Da-da-da-daaa. Da-da-da-daaa. (Detta ska ej nynnas som brudmarsch, utan som en sån där jingel man hör innan nåt spännande händer) Känn spänningen. Den tvåhundrade dagen. Oh jolly. Eller inte.
Gick upp tidigt och sotd redan vid Ams stängda portar fem över halv tio. De öppnar alltså tio. Vi var två hyfsat normala arbetslösa som stod och frös. Dörrarna mellan -10 grader och det lilla väntrummet innanför gick nämligen inte ihop. Great. Sedan fylldes det lilla 1,5 x 1,5 meters (tom)rummet med andra suspekta människor. Klockan prick tio (tro aldrig att de släpper in oss tidigare ens om vi fryser ihjäl) så sprang vi in. De där människorna med administrativ assistent jobbet var inte där. Jolly. Fick lämna mitt CV och en presentation till en Ams:are. Sökte sen ett till administrativ assistent jobb. Hoppas på det. Var hos en hyresvärd som vi faktiskt haft. Vilket kanske inte är så svårt att klura ut i och med att det finns en hyresvärd i hela Skutan i princip. Hur som helst, så sökte jag det. Och hoppas att de kommer ihåg mig från när vi bodde där. var lite sugen att byta efternamn och låtsas att jag var gift, för de gillade sambon så himla mycket, de där på kontoret. Ändå var vi bara där och köpte busskort en gång i månaden. Hm. Men han måste alltså ge sken av att vara en hygglig prick. Inte för att han inte är det. Det är han verkligen. Tyvärr så skrev jag mitt nuvarande efternamn (inte för att jag haft några andra, förutom när jag föddes förstås) så mina chanser är nog minimala. But anyway.
Gick sen till Ung-Ams och frågade hur vi går vidare med patiens-coachen. De hade tydligen fått in flera klagomål och "hade Jobbgiganten under lupp". Spännande. Fick i alla fall byta till en ny coach. Jippie. Valde Uniflex, så får vi se vad de har att erbjuda.
Sambons nävarorapport från i 11:e kom tillbaka i posten idag. Eftersom Ams-gubben ändrat datum stämde ju inte sambons underskrift. Jippie. Får han lägga ut 6 spänn och skicka tillbaka pappret med en ny underskrift och nytt datum. Herreminje.
Annars är det inte mycket nytt under solen, efter tvåhundra dagar. Kom just hem (klockan är 22.56 central Gävle time) från bio 7:an här i stan. Lite udda filmer som man bara betalar 60 spänn för. Vi gick och såg Sound of Noise. Splendid. Fantastiskt bra. Så har jag tiggt till mig en affisch också som jag ska hämta imorgon. Hehe. Kanske får den pryda vår köksvägg som just nu stirrar sterilt vit på en varje gång man rostar bröd. Inte bara när man rostar bröd alltså, men ni get the picture. Hur som haver, gå och se den om den kommer till en bio nära er. Annars får ni väl bege er till en bio helt enkelt. Hur jävla svårt kan det vara?
Om en vecka är det Oscars. Spännande. Vi var uppe och vakade förra året. Tyvärr hade vi inte tänkt så långt att vi kanske skulle bli hungriga där vid halv fem snåret, utan bara inhandlat nachoschips, salsa och gräddfil som vi redan ätit upp under tiden alla paraderade in på röda mattan. I år vet jag inte hur det blir i och med att sambon jobbar. Jag vill gärna vara uppe men det blir ju lite segt för honom att lägga sig vid sju om han ändå ska upp då. Vi får väl se. Det är alltid speciellt att sitta uppe hela natten och se allt! Speciellt, hostar ni, sinnesjukt is more like it.
Nu ska jag bege mig till soffan (den ligger bara fem centimeter söder om mitt skrivbord så det är ingen lång resväg) och kanske spela ett par banor Mario Kart. Det har blivit vår godnattvisa den här veckan. Inget slår att ligga sist och få ett blått skal och bara skjuta iväg mot Toad-jäveln som alltid ska envisas med att komma först. Jag kan komma sist, inga problem. Bara inte Toad kommer etta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar