholm. Fruktansvärd. Och bra. Fruktansvärt bra, skulle man nästan kunna säga. Den rekommenderas starkt. Kanske mest till de stackars krakar som funderar på att bli lärare.

Kvällen kommer att fortlöpa i dator-tevens tecken, då vi funderar på att titta på det sista avsnittet av Little Britain och kanske även slänga in ett eller annat avsnitt av Saltkråkan. Hallonen är tinade, vitchoklad och matyoghurten står färdiga att mixas. Lördagstrevligt, indeed.

Har idag slut på roliga avslut för detta blogginlägg, så här får ni dagens låt som gått varm på Spotify. Splendid. Just splendid. So, ladies and gentlemen, meine damer und herren, señoras y señores, Mesdames et Messieurs, mine damer og herrer, lyssna och begrunda. Från mig, till Er - A generation cast aside.

Christy Moore med Ordinary man

http://www.youtube.com/watch?v=dsmAMKUIXbE

-Over & out.

Tjugonde augusti - dag nitton

Dagen började med att teven fortfarande lyste med sin frånvaro på bildfronten. Haha, där fick jag till det. "Lyste", höhö. Med tanke på att det troligen är belysningen som krajat. Vi styrde våra steg mot HiFi-klubben som allt som oftast har stängt eller öppnar sent när man väl ska dit. Idag skulle vi dit och de öppnade sent, ja. Vi gick istället och lyssnade på Lars Ohly som tycker att det ska bli mer jämlikt och att friskolorna ska utrotas. Han sa även att han var Robin Hood och Reinfeldt var sheriffen av Nottingham. Han borde väl mena Sir John? Eller? Hur som helst lät ju allt fantastiskt bra, men det vore ju roligt att höra Moderaterna bredvid. Hoppas de också ska ha lite valpropaganda på torget framöver. Vi tog lite broschyrer och det traditionella godiset som de lockar en med.

När talet var slut gick vi till HiFi-klubben där luften förmodligen var förpestad med Stesolid eller Valium då allt gick så jävla långsamt så man trodde att man blev yngre och yngre. När vi äntligen fick hjälp säger killen att det förmodligen är panelen som är paj och att detta blir jääävligt dyrt. Vi sa också att reklamationstiden gått ut för 4 dagar sen och det kunde inte han göra något åt. Konstigt nog, vill jag tillägga, med tanke på att tiden nästan gick baklänges. Så fyra dagar borde vara en baggis för honom.

Hemma ringde jag till Samsung och fick prata med en kille, som även han måste gått på något lugnande, och beskrev felet. Även han säger att "4 dagar över 3 år så får man ingen hjälp". Fick numret till en verkstad i Uppsala. Vi tackade honom och ringde till Uppsala. Där säger de att de inte har en aning om vad felet kan vara och att vi får skicka dit den och betala 600:- så att de kan kolla vad det är. Förmodligen något fel på strömmen till belysningen. Kanske panelen. Jag ringer till vårt försäkringsbolag och frågar om drulleförsäkringen gäller. Det gör den. Om blixten slagit ner i teven. Det har den inte. Jag ringer tillbaka till Samsung i hopp om att få en mer sympatisk icke-paragrafryttare på tråden, men tyvärr säger även denne karl att 3 år är tiden som gäller för reklamation och att vi får skicka in den på verkstad för de kan minsann inte göra något. Jag ringer tillbaka till HiFi-klubben och frågar om de kan frakta skiten till Uppsala men han påstår att verkstaden jag just pratat med inte existerar och att de har avtal med Sundsvall dit de skickar sina apparater. Där skulle kollen gå på runt tusenlappen. Han kände även för att muntra upp stämningen och valde att berätta en rolig anekdot om en annan teve förra veckan där panelen gått sönder. Den reparationen hade gått på 15 000. Jag svalde hårt, tackade för hjälpen och bad honom dra åt helvete.

Jahapp, då står vi här med en tre år och fem dagar gammal LCD-teve vi betalat 6000 spänn för. Kul jul. Hur som helst har vi fina släktingar som erbjuder oss att låna teveapparater till höger och vänster. Förakta inte en tjock-teve, I say.

Ikväll föraktade vi dock vår platt-teve och gick på bio istället. Inception med Leonardo DiCaprio. Den var märklig men värd att lägga knappt 3 timmar av mitt liv på.

Tyvärr har det inte blivit något produktivt idag, förutom att ha köpt två julklappar. Imorgon blir det att ställa i ordning inför kursen/-rna. Jo! Jag höll på att glömma! Vi var faktiskt in på Ams idag och kollade in lärlingsplatserna och praktiken. Känns lite suspekt att de söker praktikanter på 6 månader (alltså att man ska vara praktikant där i ett halvår, inte att man är 6 månader gammal) i en livsmedelsbutik. Känns det inte lite misstänksamt och utnyttjande att ta folk med akademisk bakgrund för att packa upp pulvermos och Felix köttbullar på ICA i ett halvår? Men det är klart, då kan man ju lägga till att man till exempel har en fil.mjölk i snabbköpsologi.

Igår spelade vi två omgångar av Master of Movies av vilka sambon vann båda. En prestation var också att han lyckades hitta fel i svaren. De har blandat ihop vilken av Rocky-filmerna som Mr T är med i. Detta ska absolut beivras, som det så fint heter. Och för att knyta ihop säcken skulle man kunna säga att "I pity the fool"* som får vårt klagobrev.


-Over & out.


* I Rocky III spelar Mr T boxaren Clubber Lang som ska möta Rocky. När han får frågan om han hatar Rocky ger han det klassiska svaret: "No, I don't hate Balboa, but I pity the fool."

Nittonde augusti - dag arton (natt)

Ni vet den här roliga lagen som man kallar för Murphy's lag som går ut på att om någonting kan gå åt helvete så gör det det. Ni vet den? Det är fanimej inte så roligt som det låter. Vår fina Samsung teve pajade idag. Fast bara bilden. Men jag vill liksom att det ska vara teve och inte radio. Speciellt när jag betalar dyr tevelicens flera gånger om året. Hur som helst så var garantin på 2 år och reklamation ska göras helst innan 3 år flutit förbi. Då kan man ju undra: hur gammal är då vår fina Samsung? Jo, 3 år och 4 dagar exakt. Eller, fem dagar eftersom klockan just nu står på 23.59 och det här inlägget kommer att bli publicerat imorgon, eller ja, idag som det blir för er. Hur som helst så är det åt helvete. Men! Tur som jag har, har jag en far som skulle kunna reklamera sitt eget barn om det vore så (inte för att han skulle göra det, hoppas jag, men själva poängen som jag vill ha fram är att han är en jäkel på att övertyga människor om att ta tillbaka produkten och ge honom pengarna tillbaka).

Förhoppningsvis kanske bilden återfunnit sig i teven i morgon bitti när vi ska titta på vår dagliga dos av Saltkråkan. Det får vi verkligen hoppas för, jag menar, hur ska det gå för Teddy, Freddy, Johan och Niklas ute på Kattskär när piraterna är där och snor alla de Saltkråkeboendes nät?! Och Pelle som har namnsdag och allt imorgon, kommer han att få någon tårta? Cliffhanger, I tell you.

Imorgon kommer dagen att spenderas med diverse framtidsplaner, så som jobbsökning och iordningställande av eventuella kurser som börjar näst-nästa vecka. Fick ett sms av en klasskompis (känns konstigt att säga så när personen i fråga är över 40) i ryskan som hoppades att vi kunde läsa ihop igen. Känns ju bra att ha någon att skvallra med om lärarn, tyckte hon. Skvallret är dock på svenska eftersom vi bara läst en termin och inte har en ryskt vokabulär som innehåller ord som "inkompetent" och "opedagogisk". Jag tror nog att det räcker att försöka läsa tredje ryskakursen nu i höst samtidigt som jag söker jobb. Blir så jobbigt om jag läser mer och sen får ett jobb och måste sluta mitt i. Men beslutet kan jag berätta imorgon. Cliffhanger, I say. Eller kanske inte.

Satt just ute på Youtube och hittade Arvingarnas underbara 'Eloise' från 1993. Tänk! Då var man 6 år och tyckte att det var bland det bästa man hört, bortsett från '4 sekunder' av Magnus Uggla och klassikern 'Dotter till Näcken' med Vikingarna & Christer Sjögren. "Hahahaa", skrattar ni och tycker att jag är en sån rolig prick som skriver så underhållande. Glöm det, I say, det är fan på riktigt. Min barndoms somrar spenderades i en trång, grön Volvo/alternativt en trång röd Mazda med föräldrar, syster och diverse tremänningar där det enda som hände på den 70-something-mils långa färden ner till mörka Småland var att den lilla systern (jag) satt och sjöng svensk dansband när det är som bäst...eh..värst. Men så sitter man ju här också, mitt i natta, utan arbete och fördriver tiden med Tommy, Kim, Lasse och Casper (Jesper & Jonatan?) som sjunger för fulla halsar. Klippet rekommenderas starkt och går att se på youtube, på följande adress:

http://www.youtube.com/watch?v=tb-gUwAgxWc&feature=PlayList&p=9C4B2EBE25F4A130&index=0&playnext=1

Dock måste jag, med anledning av ovanstående (förhoppningsvis nyss sedda) klipp, här ställa några frågor.
Fråga ett: Varför gav de inte Tommy en tamburin eller något annat lite större än en bjällra att skaka på? Det ser ju mer ut som om han sakta men säkert utvecklar en parkinson som bara eskalerar mer och mer genom låten.
Fråga två:Vem ska hållas ansvarig för koreografin runt minuterna 1.17-1.22? Är det Lasse Holm? I så fall ska han döden dö, för att citera Tjorven.
Fråga tre:Slutet. The ending. The finito, so to speak. Hur fan tänkte dom? "Men grabbar! Vi måste ju försöka få in en hyllning till våra fäder i Flamingokvintetten också. Vart kan detta ske mest passande? Jo men för tusiken, grabbhalvor, i slutposen! Åh, tänk vad stolta dom kommer bli!"

Otroligt att Sverige kom sjua med denna låt. Inte låten i sig, för den är ju strålande, men med det framträdandet. Eller rättare sagt den magnifika utstyrseln. Men övriga Europa lär ju knappast höjt på ögonbrynet ens efter att ha bevittnat både ABBA och Herreys. Och så blir folk irriterade på att Kronprinsessan valde att bära utländska designer på lysningarna inför bröllopet. Ja, jag säger då det.

Morgondagen kommer även att bjuda på stormöte med Lars Ohly i stan. Valstugorna börjar sakta men säkert att öppnas runt om i stan och dagen till ära fick jag både flyers från Vänsterpartiet och Sossarna plus att sambon fick från Moderaterna. Där har de, enligt mig, gjort sig skyldiga till en anmälan då de snott broschen "Rör inte min kompis" och satt dit "statsminister" istället för "kompis". Sambon åtgärdade dock detta snabbt genom att krafsa bort ordet "inte" med en kniv när vi satt och väntade på maten på den lokala pizzerian.

Annars finns det inte mycket att bjuda på. Jag är som en boll i ett flipperspel, som Casper skulle sagt. Men, kontentan av det hela är att, som Lasse Berghagen skulle uttryck sig:

där ute väntar livet
dukat som ett
smörgåsbord

-Over & out.

Artonde augusti - dag sjutton

Tjing. Jag känner mig lättad och förbannad på samma gång. Efter att ha gått på intervju där det enda dom frågar mig är om jag planerar att bli gravid snart, säger att man inte får bli sjuk och inte ha varken lunch- eller vanlig rast, kan man ju tro att de bara hade en dålig dag. Eller hon. Inte de. De flesta var trevliga men då cheferna förminskar sina anställda och utan undantag även praktikanterna (som jag faktiskt var idag, för det stod det på min namnskylt) så börjar man undra om de verkligen tjänar så dåligt så att de känner att de behöver hävda sig för att man ska ha respekt för dom.

Överchefen, typ, som jag inte träffat, inte blivit presenterad för, eller som jag inte vet vad han heter, kommer in och tänker boka något i sitt namn. Jag förstår naturligtvis att karln jobbar på stället, men spelar med när han säger:

"Kan du se om jag bokat något?"

varpå jag svarar glatt: "Hm. Nej jag tror inte jag kan det. Det har jag inte lärt mig ännu."

Han tittar på min namnskylt och säger: "Jaha du är ny. Jag är din chef."

Jag svarar: "Ja, vad trevligt"

Han säger: "Kan du kolla om jag är inbokad?"

Jag säger: "Jag kan testa. Vilket namn?"

Han säger spydigt: " (Namnet är fingerat om det inte framgår klart och tydligt) Tomas Ching."

Jag frågar glatt: "Stavar du det med 'Ch' eller 'Tj'"? (Alltså Ching eller Tjing)

Han säger ännu spydigare: "Ching med 'Ch'. Ching som i din chef Tomas Ching!"

Jag tittar på skärmen och undrar om karln menar allvar men svarar till slut: "Nej, hörru du, jag får inte fram något här, du får nog vänta till min kollega är ledig så kan hon kolla upp det åt dig."

Karln svarar: "Äh, det behövs inte. Jag skulle bara kolla. Jag kommer tillbaka sen."

Jag tänker tyst: "Jippie."

Det är inte slut här, mina vänner. Efter ca 60 minuter, eller 360 minuter, (vem räknar?) kommer karln ner för trappan och just då kommer min andra chef ut till mig (intervjumänniskan som var så intresserad av mig att man kunnat tro att hon var barnmorska) och säger:

"Det där är Tomas Ching. Han är överchef. Han ska du boka in nu. Tryck -hit-dit-hit-dit-hit-dit- (trycker massa på skärmen så att jag totalt virrar bort mig)". Sen tar hon bort allt och lämnar skärmen tom åt mig.

Då kommer tjejen jag gick med idag för att lära mig och säger till mig vilken knapp jag ska trycka på och sen att jag ska skriva in överchefens namn och trycka på enter. Sagt och gjort, skriver jag in "Ching" och ska precis trycka på enter när hon säger:

"Nej, han stavar 'Tjing'".

Jag, som vid det här laget vet att människan inte stavar sitt efternamn så, skriver dock det som min kollega ville, varpå jordmorschefen (jordmor = barnmorska på danska, inlärt vid mitt tv-tittande på Unga Mödrar - Danish people in pain) kommer ut och säger högt och ljudligt:

"Han stavar 'Ching'! Det kan man ju tycka att du inte skulle kunna veta, men du kunde ju faktiskt ha frågat hur han stavar sitt namn!"

Jag deletar min felaktiga inskrivning och under båda chefernas betraktande får jag skriva in det korrekta namnet samt be om ursäkt att jag skrivit fel.

När jag kom hem, mejlade jag arbetsplatsen och sa att jag inte tycker att jag passar in hos dem och att tempot var för högt för mig. Detta trots att jag lärde mig stora delar av deras datasystem samt var otroligt vänlig mot gäster. Men men. Deras förlust då. Antar att det lär finnas andra arbetsplatser där cheferna inte är vidriga. Hoppas jag. Eller?

Ska ju faktiskt på massmötet på torsdag nästa vecka om facebookandet. Låter intressant tycker jag. Kan nog vara något mycket suspekt, men ändå.

Just nu och sedan igår har det spöregnat här och man blir både trött och pigg på samma gång. Trött när man tittar ut på vädret, men pigg när man sitter vid datorn eller tittar på teve. Speciellt när man tittar på Saltkråkan som vi börjat gjort här hemma. Det är en strålande serie som alla barn och vuxna borde se om de inte har gjort det. Har de gjort det ska de se den igen. Så som en tribute till Saltkråkan avslutar jag nu min dassiga dag med ett passande citat från farbror Melker Melkersson (gör det dock i en pigg färg, något som inte direkt är det första man tänker på när man tänker på Melker):

Denna dagen - ett liv

-Over & out.

Sjuttonde augusti - dag sexton

Har just gjort matlåda till i morgon bestående av sallat, gurka, tomat och fusilipasta. Ska nog lägga dit några bitar kyckling i morgon också. Däremot vet jag inte om jag har någon riktig lunch, antagligen inte då de sa att "man får äta kall mat. När det finns tid. Det gör det oftast inte." Hur som helst tar jag väl med mig det ändå.

Fick svar från min handledare igår om vad som händer om inte det här jobbet passar mig. Min jobbcoach trodde att jag kunde bli avstängd från UGAn och utslängd från Ams whatsoever, men min handledare mejlade och var (märkligt nog) mycket trevlig och sa att om jag känner att det inte är en arbetsplats som jag passar på eller att jag inte är kvalificerad nog, är det bara att tacka för möjligheten och gå.

Jag sökte även ett jobb igår kväll som egentligen inte berättade vad tjänsten gick ut på. Man skulle dock vara intresserad av Facebook, bloggar och sociala medier. Det låter ju lovande. Hur som helst fick jag ett massmejl i morse från arbetsgivaren som kallade till stormöte på Ams nästa torsdag för mer information. Nästa vecka blir en hektisk vecka i mitt arbetslösa liv. Måndag: Cochmöte. Onsdag: UGA-möte. Torsdag: Jobbmöte. Undrar om man snart är kvalificerad till passerkort på Ams efter det.

Nu ska jag strax gå och lägga mig då jag ska ställa klockan på 05.30. Ska bara titta på ett avsnitt Little Britain innan man knoppar in.

Update kommer förmodligen imorgon. Lycka till då. Tack. Thank you. Grazie. Gracias. Danke. Спасибо!

-Over & out.

Femtonde augusti - dag fjorton

Det är söndag. Den ständiga jobbångestdagen. För de som har jobb. Just den här veckan kommer jag ha söndag-måndag-tisdagångestdagar då jag ska prov-jobba på onsdag-torsdag. Med tanke på välkomnandet och all mysko information jag fick förra veckan, måste jag ärligt säga att det känns sådär. Men jag har tänk som så: jag går dit, känner in, går hem. For two days. Kanske är det bra, kanske är det mindre bra. Hur som helst är det ju kanske ett bevis på att mitt CV och personliga brev inte är totally crappy. Och man ska inte ta ett jobb som känns helt åt helvete.

Jag har fortfarande inte hört av mig till ställena jag var till för en månad sedan och lämnade in intresseanmälan. Tänkte nog göra det i morgon kanske, eller åtminstone i veckan, så får man lite mer information från dem också.

Helgen har varit fabulös och spenderats i skogarna kring de blå bergen. En tur (den årliga och även enda) till en grannby med tillhörande ö blev det igår också. Mycket trevligt, som alltid. Jag tänkte lyxa till det och köpte en alkoholfri drink som även den (som helgen) var fabulös. När jag nästa gång bara beställde en "Pepsi, tack" skrattade bartendern åt mig. Hm. Märkligt. Jag sa till honom "Det var väl skönt, då slipper du ju till och med blanda i ordning nåt".

Morgondagen vet jag inte hur den ska spenderas. Söka runt lite på Ams.se, mejla coachen om provjobbandet och sen försöka att inte få ont i magen.

Nu är klockan elva och jag funderar starkt på att rensa upp här på skrivbordet, packa upp väskan och sen gå och knyta mig. Roligare än så här blir det nog inte.

Muy divertido, sí claro, siempre!* Ну, добрый вечер!**

-Over & out.

* /mujj divertido, si klaro, sijempre/ Mycket roligt, javisst, alltid!

** /no, dååbreij veecher/ Nåja, god kväll!

Elfte augusti - dag tio

Gick upp tidigt, gick iväg till intervjun, fick inte en enda fråga om mig själv men detta kompenserades med en massa klagoprat över arbetsplatsen och dess arbetsuppgifter. Det visar sig att jobbet jag var intressant för är extra vid behov, och då nattetid (mellan 22 och 07). Känns sådär. Med tanke på att jag inte hade en aning om vad jag hade att vänta imorse kändes det som en smärre chock när de ville att jag skulle höra med Ams om hur det funkar med ersättning och liknande om jag skulle få extrajobb, och sedan komma tillbaka och ge besked. Jag gick hem, bröt ihop och undrade hur fan jag skulle göra. Efter råd från sambo samt föräldrar gick jag dit igen och sa som det var: "Jag har aldrig gjort något liknande och jag vet inte om jag passar, men jag skulle vilja testa." De bokade in mig att gå med en anställd och prova på onsdag och torsdag nästa vecka. Sedan vet jag inte vad som händer. Är det menat att jag ska säga om jag vill fortsätta då eller är jag tvungen att fortsätta längre innan jag säger något, eller blir de sura om jag fortsätter längre och sen säger att det inte verkar passa mig? Я не знаю*, skulle jag helt klart vilja påstå.

Det roliga i kråksången är också att vid mitt besök hos Ams berättar de att jag får extrajobba samtidigt som jag uppbär ersättning från UGAn. Problemet är att om jag jobbar över 8 timmar mellan 8-17 på en vecka så dras det av från ersättningen. However, kan jag jobba hur mycket jag vill efter klockan 17.00 fram till kl 08.00 utan avdrag. Även helger. Det är ju bra. Med detta inte sagt att arbetet och arbetsplatsen passar mig, men jag ska ge det en chans nästa vecka.

Jag tror inte jag skulle varit så skeptisk om inte intervjuarna hade lagt fram allt så himla krasst! Allt var dåligt, svårt och jobbigt kändes det som om de sa. Hm. Ja, hur som haver så får vi se. Ska försöka att inte tänka på det fram till tisdag så jag måste ta fram passande outfit för jobbet. Får dock låna vissa klädesplagg.

Imorgon börjar den så kallade Sommaryran här i Gävle, men denna gång i Stenebergsparken på Brynäs. Förmodligen kommer inte alla stånd och marknadsgubbar förrän på lördag, som det var förra året uppe vid Läkerol (då det var typ 3 godisstånd och ett som sålde köksluckor där de första dagarna). Vi ska i alla fall göra ett försök och gå dit. By the way, vem fan går på marknad och köper köksluckor? Jag har liksom aldrig känt, när jag går där med min sockervadd, att "Nu skulle det vara gött med en kökslucka. Näe, attans! Jag är osäker på måtten. Jag tar en varma chips istället då."

En rolig, men även förödmjukande, händelse är att jag ägnat en stor del av kvällen att spela Wii-spelet av "Are you smarter than a 5th grader?". Slutsats: Nej. Men vafan är det för jäkla frågor egentligen?! "How many variations are there in the minor scale?" (2nd grade question) och "Where is the I before the E except before one of these letters?" (1st grade question) Man ba: Eh? På A svarar jag B och på C vet jag inte. Får jag välja 50/50 eller ringa en vän? Nej, det fick jag inte. Däremot fick jag fuska och kopiera min femteklassares svar. Och tror ni inte på fan att ungjä*** svarade fel! Så tvingas man stå där med skammen och säga "I am without a shadow of a doubt not smarter than a fifth grader". Humiliating, I say. Det spelet rekommenderas inte. Hrm.

Såg nyss på nyheterna att en liten flicka uppe i norra Sverige har skrivit ett brev till regeringen och undrar varför hennes bröder får spela våldsamma datorspel med 18-gräns fast de är yngre än så och inte få några påföljder. Hon fick till svar att det inte fanns någon lag utan mer rekommendationer. Hon blev nöjd med svaret, men skulle föra ärendet vidare till högre instans för att få igenom en lag. Hon är ju underbar! Fler av henne och det skulle inte finnas krig i världen. (Förmodligen skullle hon inte heller ha några bröder, men det är ju en annan femma).

Ну, я устал и иду спать**. Buenas noches, my fellows.

-Over & out.

*/Ja ne znajjo/ = Jag vet inte.

** /No, ja ustal i ido spat(s)/ = Nåja, jag är trött och går och lägger mig.

Tionde augusti - dag nio

Jahapp. Har utvecklat någon form av allergisk reaktion i samband (förmodligen) med penicillinet jag äter för förkylningen. Plus att jag tydligen rivit mig tre gånger i pannan. Snyggt. Speciellt snyggt med tanke på att det ringde en potentiell arbetsgivare/praktikplats imorse och vill träffa mig imorgon bitti. Det är bara att hoppas på att allergiska reaktionen kan re-aktionera sig någon annanstans just imorgon, eller åtminstone inte sprida sig. Kul. Inte.

Var idag, med anledning av ovan sagda telefonsamtal, till UngAms som jag kallar det. Det är alltså Arbetsförmedlingen men som inriktar sig på ungdomar under 25. Dit får man gå på öppet hus mellan 13-16 på tisdagar. Jag cyklade dit och frågade om praktiken och hur det funkar om man jobbar helger och dylikt (fråga 1). Frågade också om det finns några bestämmelser om att man ska ha vissa timmar i veckan undanlagda (borta från arbetsplatsen, det vill säga) för att ägna sig åt jobbsökeri. Mannen svarar följande:

Fråga 1: Hm. Jaa. Njaa. Helger.. Det måste vi ta beslut på i så fall.

Fråga 2: Nej, sånt finns det inte för det här.

Eftersom han verkar lite sullig drar jag en Berghagen på honom och tar cykeln och sticker vidare till vanliga Ams. Där ställer jag samma frågor till en kvinna. Kvinnan svarar följande:

Fråga 1: Nej, du ska inte jobba helger.

Fråga 2: Nej, när du har praktik är du ju fortfarande 100% arbetssökande och du måste söka jobb samtidigt.

Blir därefter slussad vidare till nästa kvinna, som säges ska kunna svara på fler frågor om praktik. Smart som jag är, efter två olika svar från två olika människor, frågar jag samma saker. La mujer numero dos, svarar följande:

Fråga 1: Helger är OK. Men om du jobbar en helgdag måste du vara ledig en vardag. Du får bara jobba 5 dagar i veckan.

Fråga 2: Ja. Här står (plockar fram ett papper med överskriften "Praktik") att 4 timmar i veckan ska ägnas åt jobbsökeri utanför praktikplatsen.

Är detta inte härligt? Jag har tre olika svar att välja bland. Jag tror jag hoppas att arbetsplatsen imorgon inte frågar något om dessa frågor. Om de nu mot förmodan skulle göra det, har jag några alternativ på lut:

Alternativ ein: Säga som det är att Ams-trams är sulliga och knappt vet själv var de jobbar, än mindre vilka regler som gäller vid praktik

Alternativ zwei: Ljuga ihop ett eget förslag som jag tycker låter bra i mina öron.

Alternativ drei: Titta oförstående, säga "Yo no comprendo" och dra en Berghagen på dom.

Ikväll blir det att förbereda sig inför morgondagen samt njuta av säsongens sista Allsång på Skansen.

-Over & out.

Nionde augusti - dag åtta

Efter att ha gått upp 7.45 för att duscha, och göra mig i ordning inför att gå och lämna CV och presentera mig på ett nytt ställe i stan innan coachmötet, upptäcker jag att det spöregnar ute och jag blir på dåligt humör. Går och lägger mig igen och går upp 8.30 istället och struntar i CV-lämnandet, for now. Tar med mig min snygga väska och ett glatt humör mot Ams, där det som vanligt står en folkhop utanför eftersom de inte öppnar förrän 10. Förstår inte varför de bokar in möten prick 10 när de aldrig öppnar i tid!

Blir hämtad ute i regnet av den människa jag träffade förra gången, för min coach är tydligen sjuk. Vem fan är inte det? sa jag. Eller tänkte jag. Vi går sen igenom vad jag sökt för jobb och denna konversation spelas upp:

Hon säger, som vanligt: ”Du borde fundera på det här med handels. Det går ju aldrig att få ett heltidsjobb inom handels. Och det kanske funkar ett tag, men jag tycker du borde börja fundera på vad du vill göra."

Jag svarar, som vanligt: ”Jag söker inte bara handelsjobb. Jag söker allt.”

Hon svarar, som vanligt: ”Ja, jag misstror dig inte. Det är bara det att man får inte underskatta sig själv och strunta i att söka jobb bara för att man inte uppfyller alla kriterier.”

Jag tänker, som vanligt: ”Nej, det är möjligt, men jag kan ju heller inte ansöka om att bli hjärnkirurg på Sahlgrenska.”

Vi kom överens om att min riktiga coach ska boka in ett möte om några veckor så ska vi fortsätta med vad vi nu skulle gjort den här dagen då istället. Jag fick också veta att min coachperiod inte är slut i och med denna period av 3 månader, då jag får 6 månader coachning till, när jag går in i UGAn, av en extern coach. Det låter bra tycker jag. Jag ska ringa runt till flera och höra hur gärna de vill coacha mig. Tänker inte välja första bästa inte.

Stand-in-coachen tyckte även att jag skulle gå ner på nedervåningen (markplan i och för sig för de som går på gatan utanför, men nedervåning för mig som satt i en liten skubb på våning 2) och söka alla praktikplatser jag hittade på väggen. Detta kan ju låta som en rolig kalaslek i stil med ”Sätt svansen på åsnan” eller ”Slå sönder piñatan!”, men det är helt enkelt så dassigt som det låter: Det sitter lappar uppsatta längs en vägg med en stor lapp som säger ”PRAKTIKPLATSER”. Inspirerade. De har ju i alla fall valt blått papper - gotta give ’em credit for that.

Jag tackade för mig och drog en Berghagen på henne - tog cykeln och stack.

De senaste timmarna har vi haft filmdag och tittat på Peter Jackson’s ”The Lovely Bones” eller ”Flickan från Ovan” som den heter på svenska. Den var bra fram till att Jackson förstör slutet. Eller Jackson och Jackson, den var ju baserad på en roman så det är väl författaren som ska ha spö.

Ringde nyss till det nya stället i stan och frågade om det gick för sig att komma förbi med ett CV, vilket det gjorde, så ska springa dit as soon as vattenkokare är avkalkad. Eller kalkinpoistoaine som det heter på finska. Jojomän. Man är ju som ett uppslagsverk.

Resten av dagen kommer nog spenderas framför teven, har jag en stark känsla av. Men det är ett korrekt beteende om man redan varit på Ams, sökt jobb personligen, kalkat av vattenkokaren och fortfarande har ont i halsen. Inte för att jag trodde att avkalkningen skulle hjälpa mot halsont, men you know what I mean. Ikväll är det sista delen av SVT:s underbara, gamla serie ”Pusselbitar”. Den är strålande pinsam på ett härligt svenskt vis. Sen fortsätter tablån med en av favoriterna ”Celebrity Rehab with Dr. Drew”. Har man ingen riktig spänning i livet är detta gott nog.

Justja, fick brev från Ams idag:

Meddelande om nekad anvisning

Motivering: Arbetssökande under 25 år kan beviljas arbetsmarknadsutbildning endast om de är inskrivna i jobb- o. Utvecklingsgarantin för ungdomar. Du är inte inskriven i jobb- o. Utvecklingsgarantin.

Är det inte underbart hur de uttrycker sig. Så otroligt personligt och fint. Dock tycker jag att interpunktionen här är slightly better än i det förra brevet. Vart är världen på väg?

-Over & out.

Åttonde augusti - dag sju

Regntunga skyar utanför fönstret. Tror jag. Jag är inte säker eftersom persienner är nere. Jag gjorde slag i saken och klev inte upp förrän 13.45 idag. Om någon undrar varför kan man alltid som arbetslös, svara "Varför inte?". Har du något bättre förslag - nej, jag trodde väl det.

Resten av dagen känns som om den kommer spenderas framför teven med Little Britain, Pippi Långstrump eller möjligen Depp-filmen "Benny & Joon". Johnny alltså, inte en ledsam film.

Vaknade dock vid 12.00 då jag fick ett sms. Yes, tänker man ju. "Vi vill påminna dig om din nästa kontakt med Arbetsförmedlingen imorgon". Men mitt i inspirationens epicentrum kom ett par limerickar till mig. Jag tänkte vara så vänlig och bjussa på en av dem här. Håll till godo.

En arbetslös jänta i landets mitt

gick ofta till Ams - både tätt som titt.

Men hjälp fick hon sällan

hon gått rakt i fällan

och tycker att livet är shit.

Jo, jo. Har nog en fallenhet för det där med limerickar. Kanske man kan ha det i CV:t mitt emellan "Snygg väska" och "Fin handstil"?

Så, apropå morgondagens coachmöte. Eftersom jag har legat däckad i förkylning den senaste veckan har jag inte förberett mig alls. Mejlade i och för sig och sa att jag inte ville ha någon simulerad intervju, så förhoppningsvis har hon väl fått det meddelandet. Jag ska försöka berätta för henne att jag inte tycker att dessa möten ger mig något. Men hur tusan säger man det på ett snällt sätt? Hon är ju inte rakt igenom elak, hon är ju bara oerfaren och nervös. Hur som helst så är det jag som förlorar på att ingenting händer. När jag om några veckor går in i UGAn, kommer de säga. "Vi kan erbjuda er en jobbcoach!" men sedan vända sig till mig och säga: "I alla fall er som inte har slösat bort era tre månaders jobbcoacheri redan.". Kul jul.

En god nyhet är att genom att läsa dagsnyheterna på internet kan man faktiskt hitta lite förslag på jobbställen. Såg igår att ett pensionat öppnat för en månad sen, ca 50 meter från mitt sovrumsfönster. Dit ska jag och vara trevlig imorgon bitti innan coachmötet. Funderade på att gå dit redan idag, men min sinnesstämning känns inte på topp. Just nu känns det som om en stor pizza eller kycklingfilé med tzatziki skulle sitta fint. Varför blir man så hungrig när det är dåligt väder ute? Det är en sån här dag som man inte ska läsa Janet Evanovichs Stephanie Plum-novels för där käkar hon bara munkar och pizza och dricker bärs hela dagarna i ända.

Då antar jag att jag gjorde rätt som köpte två av Dave Pelzers böcker (Pojken som..) igår på Erikshjälpen. Har en känsla av att det inte är så mycket mys och god mat i dom.

Nu ska jag koncentrera mig på något syprogram som går på 3an. Typ Project Runway fast med en av tjejerna från Destiny's Child, I believe. Funkar att titta på när man inte har något annat för sig, utan bara sitter och väntar på att drömjobbet ska ringa.

Apropå det! Här kommer en till limerick, inspirerad av morgondagens möte.

En flicka från mitten av Sweden

hon hade nu slut på skoltiden.

Hennes dar slutat glänst

hon får ingen tjänst

och med Ams nu hon får ta upp striden.

Tack och bock. Jag skulle vilja tacka Gud. Autografer skrives där borta.

-Over & out.

Sjätte augusti - dag fem

Trots en segdragen förkylning som håller sitt fast järngrepp om mig blev dagen way better than I ever would have imagined. Imorse trixade vi det sista med vår lampa som vi gjort. Det är en så kallad Random Light som kostar ca 4000:- om man köper den i affär. Vi gjorde en egen som blev kanonbra, enligt oss. Tyvärr funkade inte lågenergilampan som vi köpte i tisdags på IKEA så vi fick ta den andra så länge och så får vi väl reklamera den ena. Typiskt.

Efter lunch gick vi till Arbetsförmedlingen för att kolla in alla härliga erbjudanden om lärlingsplatser och praktik. Sökte en praktikplats på en Antikaffär här i stan och tog mejladressen till en klädbutik. Det märkliga är att man inte får praktisera inom varken handel eller restaurang under sommaren, men tydligen får de börja ta in praktikanter direkt i september. Men men. Ge mig praktik så håller jag käften. En rolig anekdot från Ams idag var att en man (ca 50) stod och kommenterade att han skulle få en handläggare.

Han: "Min förra handläggare tyckte att jag skulle gå tillbaka till mitt förra jobb. Ett svetsjobb. Jag fick ju sparken därifrån. Jag är funktionshindrad".

Ams: "Man kan inte säga att man är funktionshindrad så."

Han: "Va? Men jag fick ju sluta!"

Ams: "Man kan inte säga att man är funktionshindrad bara för att man får sparken!"

Han: "Men jag fick ju sparken för att jag inte kunde jobba där längre. För att jag är skadad."

Ams: "Jaha. Du fick sluta för att du är skadad. Men man kan inte säga att du är funktionshindrad bara för att du inte har ett jobb."

Han: "Men jag är 50 år. Jag förstår väl att jag inte automatiskt räknas som funktionshindrad när jag får sparken bara."

Det är så skönt att man vet att de människor man lämnar sig liv till är potentiella MENSA-medlemmar.

Apropå gröt har jag idag också inhandlat den första julklappen. Splendid! Imorgon blir det förmodligen flera. Det gäller att vara ute i tid. Det känns bra.

Jag har blivit inspirerad av mitt nya favoritprogram som går på morgonen på Discovery: Cash Cab. En lite läskigt trevlig och suspekt man i ljusblå skjorta och stålbågar åker runt i en till synes vanlig taxi i England och så fort någon satt sig och sagt var de ska tänds en helt julgransbelysning i baksätet och han förklarar "Du behöver inte betala. Du får massa pengar av mig. Svara på några frågor bara". Eh. Right, det låter ju troligt, säger vissa och stiger ur. Andra sitter kvar och svarar på frågor om ditten och datten och kan vinna 1600 pund om de har tur plus att de får åka gratis dit de skulle. Svarar de fel tre gånger blir de dock avslängda och får gå hela vägen. Inte lika roligt kanske. Som sagt, jag har blivit inspirerad av detta underbara program. Hur då, kan man fråga sig? Jo, jag promenerar gata upp och gata ner här i stan och bara väntar på att denna blåskjortiga, glasögonprydde gentleman ska dyka upp och erbjuda mig skjuts.

Apropå det ovan skrivna. Läste just att Sverige har det näst högsta antalet våldtäkter i världen. I VÄRLDEN. Bara Lesotho var värre. Vad kan man då dra för slutsatser av detta?

Slutsats 1:

Det är förjävlig. Fy fan säger jag. Det finns inte ens ord att beskriva hur sjukt äckligt och förjävligt det är.

Slutsats 2:

Antalet våldtäkter är kanske inte fler än någon annanstans, men fler våldtäkter anmäls i Sverige än i andra länder då man vet att dessa har en större chans att klaras upp.

Slutsats 3:

Även om slutsats 2 är korrekt, ta det säkra före det osäkra och beställ inte semesterresan till Lesotho.

Slutsats 4: Med tanke på att Sverige ligger tvåa på listan bör man kanske inte heller beställa semesterresan till Sverige. Frågan är bara vart fan man ska åka?

-Over & out.