Den här dagen har varit kolugn om jag jämför med gårdagens kravaller. Sov till tio och gick sedan upp för att börja trixa inför dagens ryskalektion. Har sedan dess suttit på sängen med musik strömmande ur högtalarna och knåpat med ryska adjektivkomparationer. Låter ju skitkul, tänker ni. Ja, det låter ju roligare än vad det är, replikerar jag. Höhö. Roligare. Så fick jag in en komparation i det hela. Kul. Kulare. Kulast. ?
Mitt i middagslagandet ringde det från ett nummer. Från Ams. Det var människan som jag pratat med om att flytta fram min praktik. Hon frågade om jag hört något från mina sökta Lyft-platser, vilket jag svarade nej på. Hon frågade om jag hört något från Älvkarleby, vilket jag svarade ja på, men sade att jag inte haft råd. Hon frågade sen om jag verkligen ville jobba inom fritids och dagis. Nej, sa jag. Nä, jag tänkte väl det, sa hon. Hon sa sen att jag gärna fick gå på mötet på torsdag klockan 10 och välja en ny plats inom kommunen. Jag vet. Jag ska dit, sa jag. Vad bra, sa hon, och du vet väl att om vi får veta att du får platsen hos Migrationsverket eller Polisen så bryter vi din kommunpraktik om du vill. Eftersom det är där du verkligen vill vara.
Minsann. Jag kanske gjorde ett bra intryck igår när jag gick ut rödgråten från Ams. Eller bra och bra, men ett intryck åtminstone. Jag gick nämligen förbi denna människa, tror jag, på vägen ut. Även om situationen just då kändes ungefär lika upplyftande som tio långa år i Sibirien så kanske det gav intrycket att jag gärna vill ha lite hjälp. Mycket snäll var hon. Men min fråga är, ska man behöva grina inför statligt anställda för att få lite barmhärtighet? Tydligen.
Nu måste jag skynda mig tillbaka till mina komparationer och reflexiva verb. Ni visste väl att man bara använder ändelsen -ся i ryska när det finns ett grammatiskt subjekt. Jag känner mig så enlightened just nu. Upplyst. Uppplystare. Upplystast. Men så har jag heller aldrig påstått att jag fick bra betyg i svensk grammatik.
-Over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar