Sitter framför Livet är en schlager och före dess har vi sett första Indiana Jones. Den var väl sådär tyckte jag. Men Schlagern är ju kanon.
Så. Jag ringde fem gånger till tjejen jag skulle försöka få tag i men hon svarade inte. När klockan var fem i fem så smsade jag till numret och berättade som det var. Ungefär klockan 18 ringde hon tillbaka och sa att det gick bra att jag kontaktar henne på måndag med beskedet. Just nu sitter jag med magsår över hur fan jag ska bära mig åt på måndag. Jag måste gå till bibblan 8.15 och vara där och någon gång försöka smyga till mig en underskrift på närvarorapporten och sedan försöka få till att gå bort till Ams och lämna in nämnda rapport och försöka få tag i människorna som har hand om Lyft-beskedet. Gah.
Man kan fatta att sådant här inte är för mig. Så som Ams-karln sade idag "Det är för kort varsel!". Det är fan mitt motto i livet. Allt om inte meddelas minst två månader i förväg är för kort varsel för mig. Tror de att jag tycker det är skitkul att slussas hit och dit utan besked? Att knappt veta vad man ska göra dagen efter, eller var man ska vara. Jag köper julklapparna klart i september. Med andra ord tycker jag inte om att inte veta på fredagen vad som händer på måndan.
Det blev ingen ryska alls idag. Heller. Jag har ingen ork. Ingen lust. Сейчас, я не нравится изучать русский язык. Not at all. Njet liksom.
-Over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar