Fortfarande är telefonen helt död. Ingen ringer. Hm. Vi håller modet uppe och sitter och fipplar med var sin dator och försöker hålla tankarna på andra håll. Jag poppar Christy Moore på Spotify och repeterar saker till seminariet imorgon. Tråkigt och monotont men behövligt.
Jag ska idag skicka iväg ett mejl till ett ställe som ansvarar för flera branschtidningar, där jag hört att de kan behöva folk som skriver kortare krönikor och liknande. Man kan ju alltid kolla om de är intresserade. Får vi se vad det leder till, om det leder till något.
Ikväll är det Ullared så det ser man ju fram emot. Känns alltid bättre att veta att några har det värre än en själv. Haha. Skämtar bara. Tycker att det programmet är underhållande när man inte har annat att titta på. Och det har vi oftast, som bekant aldrig.
Jag var till hälsocentralen imorse och skulle fråga hur man gör för att få tag i en hudspecialist, men de tycker ju såklart att deras läkare är "allmänspecificerade" och att man ska besöka dem, trots att de fan inte har en aning om det man vill veta och att det ändå slutar med att man får remiss upp till sjukhuset. Hur som helst, så står man där och pratar med receptionisten, och tänker att "Ja, då får jag väl boka tid här då hos min husläkare", men se det går inte att göra där på plats! Icke sa nicke. Jag måste först traska hem och ringa till dem. Ringa till samma kärring som jag just pratat med öga mot öga. What? Det är ju helt bisarrt egentligen. Lika var det i Skutskär, men problemet där var att de hade något fel på sina telefoner en dag så jag försökte ringa i flera timmar och kom aldrig fram. Till slut tog jag mig in till centrum och gick in på hälsocentralen och ville boka tid där. Då svarar de: "Nej, det går inte. Du måste boka via telefon." Men herregud. "Era linjer funkar ju inte", sa jag. "Nej det är möjligt, men du måste ändå ringa för att boka tid, för det kan vi inte göra såhär personligen." . Oj oj oj, säger jag bara. Vad är det för fel på personligt kontakt? Är det så rädda att vi ska smitta dem med digerdöd eller något, så de föredrar att prata med oss på smittskyddslångt avstånd via televerkets telefonledningar. Seriöst.
Känner att jag borde skriva sånger om mina encounters med felaktiga (enligt mig själv) behandlingar. Man skulle kanske bilda ett proggband. Anyhow, här är en av mina nya favoritlåtar:
Moving hearts - Hiroshima Nagasaki Russian Roulette
Deep down inside the bunkers of the concrete and the lead,
Einsteins's disciples working steadily ahead.
Making heavy metal power-plants to fire the city lights,
all you can hear in the underground is the humming through the night.
And the walls of tight security, circle all around,
where they spill out their poison and bury it in the ground.
Holed up in the harbours hidden secretely away,
war-heads and submarines await to make their play.
The military masterminds improve on their design,
the soldiers get all doped and stumble through the lines.
While the spills into the rivers get carried out by the tide,
they call this security, I call it suicide.
-Over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar