måndag 25 oktober 2010

Tjugofemte oktober - dag åttiofem

Ny vecka. Helgen har varit den bästa på länge. Har myst med bäbis och träffat bästaste vännen. Ätit gott och sovit ut. Härligt med andra ord. Imorse var jag sjukt trött men det försvinner så fort jag kommer upp vilket är skönt. Idag var jag på jobbet tjugo över sju redan. En av tjejerna som också har praktik där fick jobb idag. Eller lärlingsplats. Som redovisningsekonom. Hon sökte platsen i fredags och de ringde idag och hon fick komma på intervju. Sen ringde de efter fem minuter och sa att hon fick platsen. Jag sökte också lärlingsplats hos dem fast i receptionen men antar att det inte bara är jag som sökt så det blir nog inget. Men men. Sökt har jag i alla fall.

Var till läkarn idag, fick antibiotika till min hy. Trevligt. Dock visade det sig att jag inte får äta någonting med kalcium, järn, mineraler eller någon sorts mjölkprodukter i samband med tabletterna som ska tas fyra stycken per dag. Tre timmar måste det gå emellan om jag ätit eller druckit något med mjölk i. Läbbigt. Vad händer annars liksom? Växer det ut nya mjölktänder? Kommer tandfen och trakasserar mig? Hur som helst, trevligt med att jag äntligen kanske kan få lite hjälp. Läkarn var också mycket trevlig, trots att hon har ett namn som förmodligen ingen döpts till sedan mitten på 1800-talet (nämner inga namn, men kan köra lite cheerleading-stuk på det så blir det inte lika uppenbart: E-to the-L- to the-N-to the A). Hon såg dock yngre ut än så. Men är man läkare kan man säkert smussla med sig formaldehyd hem och konservera sig själv på kvällarna. Tänk vad praktiskt. Kanske man skulle testat. Med en fader som var kemilärare borde man kunnat påbörja den behandlingen redan som femåring. Då kanske jag bara skulle se ut som tolv idag. Tyvärr tog han inte med sådana starka grejer hem. Men det var praktiskt när man ville testa på att låta som smurfarna när man hade något barnkalas. Helium i alla ära, men lite botox hade kanske hjälpt mer i den här världen där de börjat retuschera skolfotona på småbarn till och med. Sicko, I say.

Har gjort ryskan inför imorgon och ska nu snart titta på veckans Top Model samt Ullared. Nice. Ska jobba lite längre imorgon och på onsdag så kan jag gå hem nån timme tidigare på torsdag och baka. Måste baka en ny ranson glö'hoppor. I helgen är det Halloween också. En mycket uppskattad amerikansk högtid i vårt lilla hem. Tända ljus, upp med fejk-spindelväven och fejk-spindlarna i dörröppningarna och sedan massa godis och mys. Och så klart titta på så många av Halloween-filmerna man hinner med. Ska också försöka baka muffins eller något i helgen. Det är gott. Eller det verkar gott. Jag har aldrig liksom lyckats baka muffins successfully. Försöker också boka in en lunch/fika med min gamla kollega eftersom vi inte setts på typ ett år. Eller jo vi ses ju då och då i och med att hon jobbar helger på Clas Ohlsson, men man träffas ju inte på riktigt då. Man vill ju träffas och skvallra och så. Prata skit om folk och sådär. Höhö.

Fick brev från Ams i fredags om att jag ska vara på Kronofogdemyndigheten. Nähä, är det sant? Snacka om att skövla regnskog i onödan genom att skicka ut sådana onödiga informationslappar. Idag fick jag ett nytt brev om att jag och Ams uppdaterat min handlingsplan. Märkligt tycker jag eftersom de inte sagt ett knyst om någon uppdatering till mig. Så, korrekt borde vara att de uppdaterat handlingsplanen åt mig. Där stod det att jag är på Stadsbibblan till 12 januari. Suck. Fick mejla och kolla så att min praktikplats ändras på alla ställen för det verkar ju inte gå automatiskt. Verkar också som att jag fått en ny kontaktperson som heter Göran. Happ. Bara rakt av sådär. När jag ville byta från den människa jag haft nu till en annan tjej så var det ju väldigt krångligt och en stor process, men nu helt plötsligt gick det helt smärtfritt att byta till denne Göran utan att jag ens fått veta något. Suspekt. Vem är denne Göran och vem ligger han med för att få sin vilja fram?

Nu blir det Top Model och säsongsavslutning på Ullared! Det är så man gråter lite inombords av att man måste vänta x antal månader innan man får återse vår käre Morgan och Ola-Conny igen. Eh. Jag har inget liv - okej?! Men det har inte de heller, å andra sidan, så vi kanske kompletterar varandra bra. Plus minus noll, kind of.

På återseende!

-Over & out.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar