Känner mig lite stressad. Jobbade till halv tre, hem, gick promenad, hem, åt mat, hade lektion, pluggade, Desperate Housewives, och nu sitter jag här. Måste skriva ut femton CVn eller så, för att gå runt och leta jobb imorgon. Tar nog och stannar till tre eller så imorgon på jobbet och går hem då och fixar i ordning innan jag går ner på stan. Så slipper man traska direkt ut till butikerna efter jobbet, sunkig och dan.
Idag blev jag förbannad också. Mitt före lunchen. Idiotiskt. Då åt jag ju jättefort i rena ilskan och fick ont i magen. Jävla skit. Här jobbar vi häcken av oss för ingen lön alls och så får man inte ens ett jävla tack. Vissa människor borde få en smäll. Usch. Som tur är finns det vissa som är väldigt tacksamma och måna om att vi ska trivas och säger att vi gör ett bra jobb. Tyvärr är ju de alldeles för få och de säger fina saker alldeles för sällan. Men men. Nya tag imorgon.
Det var ju lite komiskt förra veckan när vi satt och pratade med de anställda och de frågade hur mycket vi får i "lön" och jag och ena tjejen sa att vi får 135 kronor om dagen. Dom höll ju på att ramla av stolarna. Så skulle de komma på något positivt med att vi åtminstone är där på plats. Den ena fattade inte hur vi kunde uppbringa ens lusten att gå upp om morgonen och gå till jobbet. En annan sa att det ju var för att vi inte ska hamna hos Kronofogden i slutändan. Den tredje, och bästa, säger då: Ja, men det positiva är väl ändå att: om ni skulle hamna här, kan vi inte ta något av er för 2700 i månaden är för lite pengar.
Fatta! Man får för lite betalt för att ens fogden skulle kunna göra utmätning. Ja, vad har man annars? De får väl ta intellektet då, för det är väl det enda som är värt något. Höhö. Kul man är.
Läste just att existensminimum verkar ligga på 3680/månad. Ca tusen spänn mer än vad jag får. Intressant. Då kan man egentligen skita i att dyka upp på möten eller höra av sig vid bestämda tider, för jag existerar ju knappt. Jag är så litet existerande så att jag inte ens behöver ett existensminimum. Ska man skratta eller gråta liksom? Ja, det är härligt med Sverige. Sen anställer Ams en jävla hög med jobbcoacher som de nu ska sparka. Vad fan. Hur mycket pengar har inte de där pajasarna gått runt och fikat upp under sina veckor på Ams? Ta dom pengarna och plussa på, på min ersättning istället tycker jag. Det ger ju mig mer motivation än att gå hos en coach i alla fall. Ge mig ett par tusenlappar till så nog fan kan jag gå upp sju varje morgon och hitta motivation att göra ett arbete som är gratis för arbetsplatsen och som ger mig magsår. Varsågod. Men 135 kronor om dan. Respektlöst, is the word.
Nu är det dax att göra i ordning alla grejer inför morgondagen och sen ta och kojsa! Hinner kanske läsa lite i min bok också som jag läser nu; Emma Hambergs Brunstkalendern. Har läst böcker av henne förut och gillat dem, men har inte riktigt kommit in i den här ännu. Men får testa lite till. Sen har jag en till Kajsa Ingemarsson lånad på Bibblan. Jag ger Hamberg en vecka till, annars får jag ta in Ingemarsson som b-plan.
Och efter en pratstund med systern via Skype kom vi fram till att: Man hittar alltid rätt kapitel igen, i livets bok.
Samtalet avslutades med: Ja, tänk om man fick en femhundring varje gång man var poetisk.. Då jävlar skulle man kunna dra sig tillbaka nu.
-Over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar