Veckan som kommer ska väl inte bli så annorlunda från de veckor som varit utan det blir ryska, söka jobb, Jobbchansen på fredag. Har bara en och en halv vecka på mig innan jag blir påtvingad en praktikplats igen. Vet inte om jag kanske ska be om en ny jobbcoach eller hur jag ska göra. Det känns ju lite värdelöst det här. Coachen lät väldigt motvillig när hon sa "Jaha, då får det bli så", om att jag inte ska börja praktiken imorgon. Det är ju naturligtvis för att hon inte får skriva in mig i sin statistik över icke-arbetslösa som hon alltså fixat jobb åt. Nähädu, så enkelt ska det inte vara; du har inte givit mig någonting förutom ett tips på tre månader. Det ska jag också säga till henne när hon ringer i veckan för att utvärdera. Det jag ville ha ut av min coachtid var "kontakter". Det skrev jag på ett papper man skulle ha med sig på första mötet. Det var det jag behövde. Inte hjälp med CV eller brev. K o n t a k t e r. Har jag fått det? Nej. har de här månaderna varit värdelösa ur den synpunkten? Ja. tråkigt men sant. Jag hoppas verkligen att några folk blir hjälpta av coacherna, för jag har då inte blivit det. Jag har tagit all min tid och försökt göra det hon inte lyckats med. Hitills vet jag inte hur det gått, men jag vet iallafall att jag banne mig försökt så gott jag kunnat.
Dålig uppdatering av bloggen i helgen, men det är så det blir ibland. Känner inte någon inspiration just nu och skulle helst vilja lägga mig under täcket och inte gå upp förrän det är sommar igen. Fortfarande inte fått något svar av jobbet jag sökte i butik, men fick dock svar från ett annat idag om att de "tillsatt tjänsten, men tackar för visat intresse". Kul.
Jag är inne i en irriterad era då jag blir förbannad på folk som gnäller och gnäller eller säger att de vill saker och sen inte gör ett jävla skit åt det. Det är precis som när man gick på högstadiet och alla klagade som fan på att det inte fanns något att göra. Var det någon av dessa som försökte göra något åt saken? Nej. Jag gick med i gårdsstyrelsen på ungdomsgården där vi kunde planera filmkvällar, karaoke och andra saker men folk klagade ändå. Men gör något själva då! Mycket snack men jävligt lite verkstad. Det är som med valet. Folk klagar på hur det är, men när man frågar om de ska rösta säger de att "nej, för jag är inte intresserad av politik". Nähä, ditt jävla pucko sitt inne på ditt rum och mögla då och gnäll på att världen inte förändras till det bättre. Om alla liksom drog sitt strå till stacken kanske någonting kunde ändras.
Vissa är så himla förvånade eller misstänksamma på att Olof Palme var född överklass men blev statsminister och ordförande för socialdemokraterna och att han bland annat sen sa till på skarpen då Nixon och kompani bombade Hanoi julen '72 trots att Sverige skulle vara Amerikavänligt. Det som en sån här så kallad "motsägelsefull" politik bevisar är ju i så fall att en riktig politiker går emot de traditionella vägarna och följer sina egna ideologier och åsikter oavsett om man i regel generellt ska tycka på ett sätt. Man ska tycka om USA, så har det varit, men gör de sig skyldiga till massmord kan man ju för i helvete inte sitta där och nicka och rulla tummarna. Palmes tal om fördomar 1965 (länk nedan) är ett tal som man borde ha som morgonbön i riksdagen. Talet är 45 år gammalt men lika aktuellt idag och han vrider sig förmodligen i sin grav nu när SD spås en vågmästarroll i valet. Det gör ont i mig när man läser människor som skriver att "denne adelsman bara försökte plocka politiska poäng med sitt orerande" och att "frälsaren kom 28/2 1986". Vet de inte vad han gjorde för befrielsen och kampen mot apartheid eller är det bara av ren illvilja de häver ur sig såna ord? Jag har läst otaliga böcker om och av Olof Palme och man blir lika förvånad varje gång hur många saker den karln uträttade både i och utanför Sverige. Självklart håller man inte med om allt - långt ifrån - men det kan man inte heller begära. Men som sagt, alla måste dra sitt strå till stacken och ingen kan ensam förändra världen. Men man kan ta sitt ansvar och försöka.
Jaha, det här blev ju ett glättigt inlägg. Ibland behövs den bittra sanningen, so take it or leave it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar